Jag har under många år haft en önskan att de som tjänstgör i kyrkan skall representera olika åldrar. Därför har jag också påtalat att man behöver kompletterar t. ex. kyrkvärdarna med yngre personer. Detta har tolkats som om jag skulle vara emot äldre. Som ordförande i en av kyrkans arbetskretsar (syförening), som ofta besökare hos äldre, sjukhus och institutioner ser jag sådana påstående som tagna i luften. Medan sjukhemmet fanns kvar här på Kungsbackas sjukhus så var jag där och sjöng på avd. 3 varje vecka.
Det som jag vill framhålla är att den som kommer till en kyrka behöver identifiera sig med de som är frivilliga. Tänk er in i konfirmander som enbart ser pensionärer i olika kyrkliga sammanhang. Vad är det för signaler man sänder ut? Lika ovist är det om det hade varit tvärtom, att det bara är ungdomar som agerar. Det är väldigt nyttigt att ibland går utanför sitt eget skal och fundera på hur andra upplever den egna miljön, som man är så van vid.
Läste i dag i tidningen Dagen att 50-plussare vill gärna jobba hos Svenska kyrkan. Seniorräkningen 2008 visar att Svenska kyrkan är den arbetsplats som personer över 50 väljer helst.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160239
Det är både positivt och samtidigt en utmaning att inte spela ut åldersgrupper mot varandra. Vi behöver varandra, men det är svårare att få in de yngre generationerna. Då tänker jag inte enbart på tonåringar utan på dem runt 30 - 40 år! Jag tror det är viktigt med identifieringen för alla. Har du något förslag för hur man kan bli fler utan att några känner sig undanskuffade?
Joachim - mitt i livet människa
Det som jag vill framhålla är att den som kommer till en kyrka behöver identifiera sig med de som är frivilliga. Tänk er in i konfirmander som enbart ser pensionärer i olika kyrkliga sammanhang. Vad är det för signaler man sänder ut? Lika ovist är det om det hade varit tvärtom, att det bara är ungdomar som agerar. Det är väldigt nyttigt att ibland går utanför sitt eget skal och fundera på hur andra upplever den egna miljön, som man är så van vid.
Läste i dag i tidningen Dagen att 50-plussare vill gärna jobba hos Svenska kyrkan. Seniorräkningen 2008 visar att Svenska kyrkan är den arbetsplats som personer över 50 väljer helst.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160239
Det är både positivt och samtidigt en utmaning att inte spela ut åldersgrupper mot varandra. Vi behöver varandra, men det är svårare att få in de yngre generationerna. Då tänker jag inte enbart på tonåringar utan på dem runt 30 - 40 år! Jag tror det är viktigt med identifieringen för alla. Har du något förslag för hur man kan bli fler utan att några känner sig undanskuffade?
Joachim - mitt i livet människa
2 kommentarer:
Jag tror att alla åldrar kompletterar varandra och det är viktigt att blanda i "arbetslag".
Man måste då också arbeta på förståelse för att man kanske tänker och tycker olika beroende på ålder. Det är inte självklart att det går friktionsfritt, utan man kan nog få "arbeta" på det lite ibland.
Jag läste eller hörde en beskrivning på dagens människa, som att hon/han har sina händer så fulla att hon/han har inte plats över för Gud. Man bär möjligen Guds ord som en fallskärm på ryggen att utlösas vid kris.
Jag är rädd för att även väldigt många kristna har händerna lite väl fulla och har svårt att hitta tillräckligt med utrymme för att vara aktiv i det kristna livet. Kanske speciellt i den åldern du nämner, 30-40 år, mitt i livet med ganska små barn m.m.
Är man inte uppvuxen med den kristna tron kanske man också känner en viss osäkerhet och frågar sig: Har jag verkligen nåt att bidra med? Har jag en "tillräckligt" stark tro? Har jag tillräckliga kunskaper? o.s.v
Tror att man helt enkelt måste "gå på" människor och fråga om dom kan tänka sig att hjälpa till med vissa saker, som inte kräver ett så stort engagemang till att börja med.
Har man väl blivit lite engagerad blir åtminstonde en del förhoppningsvis mer engagerade och märker att dom har en uppgift, som känns både inspirerande och viktig.
Tror att man kan komma in lite naturligt då, utan att "ta någon annans plats". Dom som varit med länge kan ockås få lite nya infallsvinklar.
Ja, det var väl inget jättekonkret förslag, men jag tror att många behöver en liten "knuff", uppmuntran för att våga och vilja ta steget. Första att man är viktig!
Håller med dig helt och fullt. Om alla "handplockar" någon varje år, så skulle vi ganska snart bli många fler.
Kyrkan måste ha en tydlighet i sin struktur så att ma nvet vad man kan plocka människor till.
Joachim
Skicka en kommentar