Firade idag högmässan i min gamla kyrka, Mariakyrkan i Värnamo. Kom sent och satte mig vid väggen. Konstatera att jag kände alla utom en i kören och 80% av den gudstjänstfiarande skaran kände jag igen från min tid som präst i Värnamo. Det har nu gått nästan exakt nio år sedan jag lämnade Mariakyrkan för tjänsten i Kungsbacka.
Passade på att lämna en hälsning från familjen till alla dem som man känner igen. En fråga som man ofta får, är om man längtar tillbaks. Den är svår att svara på, för säger man nej är man lite otrevlig och säger man ja, så trivs man ju inte där man är. Jag har aldrig ångrat mig och det betyder inte att allt har gått smärtfritt. Man saknar människor, inte för att de bor i Värnamo, utan för att man har delat något väsentligt i livet. Det kan vara både sorg och glädje, men man kom varandra nära genom det som skedde! Att vara människa är ju att leva i relation med andra människor och med Gud. När dessa relationer förändras så förändras man själv. Den vise tar vara på erfarenheterna och använder dem och ser även det svåra som något nyttigt. Den ovise söker bara vidare och blir lätt en karriärist, som glömmer människorna längs vägen. Man är så fokuserad på sig själv och sina egna mål.
Det finns även präster som i kyrkans historia varit så upptagna av sig själva att de inte ser andra. Man får kanske be om att bli bevarad från detta synsätt. Det är då det är nyttigt att möta människor som varit med och format ens liv och tacka för det man fått. Ett tack till alla församlingsbor i Mariakyrkan som jag fick dela en stund på denna jord! Ber om att tron skall växa sig allt starkare, både hos er och hos mig.
Joachim - som är glad över dagens gudstjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar