Har ni tänkt på hur ofta vi tycker att något som är bra är bra för att det bekräfta oss själva. Om man t. ex. lyssnar till ett föredrag som är bra, handlar det nog om att det hjälper en vidare eller ta upp sådant man håller med om eller så kritiseras det man själv är emot.
Efter en predikan för många år sedan kom en dam fram till mig och sa att det var en bra predikan, det behövde de andra i församlingen höra! De, sa jag, det var du som behövde höra det!
Vi har svårt att ta till oss sådant som kan innebära att våra liv riskerar att bli förändrade. Ändå kanske det är nödvändigt ibland! Men det kan göra ont, man kan mista vänner eller prestige, man måste kanske omprioritera sin tid eller något annat. Risken är att man blir bekväm och håller till sig till det invanda och trygga. Ja, det kan bli så fastlåst att en predikan, eller Guds eget ord kommer inte genom skalet. Guds helige Ande tillåts inte att beröra en och man stänger av de möjligheter till påverkan som man kan kontrollera.
Det är i dessa situationer det blir åsiktsgemenskaper. Man gaddar ihop sig med likasinnade och hittar fel hos andra. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en bekännelsegemenskap. Man kan ha olika uppfattningar i olika frågor men bekännelsen till Jesus som vår Frälsare måste finnas där. Bibeln som Guds ord måste vara med. Trosbekännelsen är inte en gemensam åsikt utan en gemensam bekännelse.
Joachim - som bekänner Jesus som vägen, sanningen och livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar