Advent - en högtid som håller

Har återigen upplevt en intensiv första advent. Tillsammans var det drygt 600 gudstjänstfirare vid de båda tillfällena! De var dessutom flest när vi firade nattvard under förmiddagen, vilket kanske inte alla hade tänkt sig. Men det är inte antalet, det är ju faktiskt fullt i alla våra kyrkor, som är så viktigt, utan den goda stämningen som råder.

Naturligtvis är psalmerna och musiken viktiga en sådan här söndag, men i år märktes att man mer kommenterade innehållet än formen. Adventbudskapet är stort, att Gud faktiskt kommer oss till mötes. Tänk vad vi letar efter Gud, när han redan har funnit oss! Tro är för många egentligen att våga öppna sitt inre och släppa kontrollen.

Det var av naturliga skäl många som jag inte kände igen idag, men samtidigt upplevdes det som en harmoni mellan kyrkvana och mindre kyrkvana. Vi sitter ju faktiskt i samma båt, alla är vi ju beroende av han som kommer. Förmiddagens fridshälsning var mäktig.

Nu är bönen att dagens gudstjänster skall ha fött något mer hos var och en. Att den frid som Jesus kommer med skall tas emot. Varje människa kämpar med sitt, men just där är Herren!

Han kommer inte uppifrån, han kommer mitt i vår tillvaro.

Joachim - en nöjd och tacksam präst

Beredelseord i Advent

Beredelseord är ord som skall hjälpa oss att koncentrera oss på vad vi bl. a kan lyfta fram ännu mer i våra liv. Berdelseordet kommer oftast i början av gudstjänsten och blir en inledning till den s. k. syndabekännelsen, i vilken vi få rensa ut det gamla för att fyllas med förlåtelsen och det nya.

Idag kunde jag valt att utgå från Paulus ord i Romarbrevet, som är en av dagens texter, där han uppmanar oss att leva värdigt, det är ju faktiskt ofta som vi inte gör det. Men det tänker jag inte göra, för jag tror inte man är mottaglig för att höra och ändra en sådan här stor dag. Det kan lätt upplevas som moralism.

Att påtala andras brister och även sina egna är viktigt och något som vi ständigt är i behov av. Tyvärr leder det som sagt var inte alltid några större förändringar. Tvärtom finns det en risk till försvar och en acceleration av bl. a. hårda ord och elaka tankar.

Jag kommer istället att utgå från de första orden från profeten Sakarja, där han skriver, "Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig."

Uppmaningen att glädja och jubla är något annat! Varenda en i kyrkan i dag har något att känna glädje och tacksamhet över. De har också lidande m.m men det måste inte alltid vara i fokus. För en del riktigt sjuka är det så naturligtvis, men för det stora flertalet, de har ju ändå haft förmågan att ta sig till kyrkan, så har de något att känna glädje över. Barn, vänner, församling, uppgifter, att man inte behöver svälta, tak över huvudet, sjukvård, skola mm. Raden kan göras otroligt lång. Djupast sett handlar det om att vi har en Gud som bryr sig om!

När man aldrig lyfter fram detta så bli det självklarheter som man inte alltid vårdar. Ex. Det finns de som många gånger klagar över sina vänner eller sjukdomar eller vad det nu kan vara inför de vännerna man har kvar. Dessa i sin tur orkar till slut inte lyssna utan riskerar också att försvinna.

Med glädje och tacksamhet är det annorlunda. De förlöser kraft, både hos en själv och andra, och hjälper en med det man måste kämpa. Jesus kom för att just lyfta av våra bördor och bringa glädje till oss. Det är Advent! Låt oss ta fasta på det. Hosianna, Davids son.

Joachim - som känner att mycket i livet är på en vågskål och Jesus vill att ena sidan skall vinna

Ny kyrksajt på nätet!

Det har kommit en ny webbsida där du kan tycka till om kyrkor. Så här skriver skaparen av sidan:

"Jag heter Ted, och det är jag som har gjort den här sajten. Du kan hjälpa till att göra sajten bättre genom att kommentera, recensera och ladda upp bilder från kyrkorna. Dina kommentarer kommer även synas på Minkarta.se - din alldeles egna, personliga karta."

Vidare står det inledningsvis:

"På kyrkokartan kan du söka bland över 3300 svenska kyrkor som ingår i Svenska Kyrkan. Här kan du recensera din lokala kyrka, hitta en vacker kyrka att besöka för en utflykt eller hitta en bra kyrka för exempelvis ett bröllop."

Själv är det med blandade känslor jag ser på dessa sidor. Risken blir stor för felaktiga jämförelser och att det helt enkelt blir fokus på fel saker. Men se efter själv och tyck till!

Adressen till länken är:

http://www.kyrkokartan.se/

Nu skall jag till Pannkakskyrkan. Det regnar och är allmänt otrevligt väder så det blir nog inte så många, men de som kommer skall möta värme!

Joachim - gillar kyrkan, särskilt när den är full av människor som firar mässan!

Barns frågor

Har precis avslutat adventsgudstjänsten med en skola. Det är en nåd att få vara med dessa barn och man har Jesu varningsord inom sig, där han är tydlig i att säga till oss, att inte förföra någon av dessa små. De är så älskade och mottagliga för det goda budskapet.

Fick av barnen två frågor. Den första var om man måste tro på Gud när man är präst. Att ett barn behöver ställa denna fråga är egentligen hemskt. Grund frågan är om man behöver tro på Jesus om man skall vara präst. För något år sedan blommade denna diskussion upp i Danmark och det var inte alldeles självklart. För mig är det solklart att den som står i tjänst som VDM (det gudomliga ordets tjänare) bör väl tro på budskapet man förmedlar. Vi talar ju inte i egen sak!

Den andra frågan var om man måste tro för att gå i kyrkan? Och då är ju svaret, att det behöver man inte. I kyrkan kontrollerar man inte människors tro, utan man får komma som man är. Sedan blev det tydligt att Advent betyder ankomst och att vi väntar på någon eller något. Och sången "Ett litet barn av Davids hus...." sjöngs och det rådde en mycket god stämning. Den höjdes dessutom av att de som är med i kyrkans barnkör (Kidsen) kom fram och sjöng inför sina kamrater i skolan. Det var stort och man märkte att de var stolta.

Tack Gud för all dessa barn och välsigna dem och deras familjer. Må de få en fridfull julhelg, där de känner sig älskade.

Joachim - som blir berörd av barn

Advent

Ingen i det här landet undgår att det är första Advent i helgen. Köpmännen tar fram alla sina saker, som man anser att kunderna måste ha. Jag personligen fattar inte modet med svarta stjärnor? Men andra tycker att det är snyggt. Lite glad blev jag i dag, när jag läste i tidningens undersökning bland ljusstakar, att en gammaldags adventsljusstake ger bästa "myskänslan".

Vi ordnar och fejar och väldigt många planerar in ett gudstjänstbesök under denna helg. Det är fantastiskt att våra kyrkor blir fyllda år efter år denna söndag. Svaret på frågan varför, är oftast för att alla älskar psalmerna och musiken. "Bereden väg för Herran....." är pampig, men innehållsmässigt handlar det ju om att förbereda sig för Guds son. Att det kan vara ett sådant intresse för detta (det är ju bra)?

Det stora utmaningen för mig och alla andra som har ett visst ansvar för gudstjänsterna i alla våra kyrkor är ju att se till att människor vill komma tillbaka! Att de verkligen får med sig något väsentligt och inte bara en mysstund. Denna helg är ett utmärkt tillfälle att bygga församling. Alla vi som vanligtvis sitter i bänkarna har här ett stort ansvar. Vi skall bjuda på oss själva och hjälpa eventuellt ovana, att känna sig välkomna och hemmastadda!

Var och en av oss måste fundera på vad vi har för förväntan på söndagen och hur den kan bidra till att bygga just Guds rike. Det är ju därför Konungen, Frälsaren kommer!

Joachim - gillar första Advent, men ännu mer andra.

Adventsandakt

I morgon kommer den första skolan och skall ha en adventsamling i kyrkan. Naturligtvis handlar det om förberedelser och förväntan inför julen. Men jag kan inte låta bli att fundera på vad som döljer sig inom de små liven som sitter där i bänkarna. Vad längtar de efter när det gäller julen? Vet de vad advent betyder och innebär? Troligtvis inte, eller åtminstone väldigt lite.

Samtidigt är ju julen till stor del barnens högtid och den har vi vuxna på något sätt nästan fördärvat för dem med alla våra klappar, för de har ju nästan redan allt. Vad skall de länga efter när det gäller prylar? Många har idag inte bara stereo och tv på rummet utan också en dator. Personligen tror jag att våra barn mest längtar efter närvarande föräldrar, fast de inte vet hur de skall uttrycka det. Jag tror att de behöver bekräftelse, inte i prylar, utan i omtanke som visar sig i tid och närhet, i ett vuxenöra som lyssnar och som kommer med kärleksfulla råd.

Var det inte allt detta den allra första advent handlade om, en kärleksfull person som kommer nära, inte med massa prylar utan med kärlek och nåd, ridandes på en åsna. Vi vuxna har samma behov, nämligen närhet och bekräftelse. Måtte denna advents- och jultid bli just detta, en tid för närhet mellan oss människor. Vi behöver det! Gud vill ha närhet, därför kommer han! Hosianna, Davids son!

Joachim - som ofta är relationsfixerad

Heder åt Kungsbacka-Posten

Idag utkom Kungsbacka-Posten och som glad prenumerant läser jag tidningen till morgonkaffet. Till min glädje har dagens krönikör Bengt Hansson kommenterat min egen lilla kommentar till hans förra skrivelse.

I positiva ordalag manar Bengt på oss i kyrkan. Han lyfter bl. a. fram detta viktiga, att vi tillsammans behöver betona det positiva som faktiskt sker i vårt samhälle.

Min uppfattning är ju att, när en kris drabbar den enskilde är det svårt, men i bästa fall händer något med dem som finns runt omkring. De kan inte göra det svåra ogjort. Blir man ex. av med sitt arbete kan troligtvis inte grannen göra något åt själva saken, men han/hon kan bry sig. Kyrkan, som just Kristi gemenskap, måste bry sig och då handlar det om att rusta kyrkans medlemmar och se över verksamheten, så att vi tillsammans gör det som är kyrkans kallelse.

Kanske kan denna finanskris bidra till ett bättre samhälle där vi inser att vi inte bara kan roffa åt oss, utan att vi faktiskt är beroende av varandra. Dagens individualism kanske kan ersättas av större längtan efter det gemensamma.

Joachim - som tar fram ljusen nu i Advent för att mörkret skall ge vika

Beroende av varandra

Idag har jag ett möte med vaktmästare, värdinnor och kyrkogårdsarbetare. De ca 25 anställda i pastoratet är uppdelade i mycket varierade arbetsuppgifter. Så är det på de flesta arbetsplatser, men vi glömmer ibland bort hur beroende vi är av varandra. Det är alltid lätt att se sin egen arbetsinsats som den viktigaste.

När jag gick på gymnasiet, var det bl. a. strejk bland de som städade. Efter ett par dagar såg det förfärligt ut i skolan, speciellt på toaletterna. Vissa platser fick stängas. Hur ofta tänker vi på detta? Att någon håller rent.

När jag gick på högskolan/universitetet, så märkte man ibland att de olika studenterna var väldigt självupptagna.

Medicinarna menade att utan hälsa kunde inte samhället fungera.

Jurister menar att vi behöver etik och moral. Ett rättväsen är en nödvändighet i samhället, för annars kollapsar det och människor kommer att göra som de vill och totalt kaos kommer att råda.

Teknologerna argumenterade på samma sätt att deras insatser är livsnödvändiga för att bygga upp samhället med vägar, bostäder etc.

Ekonomernas resonemang är ju tydliga, inte minst när ekonomin gungar. Se hur beroende vi är av ett fungerande system. Annars bli hela samhället ju lamslaget!

Och vi teologer menade att naturligtvis att allt ändå handlar till slut om Gud, utan honom har vi inget. Tron ger mening åt tillvaron och alla söker vi svar på de stora frågorna. Den längtan kan inte mättas av annat.

Ja, på detta sätt kan man gå vidare och kanske är det viktigt att ha en positiv uppfattning om den egna insatsen, så länge man inte gör det på andras bekostnad.

Men det är viktigt att inse sitt beroende av andra! Gud har skapat oss till att vara medmänniskor, att leva tillsammans med andra. Han har gett oss olika gåvor och det är dessa som behöver komma fram. Ju mer medvetna vi är om detta desto mer positiva är vi kanske mot andra i samhället?

Joachim - en kugge i ett stort hjul

Hemgruppsdelning - gruppdynamik

Vi har en "väntrumslista" till hemgrupperna i Kungsbacka kyrka och just nu är det bl. a. fyra familjer som vi skulle kunna bjuda in till en gästkväll och detta för ju naturligtvis med sig att vi blir för många i en grupp. Det som då händer, om det skulle visa sig att alla vill vara med, är att man behöver dela gruppen, eller som några säger, gruppen knoppas av. Ytterligare ett uttryck är att grupperna multipliceras.

Detta är inte alls konstigt i sig, det är så det var tänk med grupperna från början. Alltför många grupper i kyrkan har vuxit sig så starkt samman, att nya personer haft svårt att ta sig in. Fast den gamla gruppen är mån om att bjuda in, så kommer det inga nya. Folk utifrån upplever att de andra känner varandra så väl, så det är ingen idé att ens försöka. Och denna gruppdynamik gäller i många sammanhang, inte bara i de s. k. hemgrupperna! Man borde bryta upp grupper inom kyrkan oftare för att släppa in nya krafter.

Samtidigt växer man ju samman. Man lär känna varandra och förtroende kan ta lång tid att bygga upp. När väl detta har hänt är man rädd om denna gemenskap och vill inte gärna förstöra den. Tänk om det inte blir lika bra i framtiden, som det har varit. Av denna anledning vill man gärna att nya personer skall anpassa sig efter gamla mönster.

- Så här har vi alltid gjort.

- Så här har vi aldrig gjort!

Skall våra församlingar växa idag hänger det mycket på att de "äldre" släpper in de yngre eller oerfarna. Det "kodsystem" som vi i kyrkan har utvecklat under många år känner folk inte till. Istället uppleva man beteenden, ord, kroppsspråk m.m. som hämmande, när man försöker engagera sig. Det finns en stor rädsla över att göra fel. Den utsätter man sig inte gärna för, då är det bättre att stanna hemma. Därför kan just hemgrupperna bli en fin gemenskap, ett litet sammanhang, där den som verkligen vill växa kan göra det i sin egen takt.

Joachim - vet att det gör ont att splittrar gemenskaper.

Katten

Vår katt har levt med familjen i snart 11 år och är en god familjemedlem. Nu när dagarna blir kallare så söker han sig till badrummet, där det finns golvvärme. Husdjur är många gånger väldigt smarta och deras sinnen är så välutvecklade.

Detsamma gäller vinterfåglarna som direkt hittar det välfyllda fågelbordet med goda nötter. Raden på djurs kloka beteenden kan göras lång.

Jag kan inte låta bli att jämföra med människans förmåga. Visst är vi till övervägande väldigt duktiga i mycket. Men samtidigt är jag skrämd över hur illa vi kan göra varandra. Finns det någon annan varelse som kan var så grym, så obegåvad och självupptagen som människan?

När man läser tidningar och ser på tv'n så är det så mycket som är destruktivt. Man brukar säga att det säljer. Men hur sjukt är inte det?! Att vi vill köpa för att läsa om hur dumt vi beter oss mot varandra!

Advent, ett nådens år, är nödvändigt. Kom du, käre Jesus, och utbred ditt rike bland oss. Utan hjälp utifrån kommer vi garanterat att ta dö på varandra. Men med Guds hjälp, så är allt möjligt. Med Guds hjälp finns det hopp och mening. Kanske var det därför folket ropade ut sitt Hosianna när han kom på sin åsna. Redan på den tiden längtade människan efter frälsning.

Joachim - tacksam för husdjurens kloka beteenden

Pengar som styr

Idag möts vi alla av att pengarna styr eller ibland snarare bristen på dem. I Kungsbacka klagar anställda på privata vårdinstitutioner, att de är för få, de hinner inte med. Arbetsmiljöerna blir sämre och framför allt drabbas de som är skrivna på ett äldreboende.

Antal varsel är just nu rekordstort och man kan bara tänka sig vad som händer vid ett köksbord när en eller i värsta fall båda är varslade. Man kanske precis fått barn eller köpt sin första bostad för dyra pengar.

En församling, Piteå, vill få nya medlemmar genom att bjuda på första årsavgiften. För visst är det så att en hel del människor har lämnat Svenska kyrkan pga att man inte anser sig har råd.

Läs på länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160423

Tongångarna inom kyrkan är att man får stänga kyrkor, säga upp personal m.m. om inte vi har råd i framtiden. Och det har vi inte om antalet medlemmar minskar. Vi är rädda för medlemstapp och 2011 målas upp som ett svårt år för församlingarna. Därför vill Piteå försöka ändra trenden.

Är själva kyrkan beroende av sitt kapital? Ja, om man ser på driften och löner m.m. men inte till sitt väsen. Kyrkan har blivit beroende av något som vi egentligen inte vill vara beroende av.

Samtidigt frågar övriga samhället efter kyrkan när det är oroligt på finansmarknaden. Kyrkan måste finnas där krisen är ett faktum. Men vad menas med kyrkan i dessa sammanhang? Är det anställda som redan idag har ett fullspäckat schema? Är det alla kristna? Vad är det man egentligen efterfrågar?

Kanske är dagens finanskris ett resultat av att man inte följt det kristna budskapet! När girighet och egoism råder och ett fåtal människor roffar åt sig höga bonusar, så måste detta tas någonstans ifrån. Heder åt den t. f. postchef som avstod från sin fantasilön. (Nu har han väl bara en bonus på 58 milj?)

Nu drabbas vi själva i västvärlden och vi reagerar väldigt, men så har har väl den s. k. tredje världen haft det länge?

Kyrkans uppdrag och kallelse är i denna situation att visa på alternativ och visa på omvändelse. Det är till slut bara förvandlade hjärtan som kan ge av sig själva. Tron / relationen med vår himmelske Fader måste på något sätt komma i ny harmoni. Det känns som vi kollektivt är som den förlorade sonen (Luk. 15:11ff). Vi har festat, pengarna är slut och det är dags att svälja prestigen och gå hem.

Joachim - som också har del i världens bortvändhet

Arbetskretsens försäljning

I lördags var det arbetskretsens årliga försäljning. För den som inte vet är detta med arbetskretsar/syföreningar ett av Svenska kyrkans fundament. Tillsammans har dessa, framför allt damer! samlat ihop 100.000 tals kronor. Jag vågar påstå flera miljoner! Dessa har man frimodigt skänkt till olika behövande organisationer, inte minst SKM och Lutherhjälpen.

I all utveckling och förvandling som vår kyrka genomgår finns risken att man glömmer dessa fantastiska damer. Trots att vi inte haft inkluderat språk mm, har de känt sig viktiga. Den entusiasm och det engagemang för sin kyrka som man visar saknar stundtals motstycke.

Jag har vid något tillfälle jämfört Gud själv med en syföreningstant.

Hon börjar med att välja och köpa in materialet. Sedan gör hon något fint av garnet eller vad det nu kan vara. Sedan skänker hon det till försäljningen, för att där många gånger köpa tillbaks det till ett högre pris. Detta för att annars blir priset för lågt.

Sådan är Gud själv. Han skapar utav ingenting en människa. Med kärlek och arbete gör han henne efter sin vilja och konstatera, att allt var gott! Sedan ger han henne den fria viljan, ut på marknaden. När han inser hur ofta människan blir behandlad som värdelös och hur illa medfaren hon blir, så gör han det enda han kan. Han köper tillbaks henne. Ty så älskade Gud världen, att han gav sin ende son. Det var ett enormt pris han fick betala. Men hans kärlek drev honom. Denna kärlek har inte sinat utan finns där alltjämt.

Det finns dock en enorm skillnad mellan dig och en broderad duk. Din vilja räknas. Vad du vill är viktigt!

Hur som helst är det intressanta tankar och ett stort tack till våra damer i alla våra sykretsar! Lördagens försäljning inbringade 24.330 kronor!

Joachim - ordförande i arbetskretsen

Domssöndagen

Har firat högmässa med drygt 100-talet människor. En journalist var där för att göra ett reportage om hur en växande församling i Svenska kyrkan firar mässan och hon intervjuade samtidigt en av gudstjänstfirarna. Detta sker domssöndagen och kanske är det så vi ibland tänker oss domssöndagen, att den stora domen blir som en intervju för att kontrollera om vi är värdiga att komma in i himlen. Jesus kommer att ställa knepiga frågor och sanningen kommer att bli avslöjad, vi blir avslöjade!

Nu blir det inte så eftersom det handlar om en daglig dom och en daglig omvändelse. Den som följer Jesus har i o m detta också sagt att man vill att sanningen skall råda i ens liv. Det betyder att man inte behöver anstränga sig för att dölja något. Naturligtvis innebär detta inte att man är felfri eller perfekt på något sätt, men man vet var källan till förlåtelse, tröst, kraft, mening mm finns.

När Jesus varnar för den dubbla utgången handlar det om att han vill vårt bästa. På flygplan går man igenom säkerhetsföreskrifter, likaså på båtar, eftersom man vill rädda liv. Jesus grunduppgift är att rädda / frälsa! Om det inte fanns något att frälsa från hade han inte behövd dö på korset! Nu har han offrat sig, och den som i tro tar till sig detta behöver inte känna rädsla eller oro.

Fast det gör vi ju ändå! Därför behöver vi den helige Andens hjälp. Vi är många gånger så svaga och tvivlet har en sådan enorm kraft ibland, att vi behöver den helige Andens gåvor. Idag var det märkbart hur människor på olika sätt blev berörda, mycket tack vare lovsångsteamet som spelade både på förmiddagen och kvällen. Stort tack till er ungdomar!

Joachim - som lägger domssöndagen till handlingar och njuter av årets sista vecka!

Folkkyrka eller elitkristen

Ofta hör man i kyrkliga sammanhang dessa begrepp, folkkyrka och elitkristna, som två motsatser. Man målar upp bilder som många gånger är helt felaktiga! Jesus själv ville inte utse en elitgrupp och samtidigt var han väldigt radikal. Man kan inte beskylla honom för att gå det politiska etablissemangets ärenden.

Om man blir en troende och vill leva ut sin kristna tro i denna världen så kommer andra att märka det. För man deltar inte i skvaller, man tackar Gud för maten, man strävar efter att möta andra kristna i kyrkan och i andra miljöer, man prioriterar annorlunda eftersom man räknar med Guds vilja. Ja, exemplen kan göras många. Det handlar om ett förvandlat liv helt enkelt. Jesus kom för att förvandla liv och för att visa på vad som är viktigt och hållbart.

När man anammar detta kommer andra att se en som lite udda. Tongångarna blir att man får inte bli för religiös, så att det slår över. Underförstått att inte heller den lilla tron är särskilt bra.

Men när man lärt känna kraften i Jesu Kristi uppståndelse och vet i sitt hjärta att han är med en i varje andetag, så släpper man inte detta. Det är då risken blir, när flera troende kommer samman, att andra upplever dem som elitkristna, halvfanatiker.

Men all sund kristen tro bygger på att dela med sig, att inte döma, att var öppen för andra, att tjäna istället för att härska. Att inte fråga efter sin egen vilja utan efter Guds.

De som förespråkar en s. k. folkkyrka vill att den skall vara öppen för alla. Det finns väl ingen kristen som inte vill det? En kyrka utan folk är ju ingen kyrka! Kristus är hörnstenen, den viktigaste stenen i byggnaden, men vi är viktiga allesammans. Men även den starkaste anhängaren av folkkyrkan vill väl att människor skall komma till tro? Att sökare finner evangeliet! När de väl har funnit det riskerar de ju att bli den nya elitgruppen?

Jesus uppmanar till omvändelse och salig är den som förföljs för hans namns skull. Han vill inte ha en elitkyrka utan han vill att alla människor skall komma till tro. Så låt oss komma bort ifrån begrepp som förvillar mer än klargör.

Joachim - som är kristen för att han just inte tillhör någon elit.

Kyrkoårets slut

Inte alla tänker på att kyrkans nyår är vid en annan tidpunkt än kalenderårets. Nu på söndag är det domsöndagen och då är temat "Kristi återkomst". Söndagen därefter är 1 söndagen i Advent och temat är då "Ett nådens år" (vi går över till 1 årg. texter). Då är det ett nytt år! som firas med underbara psalmer och sång!

Större kontrast är mellan dessa båda söndagar får man leta efter. Domsöndagen rymmer ett mycket stort allvar, att Herren faktiskt skall komma tillbaks för att döma! Därav namnet domsöndagen. Och otaliga försök görs för att mildra detta ämne och för att hjälpa så att ingen skall behöva känna rädsla. Men man skall inte lurar människor in i en falsk trygghet! Kommer Jesus för att döma eller inte? Finns det en dubbel utgång eller inte? Vad säger bibeln?

Helt klart är det att precis som i allt annat i livet så handlar det om att vi alla skall stå till svars för våra handlingar och alla ställningstagande man gjort. Detta gäller ju i mitt förhållande till alla de människor jag idag lever med. Gör jag något dumt mot mina barn eller min fru, så kommer ju sanningen att avslöja detta! Likadant gäller allt annat. Jesus säger att han är sanningen, som skall avslöja allt! Men man får aldrig glömma förlåtelsens makt! Aldrig glömma det Jesus gjort på korset, för utan det offret finns inget hopp!

Vår rädsla består många gånger i att vi dömer oss själva och vet att vi har mycket på minussidan. Men Jesus är inte bara sanningen utan också livet, det eviga. Men bara för att han har detta eviga liv, hjälper det inte oss, utan man måste som Jesus själv säger "ta emot det som ett barn" ... ... ... Det är en gåva som måste tas emot.

Även detta kan vara komplicerat för somliga. Därför säger Jesus också att han är vägen, den som vill leda oss rätt när vi riskerar att gå vilse.

Här har vi bara kort berört allvaret på domsöndagen. Advent handlar mera om att förbereda sig för att ta emot honom. Julen handlar ju om Jesu första ankomst, medan domsöndagen handlar om hans andra ankomst. Julen handlar ju om att Han vill komma för första gången in i människors liv och växa sig starkare, bygga upp en relation med den helige Andes hjälp. Eftersom han är Frälsaren, så har han något som kan hjälpa oss genom livets alla svårigheter. Till slut handlar det också om den sista räddningen, att vi säger "Herre, förbarma dig över mig"! För att instämma i lärjungarnas fråga: "vem skulle vi gå till om vi inte går till dig?".

Joachim - som inte känner rädsla för Herrens ankomst, men som känner att det är stort.

Ny hemgrupp - hur gick det?

Lovade återkomma med hur det gick med den nya hemgruppen. Vi var nio personer samlade men det saknades tre. Efter att ha hälsat på varandra blev det ett enkelt fika. Men ganska snart ledde gruppledaren Tim in oss på olika bibelord. Som en röd tråd återkom bönens nödvändighet. Vi läste från både GT,

1 krön. 16:7-36, 2 krön. 20:1-4

och NT,

Joh. upp 5:8, och 8:1-4, Ef. 6:10-20 samt Luk. 18:1-8.

Det blev samtal och bön. Det är inspirerande med många olika bibelöversättningar samt att konversationen framför allt var på engelska. Oavsett hur en grupp byggs samman så är det spännande när nya relationer föds. I denna grupp kände inte alla varandra sedan tidigare, men ganska snart känns det ändå tryggt eftersom gruppens fokus ligger på att bygga tro. Vi som var där befann oss på ett likvärdigt plan. Alla bär vi på sådant som man kämpar med i livet, det är ingen förskonad ifrån. Att då bygga upp den inre människan och göra det med vänner är stort. Grundtanken med gruppen, att bli "bättre" män i de förhållandena som vi lever i, privat och offentligt, känns inte ouppnåeligt. Vem av oss kan inte bli bättre och mer mogen?

Jag hoppas att alla har förstått att visionen med hemgrupperna i församlingen är att alla som vill skall ha möjlighet att vara med i något sammanhang som känns bekvämt och äkta. Hemgrupperna är inte några allmänna diskussionsmöten utan grunden för dem är lärjungaskap och andligt växande.

Jag är inte främmande för hemgrupper som är starkt diakonalt präglade och som gärna gör hembesök eller hjälper behövande mellan sina möten. Jag kan tänka mig hemgrupper som är tekniskt orienterade och som kan stödja ensamstående med datorhjälp eller när bilen behöver lite omvårdnad. Det är egentligen bara vår fantasi, tid och kraft som sätter gränser. Tänk en församling med 50 hemgrupper som genomsyrar samhället! Vad skulle de yngre generationerna tänka då?

Joachim - tacksam över mycket

Identifiering

Jag har under många år haft en önskan att de som tjänstgör i kyrkan skall representera olika åldrar. Därför har jag också påtalat att man behöver kompletterar t. ex. kyrkvärdarna med yngre personer. Detta har tolkats som om jag skulle vara emot äldre. Som ordförande i en av kyrkans arbetskretsar (syförening), som ofta besökare hos äldre, sjukhus och institutioner ser jag sådana påstående som tagna i luften. Medan sjukhemmet fanns kvar här på Kungsbackas sjukhus så var jag där och sjöng på avd. 3 varje vecka.

Det som jag vill framhålla är att den som kommer till en kyrka behöver identifiera sig med de som är frivilliga. Tänk er in i konfirmander som enbart ser pensionärer i olika kyrkliga sammanhang. Vad är det för signaler man sänder ut? Lika ovist är det om det hade varit tvärtom, att det bara är ungdomar som agerar. Det är väldigt nyttigt att ibland går utanför sitt eget skal och fundera på hur andra upplever den egna miljön, som man är så van vid.

Läste i dag i tidningen Dagen att 50-plussare vill gärna jobba hos Svenska kyrkan. Seniorräkningen 2008 visar att Svenska kyrkan är den arbetsplats som personer över 50 väljer helst.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160239

Det är både positivt och samtidigt en utmaning att inte spela ut åldersgrupper mot varandra. Vi behöver varandra, men det är svårare att få in de yngre generationerna. Då tänker jag inte enbart på tonåringar utan på dem runt 30 - 40 år! Jag tror det är viktigt med identifieringen för alla. Har du något förslag för hur man kan bli fler utan att några känner sig undanskuffade?

Joachim - mitt i livet människa

Massmedias intresse

Det regnar och duggregnar ute och en förkylning sätter ner ens humör, men det som just nu retar upp mig lite grann (ganska mycket) är följande.

Göran Skytte besökte oss förra veckan och det uppmärksammades av närmare 400 personer. Genmälet efteråt var övervägande positivt och min undran är varför inte ett enda ord har skrivits i våra lokala tidningar om detta och då tänker jag särskilt på Kungsbacka Posten och Norra Halland?

Det råder ingen tvekan om att de visste om besöket. Naturligtvis får man höra argument typ, ingen personal som jobbar torsdagskvällar. Men jag tycker att det är dåligt! En välkänd journalist berättar om sitt liv. En person som, enligt vissa, var den siste som man skulle kunna tänka sig bli en omvänd kristen. Sätter man denna händelse i jämförelse med allt som faktiskt skrivs i tidningarna, då den minst lilla idrottshändelse kan dokumenteras, så kan jag inte komma fram till annat än att man är inte särskilt intresserad av vad som sker i kyrkans värld. Kanske har jag fel och då får jag ju be om ursäkt, eller så har jag rätt!

Hur som helst var det 400 personer som gick ifrån kyrkan denna kväll, tacksamma över vad de hade fått ta del av.

Joachim - som vill ha en rättvis spegling av vad som sker i samhället

Ny hemgrupp

Skall i kväll vara med om att starta en ny hemgrupp i församlingen. Tanken med denna är att den skall, liksom de övriga hemgrupperna, träffas varannan vecka. Vi träffas hemma hos varandra och det finns ledare etc. Denna grupp blir lite speciell eftersom det kommer att vara mycket samtal på engelska. En av medlemmarna är från USA och till dess han kan svenska får vi tala hans språk. Det blir kaffe, bibelstudium och bön.

En annan liten detalj är att gruppen består utav endast män, ca. 10 stycken till en början. Tanken är att vi skall hjälpa varandra att på kristen grund bli ännu bättre män. Det handlar om våra relationer till fruar och barn, till vänner och arbetskontakter. Det handlar naturligtvis också om vår relation till Gud. Att vi kan hjälpa varandra till en fördjupad tro. De flesta av männen har sin hemvist i Kungsbacka kyrka, men det är ingen nödvändighet.

Denna grupp är ett typexempel på att prova på något man tidigare inte gjort. Blir det bra är det välsignat, i annat fall så är det bara att lägga ned. Men det är klart värt att pröva. Finns det någon som läser dessa rader och som känner att du vill vara med så hör av dig! Vi kan inte var för många i gruppen, för då är det svårt att föra samtal, men samtidigt är vi beredda att växa och dela på oss. Detta är ju grundtanken, att grupperna är inte till för sig själva utan för att församlingen skall växa. Inbördes beundran skall man akta sig för. Men förtrolig omsorg är något vi alla är i behov av!

Återkommer hur det gick!

Joachim - som känner starkt för hemgrupperna.

Att Blogga

Det skrivs idag mycket om fenomenet, att blogga. Det är bloggare som bli utbrända, bloggare som använder sin blogg för påhopp av olika slag t. ex. rasistiska. Ganska typiskt i vår värld, att saker och ting målas upp svartvitt. Det är ofta antingen eller! Man skall aldrig förringa risker, speciellt inte när det tenderar att bli ett slags missbruk. Men för den skull kan ett klokt brukande vara gott. Det är inte bara svart eller vitt.

I den kyrkliga världen förhåller dig sig ofta på samma sätt. Ofta händer det att rädslan för missbruk / fel är så stor, att man inte vågar pröva något nytt, eller gammalt. Säger och gör man inget har man i alla fall inte gjort fel verkar det som man tänker. Och så målas, ibland väldigt omedvetet, passivitet upp som något fint och andra som samlar mod till sig få ta smällarna. Ja, det är t. o. m. så att de passiva talar inte alltid så väl om de aktiva. I detta fall finns det alltså en aktivitet.

Fram för frimodigheten, så länge den sker med kärlek och med Jesus framför ögonen. Göran Skytte är frimodig och möter också kritik och han är medveten om det. Men det var någon annan känd person som sa för 2000 år sedan, att vi är saliga när vi blir förföljda för hans skull! M. a. o. förväntar sig Jesus Kristus att vi skall möta motstånd m. m. om vi vill tillhöra honom! Det finns otaliga bibelord om detta.

Att blogga, evangelisera, vittna och på olika sätt proklameras det kristna budskapet är vi kallade till. Alla kristna har denna kallelse och vi skall göra det på det sätt som den helige Ande leder oss.

Alla skall inte göra allt, men alla kan göra något. Ingen behöver vara passiv! Låt oss uppmuntra varandra i detta. Bruk eller missbruk? Har vi förtröstan på Herren, så betyder det också att han leder oss i att avgöra vad som är vad.

Joachim - som gillar att blogga, fast det tar tid och energi

Att gå vidare

Firade idag högmässan i min gamla kyrka, Mariakyrkan i Värnamo. Kom sent och satte mig vid väggen. Konstatera att jag kände alla utom en i kören och 80% av den gudstjänstfiarande skaran kände jag igen från min tid som präst i Värnamo. Det har nu gått nästan exakt nio år sedan jag lämnade Mariakyrkan för tjänsten i Kungsbacka.

Passade på att lämna en hälsning från familjen till alla dem som man känner igen. En fråga som man ofta får, är om man längtar tillbaks. Den är svår att svara på, för säger man nej är man lite otrevlig och säger man ja, så trivs man ju inte där man är. Jag har aldrig ångrat mig och det betyder inte att allt har gått smärtfritt. Man saknar människor, inte för att de bor i Värnamo, utan för att man har delat något väsentligt i livet. Det kan vara både sorg och glädje, men man kom varandra nära genom det som skedde! Att vara människa är ju att leva i relation med andra människor och med Gud. När dessa relationer förändras så förändras man själv. Den vise tar vara på erfarenheterna och använder dem och ser även det svåra som något nyttigt. Den ovise söker bara vidare och blir lätt en karriärist, som glömmer människorna längs vägen. Man är så fokuserad på sig själv och sina egna mål.

Det finns även präster som i kyrkans historia varit så upptagna av sig själva att de inte ser andra. Man får kanske be om att bli bevarad från detta synsätt. Det är då det är nyttigt att möta människor som varit med och format ens liv och tacka för det man fått. Ett tack till alla församlingsbor i Mariakyrkan som jag fick dela en stund på denna jord! Ber om att tron skall växa sig allt starkare, både hos er och hos mig.

Joachim - som är glad över dagens gudstjänst.

Hjälpa sin far

Har med hustrun varit i Värnamo och hjälpt min far att rensa förråden inför stundande flytt i januari. Att samla på sig gör vi alla och jag är kluven om det är en vishet eller en synd? Det kan vara en vishet om det kommer till användning men det kan vara en synd när man har så mycket, att jordens resurser går åt till att både härbärgera och producera.

Har farit skytteltrafik till en återvinningsstation och slängt. Man känner sig nyttig för nu behöver man inte ta nya resurser från jorden i samma utsträckning, utan kan återanvända gammalt. Att slänga är en befrielse. Slängde bl. a. en gammal plåtburk (metallskrot) och tänkte på allt gott som varit i den. Men strax kom jag till besinning och insåg att jag blir inte lyckligare av att behålla burken. Det viktiga är vad den hade för syfte.

Kanske är det så också med människor som vi mist. Min mor dog för 20 år sedan och jag har nu slängt nästan alla hennes diabilder och idag rök alla hennes inköpta och mottagna vykort. Det känns inombords, samtidigt som jag måste ha fokus på vad hon betydde. Att vilja ha kvar kan lätt bli egoistiskt och nära ett ägande. Hon har frid och jag är oändligt tacksam över allt det som hon fick betyda i mitt och andras liv. Jag hedrar henne inte mera genom att samla på hög allt som hon lämnat efter sig! Då skulle jag t. ex. inte ha tid till de som lever idag. Jag hedrar henne genom att ta vara på det hon lärde mig och minnas det goda föredöme som hon var.

Kanske skulle man rensa lite mer, också i sitt eget, så man får tid och sinne till det rätta i livet. Det finns mycket som vill ha uppmärksamheten.

Joachim - känner att jag vill slänga mer.

Göran Skytte

Så har journalisten och numera evangelisten Göran Skytte besökt vår bygd. Inför närmare 400 personer berättade han om sin väg till en bekännande kristen. Kungsbacka, Tölö och Onsala församlingar ville på detta sätt, genom Göran, visa på att människor även idag kommer till tro.

Göran började med att berätta sin historia som kändisjournalist och tv-profil. Men trots alla framgångar och en stor etagelägenhet (tre våningar!) mm så var han olycklig och tom. Vändningen kom när han mer eller mindre försökte ta sitt liv genom sprit och tabletter.

Uppvaknandet på sjukhuset blev så småning om ett andligt uppvaknande med hjälp av inte minst Bo Brander, studentpräst i Lund. Sedan berättade Göran mer om sin tro, omvändelsens vikt och att vända sig bort från synden. Han är väl medveten om sitt ordval och vet att många ord är laddade som t. ex. synd. Och han menar att vi präster måste lyfta fram detta mer för att det skall bli tydligt att se vad nåden är!

Ja, han fick sagt mycket och han gör det på sitt sätt. Över en och en halv timme talade han i kyrkan och det intressanta blir nu var allt landar? Direkt och dagen efter, så är det väldigt mycket tyckanden. Man har åsikter om bl. a. följande: hans sätt (står inte still), det han sa, det han inte sa, att han kanske gör det för pengarna, är han trovärdig? o.s.v. Men oavsett vad man tycker är Göran tydlig i vad han tycker! Och inte bara vad han tycker utan hur hans tro ser ut! Han vill förmedla en erfarenhet och sedan är det upp till lyssnaren vad man vill göra med det man tagit emot. Själv anser jag att det är trovärdigt efter att har hört honom och läst en del av hans litteratur.

Man kan tycka att Göran är väl självupptagen, men hur självupptagna är vi inte lite mans? Till slut är det den egna tron som vi lever och dör med, inte Görans eller någon annans! Och kanske man då kan ödmjuka sig och lyssna in andras erfarenheter! Hur ser det egentligen ut innanför ditt eget skal? Har du inte en mask som kanske döljer ditt egentliga jag? Tänk om du blir avslöjad?

Poängen i det Göran vill ha sagt är att den treenige Guden är verklighet och den verkligheten finns till för oss alla, om man själv vill! Den helige Anden är hjälparen som hjälper dig att se Jesus som i sin tur hjälper dig i ett rätt förhållande med din Skapare.

Joachim - som är tacksam över att Gud kallar Göran och andra. De behövs för att utbreda Guds rike.

Ps. Kommer inte att skriva på några dagar pga. förhinder. Läs gärna gamla inlägg och inte minst kommentarer. Önskar Dig en välsignad helg! Ds.

Personlig tro och kyrkans

En tanke som dök upp idag är om det är min personliga tro som bär mig eller om det kan vara kyrkans tro. Jag tillhör dem som gärna betonar den personliga omvändelsen och som ju egentligen inte bara sker en gång i livet utan dagligen. Detta ställningstagande lutar jag mot Jesu ord, om att vi alla skall omvända oss och ta emot Guds rike och att vi inte kan leva på någon annans tro.

Samtidigt tänker jag på de fyra som bar den lame mannen till Jesus i Kafernaum. Hade de inte haft tro, så hade det inte hjälp hur mycket den lame själv trodde! Med andra ord var han beroende av andra människors tro.

Vem bär dig och mig och låter vi någon bära oss? Vill vi vara beroende av någon annan? Är den personliga tron inte viktig då? Ja, det finns många frågor, men jag anser att här finns en viktig poäng!

Din personliga tro och kyrkans tro (den universella, kristna, allmänneliga) är beroende av varandra. Det finns ett viktigt samband dem emellan. Annars finns risken att antingen bli för självupptagen och egenrättfärdig. Det är bara den personliga tron som räknas. Eller så handlar det om en kyrka som skall göra allt och där man inte tar ansvar för sitt eget liv. Man kan slå sig till ro som en sökare.

Upplever människor att kyrkan i Sverige har tro för dem? Ja, ser man på en nyligen undersökning så har förtroendet för Svenska kyrkan minskat. Se länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160014

Om vi har missat något så är det viktigt att hitta det. Kanske är det så, för så är det i mitt eget liv, att man kan inte leda någon längre än vad man själv tror. De fyra bärarna i Kafernaum hade en stark tro på att Jesus kunde bota den lame och det gjorde att de slet för att komma dit t. o. m. bröt upp ett tak! Det finns mycket tro i kyrkan som folk behöver få del av, för att bli burna av den! Kanske måste vi (kyrkan) hitta nya vägar att vara just salt och ljus!

Nu skall jag själv till kyrkan och lyssna på Göran Skytte. Hans tro har fått många att låta sig bli burna av Herren. Ber om välsignelse och beskydd över kvällen!

Joachim - vars tro är beroende av andras!

Kyrkan och politiken

Hur politisk skall kyrkan vara? I en insändare i Sydsvenskan skriver Anna Unsgaard om vad hon anser en ärkebiskop bör engagera sig i. (Obs. Det är hennes syn!) Se länken:

http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article388174.ece

Jag själv funderar ibland på hur politisk en präst och kyrka får vara. Det är viktigt att skilja mellan partipolitik och kyrka, men att engagera sig för de fattiga och de som är utanför måste vara kyrkans uppgift. Att stå på de svagas sida. Fast kyrkans primära uppgift måste vara att föra människor till tro. Det är viktigt att skilja mellan politikers uppgift och kyrkans. Det senaste som är omskrivet är Lars Ohly som talar om för oss präster vad vi skall göra och inte göra. Det måste ändå vara kyrkomötets uppgift att bestämma detta och inte en enskild partiledare!

År 2000 skiljdes kyrkan från staten för att kyrkan inte skulle vara så partipolitisk. Och jag är glad över våra förtroendevalda som kallar sina listor för "Kyrkans väl"och "Fria listan". Kyrkans uppgift i denna värld och i vårt närsamhälle är gigantisk. Så många är i så stort behov av evangelium. Ensamheten, sorgen, lidandet m. m. gör att kyrkans uppgift är stor. Vi har inte råd med att gräva ner oss i några politiska skyttegravar.

Låt oss se hur vi kan vara salt och ljus i en värld som behöver väckelse och omvändelse. Det finns så mycket att vara tacksam över och värna om.

Joachim - som tror att kyrkan kan vara en viktig faktor i samhällets utveckling utan att för den skull bli alltför partipolitisk.

Karaktär

Bestämde mig på fars dag att gå ner i vikt några kilon. Det kan vara klädsamt och inte minst hälsosamt. Detta skall ske parallellt med träning. Om allt detta kan man tycka vad man vill, men det jag funderar på är detta med karaktär. Jag tillhör de som gillar allt som är onyttigt och som innehåller kolhydrater. Vad styr min egen vilja som ligger till grund för karaktären? Och om man går ännu ett steg tillbaks hur motiverar jag min vilja, att inte äta det som är onyttigt och träna, fast det känns motigt? Yttre faktorer kan alltid påverkar men det handlar om ens eget ställningstagande i slutänden.

Samma resonemang kan man, menar jag, föra när det gäller ens tro. Tro handlar till slut om beslut. Man kommer till den punkt då man måste bestämma sig för vilken väg man skall gå. Att enbart skylla på yttre faktorer håller inte, då gör man sig lätt till ett offer. Men visst påverkar miljön, andra människor och situationer en. Men det är mitt eget ansvar hur jag skall förhålla mig till allt detta! Vill jag tro är det mitt eget beslut!

Men vi behöver alla bekräftelse och uppmuntran i dessa ställningstagande. Samma sak gäller den fysiska och andliga hälsan, att man behöver coaching av andra. Att tro att man klarar allt på egen hand fungerar inte i längden! Jag går på studio activ och blir uppmuntrad av både miljön och de andra som är där. Detta, vet jag, håller inte alla med om. Men då gäller det att hitta sin plats! Huvudsaken är att man når målet; en god hälsa!

Kyrkan är den träningslokalen som finns för att bygga upp det andliga, min tro. Där finns vännerna och faktiskt vissa redskap, altare, knäfall m.m. som hjälper mig i min trosutövning. Att helt leva ut sin sin tro på egen hand och göra den privat fungerar inte i längden. Dessutom har detta förhållningssätt inte något belägg i bibeln.

I allt behövs karaktär! Liksom man snabbt fysiskt blir otränad är det lätt att komma bort ifrån Herren. Man blir andligt otränad och det märks i ens prioriteringar och hur stor plats Gud själv får i ens liv. Det syns inte alltid utanpå, men man märker det inom sig. Det finns de som är trådsmala, men som har jättedålig kondis och tvärtom! Det finns de som verkar andliga, men de prioriterar inte Gud i sina liv!

Joachim - som ofta har träningsvärk både fysiskt och andligt!

Kungsbacka - Posten

Var idag upp på tidningsredaktionen och lyfte fram en gammal tanke att utmana Kungsbackaposten, som ju är en relativt modern tidning i vår stad. Jag hävdar att en Alphakurs hjälper människor med tron. Det är ju en introduktionskurs i kristen tro! Ja det är t. o. m. så, att liv blir i positiv bemärkelse förvandlade på ett sånt sätt att man upptäcker saker man förut inte kände till.

Min utmaning till tidningen är att göra två eller tre reportage (om det finns folk som vill ställa upp), i början och i slutet och kanske i mitten av kursen. Jag hävdar att kursen är fantastisk. Och tidningen får skriva om jag har rätt eller fel.

Varför vill jag att tidningen skall vara med? Jo, för att man skall skriva om goda, positiva saker och det behövs skrivas något positivt om den kristna verksamheten som sker. Annars blir det bara om olika konflikter, präster som bråkar och allt möjligt negativt. Det senaste om kyrkklockan som för ett sådant förfärligt oväsen.

Men det sker ju, varje dag, så otroligt mycket gott! De anställda och de frivilliga möter 1000-tals personer varje vecka! Mötena sker i alla möjliga grupper, förrättningar, gudstjänster, öppna sammanhang etc. Som ex. kan nämnas att vi var en bra bit över 200 personer i söndagens gudstjänst. Men inte var det en rad om det i någon tidning!

Risken jag tar med att utmana tidningen är att kursdeltagarna säger att den inte gav dem något. Att de är besvikna och att kursen inte motsvarade deras förväntningar. Den kritiken får man då vara beredd på att ta!

Joachim - som tror att sund kristen tro är bra för samhället!

Alpha avslutning hösten 2008

Så är Alpha slut denna termin. Det är alltid med blandade känslor man säger adjö till kursdeltagarna/gästerna. Det är lustigt med gruppdynamik, att man kan fästa sig så vid människor som man troligtvis annars inte skulle sitta i grupp med, och dessutom tala om så viktiga saker som sin tro. Många vill fortsätta, men efter 11 måndagskvällar är det slut!

Nu finns gudstjänster, undervisningskvällar, hemgrupper m.m. som man kan engagera sig i, om man vill, och som man är välkommen till.

Med tanke på det som skrivit de senaste dagarna, här på bloggen och i massmedia, är Alpha och andra undervisningsmetoder kanske mer viktiga än någonsin. Alpha är en välsignad introduktion i den kristna tron.

Kristen tro är inte enbart kunskap, det är inte enbart känslor, det är inte enbart tradition. Tro är relation med Gud och som i alla andra relationer behöver jag kunskap. Jag kan ju inte gissa hurdan Gud är! Jag kan ju inte hitta på vad Jesus vill med mitt liv, även om det tycks vara många som vet vad Jesus vill utan att ha läst bibeln.

I alla relationer är ju känslorna viktiga, så också i min gudstro! Tänk att leva med sin familj och aldrig känna något, varken sorg eller glädje eller vad det nu kan vara. Tänk att ha levt ett helt liv och aldrig erfarit den helige Andens liv. Jag tror att Gud vill beröra oss även på detta plan eftersom han har skapat vårt känsloliv.

Och tron är ju inte något som uppfinns idag. Relationen med Gud är beprövad under väldigt många år och en kristen människa tror att Gud är med i historien, i traditionen. Han dyker liksom inte upp enbart i en slutscen, där jag råkar befinna mig.

Dessa tre, kunskap, känslor och tradition hör till trons väsen. Det finns ytterligare faktorer att lyfta fram. Dessa tre finns med i ett sunt alphaarbete. Man får kunskap som man inte haft tidigare, många tårar och skratt och vi är inte de första som samtalar kring trons innehåll. I vårt land har det firats gudstjänst under väldigt många år och i våra kyrkor har lovsången och bönerna lyfts fram till Herren!

Vad händer nu? Jo, det finns tre som har ett ansvar för framtiden!

Gud själv, som genom sin son lovat att vara med alla dagar. Jesus har ett ansvar och en vilja att ge tro. Kom till mig ..... säger han gång på gång.

Vi i kyrkan - kristna, alphaledare m. fl. har ett ansvar att hålla kontakt med människor genom samtal m.m. Detta är inte en utmaning enbart för de anställda, utan för hela församlingen.

Den tredje som har ett ansvar är den som har gått en alphakurs. Det handlar ju om vuxna myndiga människor. Man kan alltid välja om man söker sig till gemenskaper och miljöer där Jesus predikas och tillåts vara med eller inte. Det handlar om prioriteringar. Visst är det svårt när t. ex. resten av familjen inte vill eller kan. Men det handlar om att då kompromissa ibland! Att våga ta lite strid och upptäcka att det blir ingen skiljsmässa.

Slutligen, ett stort tack till alphagänget, både ledare och deltagare för denna termin! Vi börjar igen den 12 januari 2009! Välkommen att ta med en vän. Är du en "gammal" Alpha deltagare, sedan tidigare år, så tar med dig en vän den 12 och var med själv den första gången!

Joachim - som tillsammans med miljontals andra i världen tackar för Alpha

Kyrkklockor som ringer

En insändare i lokaltidningen ondgjorde sig över klockringningen i Kungsbacka kyrka. Han menade att det är ett förfärligt oväsen som stör den allmänna friden. Hans ordval var inte speciellt vänligt och man undrar i vems intressen förutom sitt eget han talar. Naturligtvis startar han en debatt där det finns de som håller med och de som säger emot. I detta speciella fall blir det ingen ändring eftersom det rings så sällan och det ryms inom det tillåtna.

Men det finns en underliggande ton som märks mer och mer och det är att det är inte kyrkklockor som skall tystna, det är kyrkan själv. Någonstans tror jag att skribenten är irriterad på kyrkan, det kan gälla oss anställda eller något annat, och vill på detta sätt markera sin vrede. Om det inte förhöll sig på detta sätt skulle man ju t. ex. kunna ringa oss eller använda en vänligare ton.

Det kommer att bli fler sådana här insändare i våra tidningar och frågan är hur man skall bemöta dem? Skall man bara nonchalera? Argumentera tillbaks? Skall man väcka opinion? Jag vill ha en kyrka som inte tendera att bli undfallande och samtidigt lyssnades. Det viktigaste är att man inte dras in och börja hugga tillbaks. Nu vet jag att det kommer med all säkerhet svar på denna insändare. Men om några veckor har det lagt sig och någon annan fråga hamnar i fokus. Kanske måste vi som kyrka vara mera beredd på att delta i samhällsdebatten! Men vem vågar det?

Joachim - som tycker det är bra att vi har kyrkklockor.

När mänskliga krafter får styra

Bland nyhetsflödet i kväll kom bilder från Jerusalem. Munkar och präster i vilt slagsmål i Gravkyrkan. Kyrkan som av de ortodoxa kallas för Uppståndelsekyrkan. Läs mer på länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159842

Pinsamt, ovärdigt och väldig dålig "reklam" för kristenheten. Samtidigt slog det mig, att den som är utan synd kastar första stenen. Den grekisk ortodoxa kyrkan har ansvaret för själva graven i Gravkyrkan och det går inte ta mista på deras stolthet över detta uppdrag. När man är där känner man hur de olika kyrkorna försöker bevara sin vänskap, samtidigt som det finns en konkurrens.

Men de är människor och när makt, status, prestige och mycket annat kommer i förgrunden tappar man innehållet, sin kallelse och sitt uppdrag. När sådant här dyker upp är det viktigt att skilja mellan det som sker och människan bakom. Jesus kan inte ha gillat bråket i Jerusalem. Men han lämnar inte människorna. På samma sätt ser han på oss. Han gillar inte allt vad vi gör m.m, men han älskar oss. Det är tur att det finns förlåtelse, även för munkar och präster! Det viktigaste här är nu, att människan inte överger Gud!

Joachim - som lever av nåd

Quantum of solace

Så har man sett senaste Bondfilmen. Den har gått ett tag och man har läst och lyssnat till kritiken. Men som så mycket annat i livet måste man bilda sig en egen uppfattning och jag har alltid gillat Bond. De senaste två filmerna är inte som äldre bondfilmer och då är det lätt att hamna i jämförelse, vilka är bäst eller sämst.

Personligen tycker jag att alla är bra, men på olika sätt. Sedan finns det sådant som kunde vara bättre också. Quantum of solace innehåller för många actionsekvenser som är för snabba. Man vet inte riktigt var man skall fästa blicken. Det var inte många skämt och för lite romantik. Dessutom gillar jag tekniska prylar och de var nästan borta. Jag gillar ju Q. Men helheten var riktigt bra. Bra fart i filmen och tiden gick fort. Ingen tid för gäspningar!

Att på fars dag bygga upp sitt ego med att se en bondfilm är kanske lite ytligt. Men man behöver det ibland. Att med goda vänner, i en mörk lokal med bra ljud och stor bild bara koppla av. Ser fram emot fler Bondfilmer! Då hoppas jag att inte hämnden är grundorsaken, som i denna film, utan kampen för det goda!

Den goda kampen kände vi av i förmiddagens familjegudstjänst. Vår himmelske Fader har tuffare bovar att kämpa mot än Bond och hans vapen är inte av stål utan är av kärlek. Kampen går vidare och jag önskar er alla en bra och välsignad vecka!

Joachim - gillar verkligheten mera än fiction

Fars dag

Idag firar vi fars dag och som alltid kan man ha en del funderingar också kring detta:

- Är det köpmännens påhitt för att få sälja en slips?

- Hur ser man på dem som inte har en pappa?

- Alla pappor som slåss? och som är frånvarande?

Ja, det finns många tankar som man kan lyfta fram. Men det handlar ju som alltid vilken attityd man skall ha. Där ute i samhället finns det så många underbara pappor, som älskar sina barn och sina familjer. Låt oss lyfta fram deras goda exempel!

Pappor idag är till stor del mycket mer delaktiga i familjens sysslor och har lättare att ta fram sina känslor m.m. än vad tidigare generationer många gånger haft eller tillåtits.

Över huvud taget tror jag vi i större utsträckning måste börja att ta fram goda exemplen för att mycket kretsar annars runt alla misslyckaden i samhället, vilka vi pappor har stor del i. Vi vet om allt negativt, men för att det skall bli en förändring måste det finnas förebilder. Det handlar om närvaro, trygghet, nykterhet, tro, tålamod, kärlek m.m. Här finns också mycket att hämta från bibelns blad!

Därför mina kära vänner - stort grattis på denna dag! En bra pappa är bra för hela familjen. Låt oss hjälpas åt att bli goda fäder! Det finns inget som inte kan bli bättre. Våra barn är värda det bästa!

Joachim - stolt pappa till tre tonåringar

Ensamhet

Har varit ensam i kväll eftersom alla tre barnen samt frun är i församlingshemmet Skansen. Det pågår ett läger för församlingens barn. Vi är olika som människor och jag tillhör de som inte gärna vill vara ensam. En del skulle nästan jubla om de fick en lugn hemmakväll, men inte jag!

Jag får en mental försmak av hur det kommer att kännas när barnen flyttar hemifrån, eller när man går i pension och ingen frågar efter en, eller man blir helt enkelt ensam.

I vårt samhälle finns det oerhört mycket ensamhet och de flesta kan hantera det ganska bra, men långt ifrån alla.

I morgon är det Fars dag och många av oss kommer att fyllas med tankar kring vår egen pappa eller hurdana pappor vi är, eller borde vara. Jag kan inte låta bli att tänka en tanke på vår himmelske Fader. Han vill inte att någon av oss skall känna sig ensam. Hans omsorg är stor. Att jag menar att det är så, beror på bibels ord, i vilket vi får löftet att han är med oss alla dagar intill tidens slut. Men hur kan detta bli en verklighet för oss? Det finns många svar på den frågan, men ett svar är att fira gudstjänst.

Eftermiddagens dopgudstjänst blev återigen en påminnelse om det stora, att vi alla är Guds barn. Dopets djupaste innebörd är ju relation med Gud själv. I dopet tar han upp oss i sin famn, in i sitt rike. Detta är stort, när man en lördagskväll får tid till reflektion.

Välkommen till gudstjänst du också!

Joachim - som behöver tid för eftertanke

Frågor och osäkerhet

Du som läser denna blogg har kanske mängder av frågor, men vet inte vem du skall fråga, är välkommen att ställa dem här. Det är inte säkert jag kan svara, men något borde jag kunna efter tjugo år som präst. I annat fall finns möjligheter att hämta kunskap.

Varför jag tar upp detta är för att det finns en enorm okunskap i vad kristen tro är.
Det kan handla om kyrkan, gudstjänsten, hur man kommer till tro, vad tro är, vad församlingen vill, hur kyrkan är organiserad och uppbyggd, vem bestämmer etc.

Om man inte känner en kristen, eller har en relation till någon anställd och inte vet var man skall söka kunskapen är det inte särskilt lätt. Kan jag vara till hjälp är det bra.

Kom att tänka på ett samtal min vän Tamas, min husläkare i Värnamo, och jag hade en gång. Grunden för samtalet var vem av oss som folk lyssnade mest på. Vi var två personer som hade kallelsen att hjälpa andra människor. Jag var övertygad om att det var fler som lyssnade på honom. Det är ju viktigt med medicin, att man får veta vilken sjukdom man har (diagnos) och att rätt behandling kan sättas in.

Han menade att det var fler som lyssnade på prästen. För de stora frågorna berör alla, om livets mening och uppkomst och tron. Behovet av förlåtelse mm.
Det kändes ju lite fint att vi bekräftade varandra. Men utgången var kanske inte att vi lyfte upp varandra utan hur vi såg på vår egen roll!

När det gäller kristen tro och levnad så gör många som de vill oavsett vad man sagt, vad som står i bibeln eller vad som hänt i historien (tradition). Det handlar om att inte vilja ändra sitt liv. När kyrkan talar om omvändelse, synd och annat som innebär förändring i ens liv, vill man eller kan man inte förstå. Man känner sig lätt nedtyngd och vill inte ta i det.
Min vän doktorn menade att samma fenomen fanns många gånger hos patienter. Istället för att lyssna på vad läkaren sagt hör man grannens utläggning och tar t o m överblivna piller som var bra för grannen! Man lever i en osäkerhet, för läkarna säger ju olika saker och vem har rätt? Detsamma gäller ju präster! Och sedan kan man alltid ifrågasätta själva behandlingen. Även för de människor (patienter) doktorn möter spelar tron roll.

Efter detta, relativt djupa och intellektuella samtal, insåg vi att vi var ju ändå inte arbetslösa. Vi hade båda väldigt många som kom för att de behövde vår hjälp. Och så uppmuntrade vi varandra till kommande dagar.

Nu är det upp till dig att fråga och komma med dina tankar. Det blir min syn på saken som påverkar svaren. Men vi har alla, både våra begränsningar och möjligheter. Det handlar till slut om förtroende. Vem man har förtroende för. Personligen har jag inte alltid störst förtroende för de som tänker likadant som jag, utan för de som känns äkta och vars ord och handlingar är i harmoni. Och att denna harmonin bygger på en uttalad kristen beprövad grund.

Joachim - som inte blev präst för sin egen skull

Könsneutrala äktenskap

Blev uppringd av en journalist som ville veta vad jag anser om det nya som hänt, när det gäller att regeringen nu lämnat över frågan till riksdagen att fatta beslut om en ny lag gällandes äktenskapet.

Det händer mycket på den fronten just nu och massmedia är inte sena att hänga på. Många av oss hade hoppats på att vi skulle ha en mindre politiserad kyrka efter "skiljsmässan" 2000. Det verkar nästan tvärtom när t o m stadsministern i tv säger vad kyrkan skall göra och inte göra.

Nu håller jag ju inte med honom och i detta fall är jag och RFSU t o m överens. Men oavsett vad man tycker och anser har det uppstått som jag befarade, att oenigheten skapar debatter och drar bort fokuset från kyrkans grund.

I omklädningsrummet på gymmet sa en vän till mig att det spelar ingen roll vilken uppfattning man har, så får man finna sig i att få folk emot sig. Och det är sant. Hur ofta händer det inte att man hamnar i situationer, att oavsett hur man vänder sig så blir det fel. Mitt i all diskussion här hemma så har Kalifornien rivit upp sin lag och tillåter numera inte samkönade äktenskap.

Ja, det är inte enkelt och dilemmat är att om vi frågar Jesus verkar det som om vi får de svar vi vill höra. Kanske är det dags för honom att komma och fullt ut visa sin vilja. Hur gör man för att ingen skall behöva göra våld på sin egen ståndpunkt?

Joachim - som ibland undrar vem som har rätt att staka ut gränserna, Gud eller vi själva?

Andlig hälsa - ohälsa

Vem av oss vill inte vara frisk? Och friskvården omsätter enorma belopp just för att vi vill vara friska, ser friska ut och leva längre. Människor springer på gym, går stavgång, cyklar, promenerar och mycket annat som bidrar till god fysisk hälsa.

Allt detta menar jag är bra, så länge man klarar av det och det inte är en stressfaktor. Kombinerat med rätt näringsintag blir följden ofta en sundare livsföring som man mår bättre av.

Nu vet vi alla, att detta kommer inte av sig självt. Det känns som det finns ett inbyggt motstånd från födseln. I alla fall är jag ofta frestad av det bekväma. Dessutom förstår jag inte varför Gud skapade oss med en naturlig längtan till det söta och inte samma längtan efter rotfrukter?

Men nu är det inte bara vår fysiska kropp som behöver gymnastik. Så är det även med själen, som behöver sin genomgång för att inte stelna till. Det är upplevelser, intressanta föredrag, resor, kalas mm som fyller oss med stimulans, så att vi inte hamnar i leda. Många människor idag är fysiskt friska, men den tråkiga vardagen och ensamheten gör att man kan känna sig sjuk! Man kan t o m bli sjuk!

Sedan kommer vi till den andliga hälsan som lever efter samma premisser. Också den behöver sin motion/träning. Här infinner sig snabbt träningsvärk för många. Samma känsla som jag hade första gången jag genomförde ett spinningpass på 45 min. upplever nog många efter en gudstjänst. Känslan av kramp, andnöd och att sakta dö. Pulsen är hög och man tänker att man hoppar av innan tiden är slut. När kommer det ett amen?

Gemensamt för all sort träning, oavsett fysisk, själslig eller andlig, är den goda känslan efteråt, inte alltid men förvånansvärt ofta. Det gjorde gott i ens liv. Man märker att man vara otränad och det finns egentligen inte någon genväg. När man väl hållit på en tid vill man inte vara utan. Det är oerhört lätt att trilla tillbaks till det där bekväma tillståndet, oavsett vad det nu är för träning man sysslar med, men då mår man sämre!

Välkommen till träningspassen på söndagarna. Under veckan finns små pass man kan göra. På torsdag den 13 nov. kommer Göran Skytte. Han var så otränad att han fysiskt sett var nära döden, men i dag är han en helt annan person. Möt honom i Kungsbacka kyrka kl. 19:00. Då berättar han om sitt andliga uppvaknande.

Kropp, själ och ande hör samman och de behöver varandra!

Joachim - som alltid kämpar med sin träning, på alla plan

Israelkonferens i Paris

Så här står det i tidningen Dagen idag:

"I dag kommer israelvänliga politiker från hela Europa till en stor tvådagarskonferens i Paris. Syftet är att utveckla relationerna mellan EU och Israel. Även kyrkan har några platser på konferensen, och en av gästerna är Oasinspiratören Hans Weichbrodt."

Detta är stort och läs om mötet på följande länk:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159767

Hans har vid flera tillfällen varit i Kungsbacka och undervisat och varje gång har det fört oss samman från olika kyrkor och samfund. Även den som aldrig lyssnat på bibelföredrag har fått stor behållning.

Att vi kristna inbjuds i dessa stora europeiska sammanhang är stort. Låt oss be för detta möte och de kristna delegaterna och aldrig ge upp hoppet om att det med Guds hjälp går att förändra världen. Presidentvalet i USA och Hans delaktighet i Paris visar på detta. Vi kan också, med Guds hjälp, skapa förändring här hemma så att fler känner mening och hopp.

Joachim - som är inspirerad

Presidentval

Så har det amerikanska folket gjort sitt val och stora delar av världen jublar över att det blev Barack Obama. Den förste svarte presidenten.

Detta är bra, att man kan välja en svart. Men oavsett hudfärg, kön eller vad det nu kan vara, så tycker jag att det har blivit omänskliga proportioner på vad man kan förvänta sig av en människa. Barack verkar vara en väldigt trevlig kille med en fantastisk retorik och med en mycket god vilja. Med vad hjälper det om inte gemene man är beredd att ändra på sitt liv för att rädda miljön eller vad det kan vara som står på dagordningen. Kanske är Barack den som kan inspirera det amerikanska folket, det återsår att se.

Det känns som man nästan har högre förväntan på Obama än på Jesus själv. Vi som är troende kan nu bara tacka och be för den nye presidenten. När Jesus rider in i Jerusalem var det många hurra-rop (Hosianna), men när människornas egoism inte fick sitt lystmäte tystnade sången ganska snabbt och ropen gick över till skällsord. Obama är värd våra hurra-rop. Men låt oss också se lite längre. Amerika står inför en gigantisk ekonomisk skuld och hela vår värld behöver en nyorientering. En man, även om han är amerikansk president, kan inte göra detta ensam. Vi behöver Guds hjälp. God save Amerika!

Joachim - som vill tro på det bästa

Gudstjänsten

Det skrivs och talas mycket om hur viktig gudstjänsten är. Faktum är att för att vara en församling i Svenska kyrkan måste det firas en huvudgudstjänst på söndagen. Gör man inte det upphör församlingen att vara en egen. M a o är gudstjänsten så viktig och på flera håll i vårt land bli antalet gudstjänstfirare bara färre och färre. Och som alltid försöker man hitta orsakerna till detta. Och det verkar ibland som att vi inom kyrkan och de som är utanför kyrkans murar har olika analyser.

De sistnämnda hävdar ofta att kyrkan är tråkig, psalmer och orgel är tråkigt, prästen är tråkig och talar om något som man inte fattar. Ja, raden på negativa saker kan göras lång. Vi innanför kyrkans väggar menar ofta, att det var nog länge sedan man var i kyrkan om man har sådana uppfattningar, för det är mycket som har hänt på senare år.

Och så kan vi hamna i en försvarssituation där vi lyfter fram felen i den andres argument och våra egna förträffligheter. Hela denna mekanik är osund och är inte konstruktiv.

Ett annat dike som man lätt kan hamna i, är när vi i kyrkan tror att vi vet orsaken till folks frånvaro. Konsekvensen är att vi skall ändra på så mycket som vi inbillar oss skall leda till att människor kommer tillbaks till kyrkan. Och så kommer det ena klämkäcka förslaget efter det andra. Själv har jag ägnat mig åt mannekäng m.m. Det är inte alltid fel, men det löser inte grundproblemet, hur människor skall känna sig som en viktig del i församlingen.

I Kyrkans Tidning stod följande idag:

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/%E2%80%9Dgudstjansten_ska_praglas_av_dem_som_bor_i_forsamlingen%E2%80%9D_0_7279.news.aspx

Det är väsentligt att inte blanda ihop det yttre med det inre. För kyrkans del är det evangeliet vi är kallade att föra ut. I grunden är det alltså Jesus själv. Då måste det börja med att vi själva tar emot honom. Börja tro på Guds ord och löften. Och att denna tro blir trovärdig i folks ögon. När människor ser på oss, ser de förvandlade liv? Ser de något de vill få del av? Sedan kan man fundera på vad som fick oss själva att växa i tron. I allt detta är jag övertygad om att igenkännandet är viktigt och jag håller med Fredrik Modeús i det han nämner och som han också skriver i sin bok.

I Kungsbacka kyrka är vi ofta omkring 150 gudstjänstfirare och ofta är det traditionell högmässa. Men vi är noga med att på ett enkelt och tydligt sätt lyfta fram innehållet. Musiken och lovsången är viktiga inslag liksom bönen. Predikans innehåll och på vilket sätt predikan framförs är också av stor vikt. Tillsammans gör vi en rik gudstjänst.

Hur skulle du vilja fortsättas gudstjänstarbetet? Vad behövs det jobbas mer med?

Joachim - som ser möjligheterna i gudstjänsten, den är livsviktig!