Idag är det fjärde advent och temat är Herrens moder. Precis som skolavslutningar kan få igång en del diskussioner (se föregående blogg) så kan också Maria göra det. Hon säger så här enligt en bibelöversättning:
Och Maria sade: Min själ prisar
storligen Herren, och min ande fröjdar sig i Gud,
min Frälsare.
För han har sett till sin tjänarinnas
ringhet, och se, härefter skall alla släkten
prisa mig salig. (Luk. 1.)
storligen Herren, och min ande fröjdar sig i Gud,
min Frälsare.
För han har sett till sin tjänarinnas
ringhet, och se, härefter skall alla släkten
prisa mig salig. (Luk. 1.)
Reformatorn Luther lyfte fram henne och redan år 431 har hon av den världsvida kyrkan kallats för just Guds Moder. För många människor representerar hon: Lydnad, enkelhet, renhet, närhet, tålamod, uthållighet och att vara from. Men dessa sidor, och hon själv, lyfts sällan fram i våra diskussioner. Det verkar som hennes personlighet uppfattas som obekväm.
Ibland får jag känslan av att hennes födsel (jungfrufödseln) därför blir bortförklarad. Ser man till innehållet i hennes lovsång är det nästan revolutionerande. Jag kan förstå om några retar sig eller inte kan ta det till sig eftersom hon bl. a. tydligt säger:
"Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa."
Maria vänder på flera ordningar och hon är kvinna! Hon borde i de diskussioner som förts de senare åren fått en mer framträdande plats. Hon är ju en central person i hela NT. Vad hon gör som är fel vet jag inte, utan tvärtom tänker jag ofta på henne och hennes utsatta situation, att vara gravid utan att varit med en man. Det är ju inte lätt ens idag, att vara ensamstående och ung! Hon följer sin sons lidande på nära håll och veta att han är oskyldig, vem skulle klara det? Maria vek aldrig från hans sida.
Joachim - som tycker att fjärde advent är en mycket fin söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar