Såg en film på DVD idag med titeln "The bucket list". Den handlar om två cancersjuka män som möts på ett sjukhus och lär där känna varandra. En bilmekaniker (Morgan Freeman) och en riktigt rik man (Jack Nicholson). De har ett halvår, till ett år, kvar att leva och gör tillsammans upp en lista på vad de vill hinna med före sin död.
De tar vara på den rike mannens förmögenhet och reser världen runt. Men det stora i filmen är deras interna relation. De berikar varandras liv och de "lever" mer än någonsin.
Jag är så lättrörd och känner att tårarna kommer. Samtidigt finns det så mycket humor i filmen. Om du fick ett allvarligt besked idag, skulle du då leva ditt liv som du gör? Räcker din tro? Står det rätt till med vår Herre och de närmaste? Ja, frågorna kan bli många och svåra. Men visst kan det innebära att man skärper till sig! Att inte alltid ta saker och ting för självklart. För den skull behöver det inte bli så allvarligt. Humorn är nödvändig och många gånger förlösande. Ett gott skratt är underbart.
Jag är så lättrörd och känner att tårarna kommer. Samtidigt finns det så mycket humor i filmen. Om du fick ett allvarligt besked idag, skulle du då leva ditt liv som du gör? Räcker din tro? Står det rätt till med vår Herre och de närmaste? Ja, frågorna kan bli många och svåra. Men visst kan det innebära att man skärper till sig! Att inte alltid ta saker och ting för självklart. För den skull behöver det inte bli så allvarligt. Humorn är nödvändig och många gånger förlösande. Ett gott skratt är underbart.
Joachim - som oftast känner glädjen
2 kommentarer:
Oh, jag vill verkligen se denna filmen! :) Det stämmer att man behöver rannsaka sig själv - ofta - för att se så att man verkligen är på rätt spår. Jag ber och strävar efter att få tro som håller för även de svåraste stunder, och leva ett liv som verkligen är äkta! Att kunna känna frid över sin insats, och göra stora saker för Gud varje dag! :D
De flesta människor som råkar ut för traumatiska händelser, svåra sjukdomar, där utgången inte är självklar men får leva vidare får ju i många fall en annan syn på livet. Värderar det på ett annat sätt och får en lite ödmjukare inställning både till livet och i sina relationer till andra människor.
Men det kristna budskapet om man tar det på allvar bör ju också leda till en ödmjukare inställning både till livet, medmänniskorna och Gud.
Man glömmer ju lätt att även när livet "är på topp" och man är frisk, så kan ju just idag vara "den yttersta dagen" för mig. Även om man inte är och känner sig gammal är det lätt att glömma att man inte har all tid i världen.
Kan bara hålla med Josefine i hennes kommentar och tycker hon uttrycker det fint!
Skicka en kommentar