Lovade återkomma med hur det gick med den nya hemgruppen. Vi var nio personer samlade men det saknades tre. Efter att ha hälsat på varandra blev det ett enkelt fika. Men ganska snart ledde gruppledaren Tim in oss på olika bibelord. Som en röd tråd återkom bönens nödvändighet. Vi läste från både GT,
1 krön. 16:7-36, 2 krön. 20:1-4
och NT,
Joh. upp 5:8, och 8:1-4, Ef. 6:10-20 samt Luk. 18:1-8.
Det blev samtal och bön. Det är inspirerande med många olika bibelöversättningar samt att konversationen framför allt var på engelska. Oavsett hur en grupp byggs samman så är det spännande när nya relationer föds. I denna grupp kände inte alla varandra sedan tidigare, men ganska snart känns det ändå tryggt eftersom gruppens fokus ligger på att bygga tro. Vi som var där befann oss på ett likvärdigt plan. Alla bär vi på sådant som man kämpar med i livet, det är ingen förskonad ifrån. Att då bygga upp den inre människan och göra det med vänner är stort. Grundtanken med gruppen, att bli "bättre" män i de förhållandena som vi lever i, privat och offentligt, känns inte ouppnåeligt. Vem av oss kan inte bli bättre och mer mogen?
Jag hoppas att alla har förstått att visionen med hemgrupperna i församlingen är att alla som vill skall ha möjlighet att vara med i något sammanhang som känns bekvämt och äkta. Hemgrupperna är inte några allmänna diskussionsmöten utan grunden för dem är lärjungaskap och andligt växande.
Jag är inte främmande för hemgrupper som är starkt diakonalt präglade och som gärna gör hembesök eller hjälper behövande mellan sina möten. Jag kan tänka mig hemgrupper som är tekniskt orienterade och som kan stödja ensamstående med datorhjälp eller när bilen behöver lite omvårdnad. Det är egentligen bara vår fantasi, tid och kraft som sätter gränser. Tänk en församling med 50 hemgrupper som genomsyrar samhället! Vad skulle de yngre generationerna tänka då?
Joachim - tacksam över mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar