Luciakröning

Idag kl. 19:00 kröns Kungsbackas Lucia i kyrkan. En välfylld kyrka får lyssna till god sång och musik. Det känns numera riktigt högtidligt och fint. Helena Wik leder det hela på ett utomordentligt sätt.

Det är många traditioner kring luciafirandet och det är rätt märkligt att det fortfarande tillåts i våra skolor, för det heter väl sancta Lucia och är i högsta grad en kristen gestalt.

Lucia är välkänd för de flesta och faktum är ju att hon enligt legenden är en martyr, alltså en som dog för sin kristna tro. Det röda skärpet och ljuskronan vill visar på detta. Varför växer firandet kring Lucia? Jo, för det handlar om ljus, något vackert, festande, sånger och musik som man känner igen. Man vill man ha effekten av något, men man vill inte se källan till det hela. Så är det ju med hela julfirandet. Man njuter av allt, men vill egentligen inte ha med den som orsakat det hela. Man hyllar det skapade mer än Skaparen.

Lucia skulle tvingas att överge sin tro på Jesus. Han var nummer ett i hennes liv och den platsen ville hennes fästman ha. När han inte fick det blev det svartsjuka och förföljelser. Liknande konsekvenser kan det bli för alla dem som menar att Jesus och kristendomen är nummer ett i vår tid. Men när man lyfter fram detta känns det lite som man fördärva stämningen, man blir en glädjedödare och det vill man ju inte vara. Frestelsen ligger nära till hands att tillåta och säga ja till allt, så länge vi har det mysigt. Detta sätt ligger lite i tiden, man känner igen trenderna.

Men den sanna glädjen är när just sanningen segrar, när hoppet tänds i en människas liv. När förlåtelsen finns tillgänglig. Det kämpade Lucia för och det är också vår kallelse. Hennes fästman sökte sin egen ära och det har aldrig hållit i längden. Det gäller att hitta källan. Vi söker den alla och den finns för oss alla!

Joachim - som tycker om luciatraditionernas innebörd.