Ytterligare en aspekt på detta med bönen är att medvetandegöra bönesvar. Folk i allmänhet får inte reda på andras bönesvar. Detta i sin tur leder till att man missar den uppmuntran som finns i att Gud talar till oss på detta sätt.
Om folk i större utsträckning fick reda på att Gud faktiskt hör och svarar på bön så tror jag att församlingens och den enskildes böneliv skulle öka. Och de som tycker att Gud är helt tyst skulle också få en inspiration att Gud hör allas böner.
Motsatsen till allt detta är att vi aldrig delar några erfarenheter av bönen. Det är ju hemskt om man hela sitt liv aldrig fått möjlighet till att höra om bönesvar. Då har man verkligen fått uthållighetens ande om man ber utan att någon gång fått bekräftelse.
Det finns ett svenskt beteende i detta och det är att man skall inte utmärka sig och tro att man är något, att inte förhäva sig. Om man skulle säga att Gud hört ens böner kanske detta uppfattas som skryt och att man har drag av högmod. Detta vill man ju inte, då är det bättre att vara tyst. Då har man ju i alla fall inte upprört någons känslor.
Mina vänner, låt bönesvaren komma fram i de sammanhang vi befinner oss. Gud vill svara, leda och uppmuntra. Jag vill att mina egna barn skall veta vad jag vill och när de ber om något vill jag inte att de skall leva i ovisshet. Samma förhållande är jag övertygad om att Gud vill ha till oss, vi är ju Guds barn. Men vi behöver hjälpa varandra i detta, så att vi kan se.
Joachim - som behöver lära sig mer om bönen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar