Frågor och osäkerhet

Du som läser denna blogg har kanske mängder av frågor, men vet inte vem du skall fråga, är välkommen att ställa dem här. Det är inte säkert jag kan svara, men något borde jag kunna efter tjugo år som präst. I annat fall finns möjligheter att hämta kunskap.

Varför jag tar upp detta är för att det finns en enorm okunskap i vad kristen tro är.
Det kan handla om kyrkan, gudstjänsten, hur man kommer till tro, vad tro är, vad församlingen vill, hur kyrkan är organiserad och uppbyggd, vem bestämmer etc.

Om man inte känner en kristen, eller har en relation till någon anställd och inte vet var man skall söka kunskapen är det inte särskilt lätt. Kan jag vara till hjälp är det bra.

Kom att tänka på ett samtal min vän Tamas, min husläkare i Värnamo, och jag hade en gång. Grunden för samtalet var vem av oss som folk lyssnade mest på. Vi var två personer som hade kallelsen att hjälpa andra människor. Jag var övertygad om att det var fler som lyssnade på honom. Det är ju viktigt med medicin, att man får veta vilken sjukdom man har (diagnos) och att rätt behandling kan sättas in.

Han menade att det var fler som lyssnade på prästen. För de stora frågorna berör alla, om livets mening och uppkomst och tron. Behovet av förlåtelse mm.
Det kändes ju lite fint att vi bekräftade varandra. Men utgången var kanske inte att vi lyfte upp varandra utan hur vi såg på vår egen roll!

När det gäller kristen tro och levnad så gör många som de vill oavsett vad man sagt, vad som står i bibeln eller vad som hänt i historien (tradition). Det handlar om att inte vilja ändra sitt liv. När kyrkan talar om omvändelse, synd och annat som innebär förändring i ens liv, vill man eller kan man inte förstå. Man känner sig lätt nedtyngd och vill inte ta i det.
Min vän doktorn menade att samma fenomen fanns många gånger hos patienter. Istället för att lyssna på vad läkaren sagt hör man grannens utläggning och tar t o m överblivna piller som var bra för grannen! Man lever i en osäkerhet, för läkarna säger ju olika saker och vem har rätt? Detsamma gäller ju präster! Och sedan kan man alltid ifrågasätta själva behandlingen. Även för de människor (patienter) doktorn möter spelar tron roll.

Efter detta, relativt djupa och intellektuella samtal, insåg vi att vi var ju ändå inte arbetslösa. Vi hade båda väldigt många som kom för att de behövde vår hjälp. Och så uppmuntrade vi varandra till kommande dagar.

Nu är det upp till dig att fråga och komma med dina tankar. Det blir min syn på saken som påverkar svaren. Men vi har alla, både våra begränsningar och möjligheter. Det handlar till slut om förtroende. Vem man har förtroende för. Personligen har jag inte alltid störst förtroende för de som tänker likadant som jag, utan för de som känns äkta och vars ord och handlingar är i harmoni. Och att denna harmonin bygger på en uttalad kristen beprövad grund.

Joachim - som inte blev präst för sin egen skull