I morgon kommer den första skolan och skall ha en adventsamling i kyrkan. Naturligtvis handlar det om förberedelser och förväntan inför julen. Men jag kan inte låta bli att fundera på vad som döljer sig inom de små liven som sitter där i bänkarna. Vad längtar de efter när det gäller julen? Vet de vad advent betyder och innebär? Troligtvis inte, eller åtminstone väldigt lite.
Samtidigt är ju julen till stor del barnens högtid och den har vi vuxna på något sätt nästan fördärvat för dem med alla våra klappar, för de har ju nästan redan allt. Vad skall de länga efter när det gäller prylar? Många har idag inte bara stereo och tv på rummet utan också en dator. Personligen tror jag att våra barn mest längtar efter närvarande föräldrar, fast de inte vet hur de skall uttrycka det. Jag tror att de behöver bekräftelse, inte i prylar, utan i omtanke som visar sig i tid och närhet, i ett vuxenöra som lyssnar och som kommer med kärleksfulla råd.
Var det inte allt detta den allra första advent handlade om, en kärleksfull person som kommer nära, inte med massa prylar utan med kärlek och nåd, ridandes på en åsna. Vi vuxna har samma behov, nämligen närhet och bekräftelse. Måtte denna advents- och jultid bli just detta, en tid för närhet mellan oss människor. Vi behöver det! Gud vill ha närhet, därför kommer han! Hosianna, Davids son!
Joachim - som ofta är relationsfixerad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar