Helgen har ägnats åt uppvaktning av svärmor i Huskvarna. Tre barn med familjer åt julbord och lyssnade på en "kristen" julkonsert under lördagen. Andreas, det ena barnbarnet, medverkade med sång, vilket han gjorde mycket bra. Söndagen ägnades bl. a. åt A6, som ju är bland de största köpcentra vi kan hitta i södra Sverige.
Tillsammans utgjorde denna helg en ganska normal helg i en vanlig svenska familj. Uppvaktningar och inköp, mat och underhållning. När jag satt där på A6, för jag sitter ofta utanför och väntar i själva gångstråket, roade jag mig med att studera folk. Ytterst få var glada, så att det syntes ett leende, ännu färre skrattade. Det kändes som man ägnar vardagarna för att tjäna in pengar och nu skall man sätta sprätt på dem och inte ens då är man glad!
Och var kommer kyrkan in i alla dessa människors liv, i de fall då detta saknas? Är det någon som drar i alla dessa människor eller får de skylla sig själva om de nu inte har någon relation med kyrkan eller kristna? Räcker det med att vi annonserar i tidningar om vår verksamhet eller behövs det något annat? Vi i kyrkan kan ibland tala om denna fruktansvärda konsumtion, men hur möter vi alla konsumenter? Nu är jag inte ute efter ytterligare käcka idéer, utan jag vill ta ett steg tillbaka i människors liv. Vad kan hjälpa alla människor att prioritera rätt i livet. Hur kan Guds vilja bli naturlig i en normalsvensk människas liv?
Sådana här funderingar kan man ha, när man inte sitter i kyrkbänken utan på en bänk på A6.
Joachim - som önskar att den största gåvan i jultid, skulle upptäckas av ännu fler.
1 kommentar:
För en tid sen hörde jag en beskrivning på hur vi möter problemen i vårt samhälle i dag.
Samhället är som en tunna som fylls på med vatten från en kran och det allt snabbare flödet(utvecklingen) möter vi genom att försöka bygga upp tunnans kanter högre och högre för att det inte skall svämma över okontrollerat.
I stället borde vi kanske försöka komma åt kranen och strypa eller i vart fall minska flödet så att vi själva styr flödet och slipper bygga högre kanter i panik.
Du skriver att du "vill ta ett steg tillbaka i människors liv" och jag kan inte låta bli att tänka på det du just beskrivit.
När jag var liten och det börjar ju vara ett tag sen var det mesta stängt på söndagar. Då var ju i stort sett bara det nödvändigaste i gång på en söndag.
Idag ser det annorlunda ut och det är svårt att inte dras med i "flödet". Gäller även mig själv, trots att jag är övertygad om att vi oavsett om vi är kristna eller ej behöver en vilodag.
Det kan ju inte vara en slump att vilodagen finns med i budorden. Det måste ju betyda att vilodagen är viktig och jag har svårt att tro att det är Guds mening att vi skall tillbringa vilodagen med att shoppa, vilket ju medför att fler och fler människor tvingas arbeta.
Visserligen får säkert dessa ledigt en annan dag, men tanken måste väl vara att så många som möjligt skall vara lediga samtidigt för att kanske ägna sig lite åt varandra också.
"Ett steg tillbaka" kanske är att vrida lite på kranen, försöka förändra roten till det dåliga i samhället, men man riskerar att anses som en bakåtsträvare.
Jag tror att vi måste våga belysa och prata om vad som är bra och dålig utveckling i samhället och våga ha en åsikt även om den kan anses vara lite bakåtsträvande och avviker från majoriteten eller det "man bör tycka".
Ja, detta var en liten reflexion som kom för mig, när jag läste det du skrivit. Dina tankar väcker tankar hos mig och säkert hos många fler. För mig är det inspirerande!
Skicka en kommentar