Med all sannolikhet kommer nuvarande äktenskapslag att ändras med hänsyn till den debatt som förts i samhället de sista åren. Frågor som, vad är ett äktenskap? Hur kan något vara könsneutralt? Vem skall ha vigningsrätt? m. fl. har varit föremål för livliga diskussioner och folk som säger sig företräda kärleken har öst onda ord mot sina meningsmotståndare.
Det är lätt att hamna i denna negativa diskussion som till slut leder till bristande respekt för den andre.
Det som i denna debatt är en svårighet, bland flera, är detta att vi präster, om vi (kyrkan) skall ha kvar vigningsrätten, så får vi välja om vi kan tänka oss välsigna ett par av samma kön eller inte. Det är upp till respektive präst. Det kan verka som en god lösning, att ingen behöver göra våld på sin egen övertygelse. Men i verkligheten kommer detta inte att fungera. Man bygger upp splittring mellan oss präster. De som nekar kommer att bli behandlade därefter och kommer att målas upp som mindre kärleksfulla, konservativa eller vilket ordval man nu väljer. Och motsvarade gäller dem som välsignar.
Vid anställningsintervjuer och andra sammanhang kommer denna frågan att dyka upp och frågan är, om rädslor och andra underliggande känslor kommer att styra.
Därför hoppas jag att kyrkan i Sverige följer Europa, om det inte finns en annan lösning, och lämnar över vigslarna till kommunen/staten. Vi präster behöver inte vara en myndighet. Vi har en större kallelse än att hamna i tvister med varandra. Må Gud bevarar och beskydda oss.
Joachim - som ser en svårighet i att balansera mellan tydlighet och ödmjukhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar