Så här skrev en lokalpolitiker på sin Facebook häromkvällen."Kulturfestival. Kungsbacka vaknar. 12-24. Bara några timmar kvar. Men vilken timma?! Mer kultur, gospel och Jesus än i kyrkan, men var finns dom som representerar etablissemanget inom religion och kultur-politik." Ett sådant offentligt uttalande sätter igång alla mina cylindrar, för det händer något inom mig när man ger uttryck för att Jesus är mer tydlig på en lokal kulturfestival än i kyrkan. Jag vet att jag inte skall ta det personligt och allt det där. Men för mig är Jesus inte en fantasifigur eller någon som är död utan min bäste vän, lika självklar som familjemedlemmar eller arbetskamrater. Så gott som varje dag går jag till det invigda rummet (kyrkan) för att möta honom i bön och andakt. Och då reagerar jag på samma sätt som man skulle uttalat sig om en jordisk vän man håller kär.
Jesus finns överallt och också säkert i kultursammanhang men det finns en underton idag, lite överallt i samhället, att kyrkan är så tråkig och negativ och där möter man honom knappt och det är mot detta som jag reagerar.
Det finns många tråkiga sammanhang även i kyrkan, men det beror inte på Jesus, utan i så fall på oss som har ansvar och tjänstgör, eller på mottagaren, att det finns andra förväntningar. Men det blir aldrig mindre Jesus, han är ju större än både byggnader och verksamheter.
Samtidigt verkar det som om vi kristna bara har tystnat. I år var kulturkalaset rätt så internt, men höll tydligen hög klass. Samtidigt har ju faktiskt kyrkorna kommit samman och genomfört Barnkalaset i Badhusparken under mer barnvänliga tider, samma dag! Vad som sker i framtiden får vi se. Men kyrkan fungerar under hela året, 24/7 och förhoppningsvis så kommer kyrkan att märkas i många kulturella sammanhang framgent.
Kanske är det något att ta till sig, att trots att kristna är med i så många sammanhang, så borde det kanske märkas lite mer. I detta offentliga rum, som t ex bloggandet, twittrande och inte minst facebookanvändandet erbjuder, så kan vi säkert bli tydligare och mer närvarande.
För kyrkan är ju mycket mer än kultur eller en byggnad. Den består framför allt av levande byggstenar som ser just Jesus som en hörnsten i detta bygge. Mycket av detta går att läsa i församlingens egen tidning "Kyrkfönstret". Och det är denna ömsesidiga respekt jag är ute efter. Begreppet kyrka är mångfasetterat och det kan lätt bli misstolkat av läsaren.
I veckan skall jag skriva om min åsikt vad gäller de bruna husen och det nya torget i Kungsbacka. Det är en sådan fråga som verkligen satt igång diskussioner och känslor.
Ps. Heder åt personen som skrev inlägget, han var närvarande i kyrkan på söndagen! Tillsammans med närmare 200 personer i högmässan. Det var mycket både Jesus och Gospel. Ds.
Joachim - som lovar att kyrkan på något sätt är mer med nästa gång det är kulturkalas.
2 kommentarer:
Visst är det viktigt att kyrkan syns utåt och att kyrkan och byggstenarna, vi kristna finns med och syns i olika sammanhang. Jätteviktigt!
Men, att vi finns i kyrkan i gudstjänsten, att vi läser bibeln är också viktigt.
Jätteviktigt!
Jag tror att vi till stor del vill uppleva mycket idag, uppleva känslor. Vi vill bli underhållna!
Många som kanske inte så ofta går i kyrkan kan uppleva gudstjänsterna, mässorna som tråkiga och ganska likformade.
Då framförallt i jämförelse med att lyssna på gospel, olika evenemang med kristet budskap, Oas-rörelsen fantastiskt inspirerande möten m.m.
När kyrkan visar upp sig utanför kyrkorummet når man dessutom många icke troende.
Jätteviktigt!
Men jag tror det är lätt att både som troende och kanske framförallt som utifrån betraktande icke troende, glömma bort "vardagens" betydelse.
Tron på Jesus Kristus är ju att ha en relation till vår Herre. Precis som alla relationer med t.ex. fru/man, barn, vänner och arbetskamrater består ju relationen av både "vardag" och "fest". Den mesta tiden består oavsett relation av "vardag" och jag tror att den tiden är den viktigaste, men också många gånger den svåraste.
Att gå på fest, spännande och underhållande konserter, föredrag m.m. är oftast positiva upplevelser som är lätt att ta till
sig och komma ihåg. Inspirerande och upplevelser som man förvisso kan leva på rätt länge och som är viktiga.
Men, "vardagen" kommer ändå krypande och skall man underhålla och växa i sin kristna tro är det ändå "vardagen" som är det viktiga i relationen till Jesus, precis som
i förhållandet till ens fru eller man t.ex.
Att gå regelbundet i kyrkan och läsa bibeln är för mig till stor del "vardagen" i relationen med vår Herre.
Det är ju inte så, att jag varje gång jag går i kyrkan, möter Jesus i nattvarden eller läser bibeln upplever något jättestort, som griper tag i mig, men då och då kommer de där ögonblicken av värme, glädje, insikt och närhet i relationen. Oerhört viktiga ögonblick!
Detsamma är det ju i relationen till min fru och barn. Rätt som det är kommer de där stunderna av värme, glädje och kärlek, ofta när man minst anar det. Underhåller jag då inte relationen i "vardagen" riskerar jag ju att missa dessa stunder av extra närhet, "fest", där relationen/tron växer och bekräftas.
Utan dessa tillfällen riskerar relationen att dö ut och "fest"-tillfällena utanför "vardagen", som t.ex. konserter, föredrag m.m. räcker inte i längden till för att hålla liv i relationen/tron.
De fyra B:na, bibeln, brödet, bönen och församlingsgemenskapen (brödragemenskapen) är fortfarande grunden och "vardagen", men det innebär ju inte att vi inte skall ge oss tid och möjlighet att uppleva "festen", finnas och synas utanför kyrkans väggar.
Jag har lärt mig att kritik bör vara konstruktivt, så visar man på något som inte upplevs optimalt, borde man också ge en lösning på "problemet".
Detta med att kyrkan som offentligt rum upplevs tråkigt (jag har inte läst artikeln i tidningen själv) eller andefattigt, det beror nog mer på personerna och inte på Jesu frånvaro. Jesus finns ju överallt.
Detta med att tillfredsställa alla människokategorier under just en tillställning (gudstjänst), det är nog inte genomförbart eftersom människor är olika. Någon vill sitta och njuta av psalmer och texter och predikan, en annan vill hellre sitta i små grupper och diskutera gemensamt.
Därför är det ju så bra att Svenska Kyrkan har många olika sätt att nå ut till människor. Förmodligen känner inte personer som inte är aktiva, till allt som görs. Alla sjukbesök hos gamla och sjuka och ensamma, olika kvällkurser och aktiviteter som finns osv.
Sedan är det inget nytt problem att människor är uttråkade och passiva. Redan i Bibeln finns exempel när en man skulle bjuda till stor härlig fest, allt var dukat och klart, det var bara för gästerna att strömma till. Ingen av de bjudna kom.
Så ibland kan vi erbjuda allt på ett kompetent och trevligt och medmänskligt sätt, men ingen är intresserad.
Dessutom lever vi i en tidsanda där vi i västvärlden kan zappa mellan flera hundra TV-kanaler och ändå inte hitta något "bra", alltid vara uppkopplade via olika tekniker, men ändå känna oss ensamma.
Vi får bara hjälpas åt som kristna att nå ut till människor med olika medel och fortsätta att be för detta. Det är en svår tid vi faktiskt lever i, så många andra värden styr människor och beslut, än Jesus eller rättvist tänkande.
Mvh Ruth H
Skicka en kommentar