"Ceremonin i Uppsala domkyrka med mångreligiösa böner och hymner är uppseendeväckande. Det anser religionskännare som ställer sig frågande kring lämpligheten med de ceremoniella inslagen i Uppsala domkyrka." skriver tidningen Världen Idag. Läs hela artikeln på följande länk:
Jag tycker det är ganska märkvärdigt att blanda ihop så mycket och man frågar sig om det finns något unikt kristet? När jag vänder mig till Jesus Kristus, kunde jag då lika väl vänt mig mot urtidsmänniskan Purusha? Jag anser att Jesus är unik och om jag säger Ja till honom säger jag Nej till andra! Jesus anspråk bemöter jag på samma sätt som författaren C S Lewis, att antingen är Jesus något av följande: En dåre, som har anspråk på att var Guds son. Jesus har alltså ett storhetsvansinne, eller så är Jesus en ondskefull bedragare. Medvetet luras han! Det tredje alternativet är att han faktiskt är den han utger sig att vara: Guds enfödde son. Något mellanting har han inte gett möjlighet till. Att vara lite Gud är inte ett alternativ för oss.
Om vi inte är tydliga i detta faller hela vitsen med en kyrka. Då blir vi bara i bästa fall en mysig gemenskap. Dopet blir inte en delaktighet i Kristus. Begravningen blir inte en stund av hopp eftersom Jesus inte är den uppståndne.
Min glädje och frimodighet, mitt hopp och min tro är så fast förankrad i Jesus Kristus. Utan honom blir tron meningslös, utan substans. Jag antar, utan att veta, att detta också blev tydligt i Uppsala domkyrka.
Läs dessa rader från KO om vad det innebär att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund.
Joachim - som tror på goda samtal, om man vet var man själv står
1 kommentar:
Samarbeta för klimatet kan man väl göra oavsett religion eller brist på religion med för den delen.
Där har man ju ett gemensamt mål som man är överens om oavsett vilken grund man har att nå målet.
Känns väldigt konstigt att man skall börja "blanda ihop" vad man tror på bara för det. Att respektera andras tro betyder ju inte att man delar den.
Men ligger det inte lite i tiden, att man inte vågar stå för det man tror på fullt ut av rädsla för att inte vara alla till lags. Tycker det framskymtar i andra frågor också.
Det du skriver om C S Lewis och hans uppfattning om Jesus som antingen dåre eller Guds Son, har betytt mycket för mig och min övertygelse.
Ju mer man tänker på det, ju mer övertygande blir det Lewis säger.
Om jag då ser på det objektivt, i ett försök att inte blanda in min kristna tro strider det mot allt förnuft att en dåre skulle lyckats dupera så många människor, komma med så många kloka ord ( t.ex. "allt vad i viljen....o.s.v ..med flera, som även ateister "erkänner") och ge upphov till världens största religion!
Och då återstår ju bara ett alternativ.............och det kan jag inte ge avkall på bara för att vara andra till lags.
Skicka en kommentar