I lördags var det arbetskretsens årliga försäljning. För den som inte vet är detta med arbetskretsar/syföreningar ett av Svenska kyrkans fundament. Tillsammans har dessa, framför allt damer! samlat ihop 100.000 tals kronor. Jag vågar påstå flera miljoner! Dessa har man frimodigt skänkt till olika behövande organisationer, inte minst SKM och Lutherhjälpen.
I all utveckling och förvandling som vår kyrka genomgår finns risken att man glömmer dessa fantastiska damer. Trots att vi inte haft inkluderat språk mm, har de känt sig viktiga. Den entusiasm och det engagemang för sin kyrka som man visar saknar stundtals motstycke.
Jag har vid något tillfälle jämfört Gud själv med en syföreningstant.
Hon börjar med att välja och köpa in materialet. Sedan gör hon något fint av garnet eller vad det nu kan vara. Sedan skänker hon det till försäljningen, för att där många gånger köpa tillbaks det till ett högre pris. Detta för att annars blir priset för lågt.
Sådan är Gud själv. Han skapar utav ingenting en människa. Med kärlek och arbete gör han henne efter sin vilja och konstatera, att allt var gott! Sedan ger han henne den fria viljan, ut på marknaden. När han inser hur ofta människan blir behandlad som värdelös och hur illa medfaren hon blir, så gör han det enda han kan. Han köper tillbaks henne. Ty så älskade Gud världen, att han gav sin ende son. Det var ett enormt pris han fick betala. Men hans kärlek drev honom. Denna kärlek har inte sinat utan finns där alltjämt.
Det finns dock en enorm skillnad mellan dig och en broderad duk. Din vilja räknas. Vad du vill är viktigt!
Hur som helst är det intressanta tankar och ett stort tack till våra damer i alla våra sykretsar! Lördagens försäljning inbringade 24.330 kronor!
Joachim - ordförande i arbetskretsen
3 kommentarer:
Det är lätt att glömma alla som jobbar "i det tysta", som inte märks så mycket, men som har en viktig roll. Trevligt att det uppmärksammas!
Din jämförelse mellan Gud och en syföreningstant tycker jag är mycket intressant och tankeväckande.
För mig visar det på något sätt hur tydligt det är att vi är skapade till Guds avbild. Jag tycker att man många gånger ser hur vi faktiskt tänker och agerar likadant som Gud gör.
Jag kom en dag på att man faktiskt kan hitta likheter med hur Gud skapade människan fram till att han sände Jesus att förkunna kärleken och hur människan skapade bilen fram till en till stor del fungerande bilbälteslag.
Låter kanske som en konstig jämförelse och jag vet inte om jag vågar mig på att förklara hur jag tänker..............kan bli lite långt här på bloggen kanske.
Men för mig blir sådana tankar en styrka i min tro, då det stärker trovärdigheten i hela det kristna budskapet.
När jag nu läste vad jag skrev, "tänker och agerar likadant som Gud gör",hoppas jag inte att det missuppfattas.
Jag menar givetvis inte på något sätt att jämnställa vårat tänkande och agerande med Guds.
Snarare att man kan se likheter i det vi försöker göra, när vi försöker göra goda saker, även om vi inte lyckas.
Jag tror inte någon har missförstått. Däremot har ju faktiskt Gud i viss mån gjort sig beroende av oss människor. När Jesus sänder ut sina lärjungar, så gav ha dem ett uppdrag. I varje dopsituation sägs att "Jesus Kristus, den korsfästne och uppstånde, kallar dig att vara hans lärjunge!"
Vi kan slipas i detta, så att vi blir alltmer "helgade" att handla efter Guds vilja. Ungdomarna bär gärna på ett handledsband med bokstäverna WWJD - Vad skulle Jesus göra (på engelska).
Skicka en kommentar