Har varit ensam i kväll eftersom alla tre barnen samt frun är i församlingshemmet Skansen. Det pågår ett läger för församlingens barn. Vi är olika som människor och jag tillhör de som inte gärna vill vara ensam. En del skulle nästan jubla om de fick en lugn hemmakväll, men inte jag!
Jag får en mental försmak av hur det kommer att kännas när barnen flyttar hemifrån, eller när man går i pension och ingen frågar efter en, eller man blir helt enkelt ensam.
I vårt samhälle finns det oerhört mycket ensamhet och de flesta kan hantera det ganska bra, men långt ifrån alla.
I morgon är det Fars dag och många av oss kommer att fyllas med tankar kring vår egen pappa eller hurdana pappor vi är, eller borde vara. Jag kan inte låta bli att tänka en tanke på vår himmelske Fader. Han vill inte att någon av oss skall känna sig ensam. Hans omsorg är stor. Att jag menar att det är så, beror på bibels ord, i vilket vi får löftet att han är med oss alla dagar intill tidens slut. Men hur kan detta bli en verklighet för oss? Det finns många svar på den frågan, men ett svar är att fira gudstjänst.
Eftermiddagens dopgudstjänst blev återigen en påminnelse om det stora, att vi alla är Guds barn. Dopets djupaste innebörd är ju relation med Gud själv. I dopet tar han upp oss i sin famn, in i sitt rike. Detta är stort, när man en lördagskväll får tid till reflektion.
Välkommen till gudstjänst du också!
Joachim - som behöver tid för eftertanke
2 kommentarer:
Jag tillhör dom som kan jubla över en kväll i ensamhet hemma, men det är väl härligt att vi är lite olika. Sen är det ju en väldig skillnad på självvald ensamhet och oönskad ensamhet.
Jag satt och tänkte lite på det du skrev om okunskap om kristen tro.
Okunskapen är nog väldigt utbredd.
Om jag talar för min egen del så bygger tron på både förnuft/kunskap och känsla. När jag gick en alpha-kurs så insåg jag hur lite kunskap jag egentligen hade i kristen tro. Jag var betydligt okunnigare än vad jag visste.
Med ökad faktisk kunskap så hittade jag en röd tråd, med det förnuft och jag tror att det var först efter att ha kommit en bit på den vägen som jag vågade släppa fram känslan!
Det finns en inneboende rädsla för att våga erkänna och släppa fram känslan tror jag. Vad kommer att hända om jag blir troende, vad kommer folk att säga, måste jag förändra mitt liv o.s.v.
Ett exempel på okunskap om kristen tro och tradition, upplever jag i det värdegrundsarbete som finns överallt, bland annat på min arbetsplats.
Det är precis som värdegrund är något helt nytt människan kommit på. Antingen så vet man inte eller så vill man inte veta att det räcker att läsa bibeln för att hitta värdegrund. Allt det vi försöker formulera på arbetet i värdegrund finns ju redan nerskrivet sedan ett par tusen år tillbaka........"allt vad i viljen......"o.s.v, är väl en utmärkt sammanfattning på värdegrund oavsett arbetsplats, skola eller förening.
Ja, det var några tankar som väcktes när jag läste det du skrev.
Vill bara avslutningsvis poängtera så att ingen missförstår, att jag tycker det är positivt att man har en värdegrund på arbetsplatser, skolor m.m.
Intressant med begrepp. Vad är det egentligen för skillnad mellan värdegrund och tro. Jag håller med dig att det är viktigt och bra med en fungerande värdegrund på skolor och institutioner.
Men vad bygger en värdegrund på?
Om man t ex menar att alla är lika mycket värda, vilket ju är sant. Hur vet man det? Och hur kan man få kunskap och kraft att leva efter det, så att det inte bara blir vackra ord.
Ja, detta är intressant. Vi kommer säkert att återkomma till detta.
Joachim
Skicka en kommentar