En anonym vän skrev en kommentar till en tidigare blogg:
"Vi är bara i början av den ekonomiska krisen (tror jag) och ju längre ner i krisen vi kommer desto större kommer behovet vara efter Jesus närvaro. På vilket sätt kan vi ytterligare nå ut med evangeliet till folket i Kungsbacka? D v s mer än vad som görs idag med Gudstjänster, Alphagrupper, Pannkakskyrkan, hemgrupper mm. Det är inte det att ni gör ett dåligt arbete i Kungsbacka församling utan tvärtom. Men det måste finnas något mer (radikalt) sätt att snabbt nå ut till människorna i vår kommun att Jesus i högsta grad är den levande Guden och vill låta sin kärlek flöda över oss."
Det skulle vara roligt och intressant om vi kunde stanna upp kring detta med mer radikalt sätt. Jesus själv anser jag vara väldigt radikal för sin omgivning och ändå var han så kärleksfull. Det måste finnas en sund balans mellan att få människor närmare det kristna och samtidigt inte skrämma bort dem. Idag är det en enorm flathet och passivitet från många kristna håll. Förr kanske det var mycket av skrämsel och rädslor. Men hur skall en modern radikalitet se ut?
Själv tror jag att det behövs mycket mer uppoffringar av tid, pengar mm. Vi har inte råd att vara bekväma utan det fodras hårt arbete om det skall ske en väckelse. Att vi vågar vara frimodiga och samtidigt ödmjuka. En annan aspekt är att vi troende behöver uppmuntra varandra. Det läggs alldeles för mycket energi på att bevaka varandra. Ingen av oss är perfekt utan alla har vi brister, men tillsammans är vi oslagbara!
Nu vill jag läsa era kommentarer om vad det innebär att vara radikal i kyrkliga sammanhang!
Joachim - som kanske är en liten rebell
2 kommentarer:
När jag skrev radikal menade jag "genomgripande, långtgående och kompromisslös". Det räcker, som troende på Jesus, definitivt inte med att sitta passivt i kyrkbänkarna och lyssna på predikan för att sedan nöjd gå hem efter kyrkkaffet. Mitt sätt att agera radikalt är att att vittna om Jesus vid varje tillfälle som Guds Ande manar mig till det (vilket är ganska ofta). Jag gör det frimodigt och utan rädsla och jag är bergsäker på att ju fler av oss "kristna" som börjar göra det samma, desto snabbare kommer väckelsen igång.
Min vän
Jag håller med dig och menar att vi skall vara beredda att följa Guds Andes ledning.
Men det finns alltid en risk att man inte lyssnat in varken Anden eller den människa man möter.
Jag har erfarenhet av kristna vänner som har mer fokus på sig själva och sin egen evagelisation än på Jesus Kristus och hans rike.
Alla som vi möter inklusive oss själva är utlämnade till Guds nåd. Och naturligtvis måste budskapet ut! Men hur?
Joachim
Skicka en kommentar