Hörde igår detta hemska uttryck "ogenerad individualism". I det ligger att man sätter sig själv främst i alla lägen. Går barnen emot ens "jag" så drar man. Går frun eller mannen emot ens vilja och ambitioner så få det bli en separation. Är mitt arbete inte tillfredsställande på något sätt så måste det till en förändring. Det är det egna JAGET som styr i alla lägen. Så hemskt! och ändå är det i dag ganska vanligt.
Ibland undrar jag över varför Gud skapade oss med en så stark egoism (fri vilja). Eller kanske är det syndafallets värsta konsekvens. Att vi vill bara ha mer och mer. De två sista budorden om begärelse handlar ju om detta.
När nu rean satt i gång i våra affärer, vaknar detta till liv i en. Vem av oss vill inte göra ett fynd? Tänk om någon annan hinner före! Ofta hamnar vi i situationer där vi är kluvna. Ena delen av oss säger att vi inte behöver allt, och den andra säger att det vore roligt med något nytt. Vi kan nog alla drabbas av ogenerad individualism om förutsättningarna är tillräckligt lockande.
Men visst är det roliga att ge än att få! Visst är det roliga att skratta tillsammans med andra än att sitta själv. Visst är det viktigt att ha någon som kramar en när man är ledsen. Allt detta bör man tänka på när man blir alltför mycket jagfixerad! Att bygga församling är att ta vara på alla individerna och göra något fint ihop.
Joachim - som blir mer för kollektivet, ju äldre han blir
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar