Talade med en vän igår om hur man skall föra ut det kristna budskapet och att man naturligtvis måste ha viss känsla så att man inte bara klampar in (Andens ledning). Han sa, att man kan ju inte bara stå på Kungsmässan och tala om Jesus, då blir man ju troligtvis betraktad som en idiot. Då sa jag att det är precis det jag skall göra i morgon, idag alltså. Jag skall sälja ost, äkta prästost på COOP mellan kl. 12:00 - 19:00. Naturligtvis i prästkläder och med tydlig kristen profil! Det blev riktigt roligt när han i sin fantasi såg framför sig hur jag blir dårförklarad.
Situationen är följande. Chefen på COOP i Kungsbacka, handlaren Magnus Wärff skänker hela vinsten och jag gör det gratis och alla pengar som vi eventuellt får in, går till behövande i Kungsbacka, alltså dem som finns runt omkring oss, och som kanske har drabbats av finanskrisen eller annat. Varje år är det riktigt besvärligt för många kring jultid.
Nu handlar det inte endast om pengar. Jag får träffa människor som jag kanske inte annars hade mött. COOP får reklam och framför allt kan vi hjälpa någon som behöver omsorg. En del av det kristna budskapet bli tydligt. Det finns en glädje i allt detta, som man inte får glömma bort. Men det viktigaste är ju naturligtvis inte vad vi stoppar i magen utan vad vårt inre blir mättat av. Förhoppningsvis kommer någon att ställa frågan till sig själv, hur står det till med den egna gudsrelation? Advent och Jul handlar ju om Jesus och en själv.
Situationen är följande. Chefen på COOP i Kungsbacka, handlaren Magnus Wärff skänker hela vinsten och jag gör det gratis och alla pengar som vi eventuellt får in, går till behövande i Kungsbacka, alltså dem som finns runt omkring oss, och som kanske har drabbats av finanskrisen eller annat. Varje år är det riktigt besvärligt för många kring jultid.
Nu handlar det inte endast om pengar. Jag får träffa människor som jag kanske inte annars hade mött. COOP får reklam och framför allt kan vi hjälpa någon som behöver omsorg. En del av det kristna budskapet bli tydligt. Det finns en glädje i allt detta, som man inte får glömma bort. Men det viktigaste är ju naturligtvis inte vad vi stoppar i magen utan vad vårt inre blir mättat av. Förhoppningsvis kommer någon att ställa frågan till sig själv, hur står det till med den egna gudsrelation? Advent och Jul handlar ju om Jesus och en själv.
Jag återkommer hur det gick!
Joachim - som får vara en dåre för Jesu skull, för vems skull är du en dåre?
6 kommentarer:
Det var lite lustigt, för i ditt föregående inlägg "Hur radikala skall vi vara", hade jag tänkt och skriva några rader. Då hade jag nämligen tänkt föreslå att stå på Kungsmässan, vilket "din vän" inte kunde tänka sig.
Det du gör idag på Coop tror jag är helt rätt. Det kristna budskapet måste komma ut i vardagen bland människor. Det var väl precis vad Jesus gjorde.
Sedan har vi ju alla olika förutsättningar(gåvor) att göra olika saker.
Mina idéer är väl inte speciellt radikala, men min tanke var faktiskt att man nu inför julen t.ex. kunde ha en bemannand monter
just på Kungsmässan, bland alla andra extra försäljningsstånd (om man nu kan få tillstånd till det). Där kunde man göra reklam för kyrkans verksamhet, Pannkakscafét, Alpha-kurser m.m. Man kunde också dela ut något lättläst t.ex. "Bibeln på 100 minuter".
Man lockar förhoppningsvis ett antal nyfikna som får se vad kyrkan har att erbuda och dom får tillfälle att prata lite.
Denna typ av verksamhet skulle man ha lite då och då på olika ställen.
Man kan tänka sig att ha en "kyrkans husvagn" som man kan ställa upp här och där vid olika evangemang. Folk blir då uppmärksammade på att kyrkan är ute bland folk och det ges tillfälle till frågor och samtal.
Såg nyligen att representanter från kristna MC-klubbar stod i Stockholm med en monter på någon "shoppinggata" och delade ut "bikerbibeln".
Man kan också tänka sig att några från kyrkan "nattvandrar" på stan på helger iklädda jackor med "kyrkan på stan" i samarbete med nattvandrande föräldrar, som ju fungerar väl. Får då tillfälle att visa att man gör en insats och tillfälle att prata och förmedla såväl med ungdomar som vuxna.
Ja, det var bara några inte helt genomtänkta förslag. Det viktiga är att kyrkan måste vara ute där folk är.
Om man samarbetar med närliggande församlingar borde medlemmar kunna hjälpas åt med detta. Kanske kan man i dessa tider med många friställda anställa någon eller några intresserade att arbeta och planera sådana aktiviteter.
Ja, det var några idéer. Kanske inte så radikala och kanske inte nya heller. Jag återkommer om jag kommer på något mer och bättre!
Strålande bra initiativ Joachim. Det skall bli mycket spännande att få höra hur det har gått. Önskar dig all Guds rika välsignelse.
Hej Joachim! Blev så glad när jag såg dig på Coop! Kändes helt rätt på nåt sätt! Det var häftigt att möta en kyrkans man med prästkrage och allt mitt i all maten.
Mats,
Jag tycker dina förslag är alldeles utmärkta. Det är bara en sak jag vill påpeka för att förslagen skall vara riktigt realistiska: Du måste själv vara beredd att stå i kyrkans monter på Kungsmässan, bemanna husvagnen och vara nattvandrare.
Om att vara radikal!
Frågan kring hur radikala vi skall vara väcker en hel del tankar, funderingar och ytterligare frågor. Är det radikala vi skall vara när vi evangeliserar? Uttrycket känns nästan allmängiltigt. Att stå på Coops livsmedelsavdelning och sälja prästost är genialt. Det är med finess och humor samtidigt som Guds ord möter människorna där de befinner sig i sin vardag. Att det dessutom sker med humor, även om ett stort allvar döljer sig under ytan, gör inte saken sämre. Således innehåller denna händelse en hel del faktorer som gör det framgångsrikt. Frågan är inte bara vilka dessa faktorer är utan också om vi ALLA skulle kunna göra på samma vis, i så fall hur? Då jag själv vid flertalet tillfällen pratat tro med grupper av ungdomar som inte (enligt vad de säger) har en tro, utan snarare uttrycker det obegripliga i att överhuvudtaget tro, så ser jag svårigheten i att visa dem på Gud. Tyvärr har jag sett att min trosövertygelse också kan leda till att deras ”ickeövertygelse” förstärks. Att hjälpa någon, till kostnaden av att fler fjärmar sig från ”tron” blir en vågskål som inte är helt enkel att värdera. Hur gör vi då? Till vilket pris? Personligen tror jag mycket på vikten av att individualisera. Att möta människan där han eller hon befinner sig idag. I fallet med ungdomarna skulle det kunna vara att istället för att predika Guds storhet, istället ställa frågor som: Vad är kärlek? Vad är själen för något, finns den? Vad händer när vi dör? Frågor som på något sätt tillhör en ”gråzon”. En zon där vi alla har haft funderingar, oavsett tro eller inte. Att mötas där vi befinner oss..
Att vara kallad att tala om Gud, Jesus och den Heliga Anden på Kungsmässan är positivt om man också KÄNNER sig kallad. Att vi ALLA skall vara ”radikala”, det undrar jag. Snarare tror jag på vikten av att tillsammans med Jesus hitta min plats, där jag kan möta människor och visa på Guds storhet. Kanske sker det för mig på Kungsmässan, kanske sker det på ungdomsmöten, kanske sker det mellan mig och min närmsta vän. Jag tror inte den centrala frågan är hur radikala vi skall vara, utan snarare handlar detta åter om min relation med Gud. Hur känner du dig kallad att evangelisera? Vad vill Gud att jag skall göra. Det är inte en fråga om att vara radikal, utan handlar snarare om att bejaka min relation med Gud..
Från din vän Anders
Hej Anonym
Det var roligt att du uppskattade mina förslag!
Du har helt rätt. Det är lätt att föreslå saker om man räknar med att andra skall göra det hela. Därför var jag faktiskt beredd på ditt påpekande som är helt riktigt.
Jag är faktiskt beredd att göra dessa saker, men givetvis inte ensam. Jag har ett heltidsarbete och en familj att ta hand om, men är vi tillräckligt många frivilliga så skall det nog gå att få till åtminstonde en del av det jag föreslår.
Tanken är ju också att det skall vara "riktade" insatser som varieras och återkommer.
Men visst är det mycket arbete och det kanske kräver någon inom kyrkan som planerar och driver det med hjälp av frivilliga.
Skicka en kommentar