Resultatet av decemberenkäten visar vad vi prioriterar under julhelgen. Det som dominerar är att man önskar att familjen skall vara samlad. När jag läser detta fylls jag av blandade känslor. Dels är jag väldigt glad över att man söker och vill ha gemenskapen, samtidigt är så många familjer splittrade. Det är så mycket kiv och bråk och jag misstänker att finanskrisen stör mången julfrid just nu.
Därefter kommer längtan efter en djupare tro, att Jesus skall få större plats i ens liv. Och det är ju en utmaning för alla församlingar och kristna. Hur hjälper vi varandra till en djupare tro?
Minst viktigt var det att resa bort eller få fina julklappar. Om det är sant, vilket vi får anta, så borde vi göra mer som befrämja gemenskapen och sträva efter mindre julklappshysteri.
Hur som helst tror jag att det som vi oftast tar mest för självklart är det vi egentligen känner störst tacksamhet över. Fast eftersom det blir så självklart tänker vi inte på det. Var tacksam över de dina och de närmaste. Be för dem som är långt borta och som man inte kan träffa. Och lyft särskilt fram de som du tror kan känna sig ensamma. Tillsammans kan vi underlätta för varandra.
Joachim - som i "julkrubban" ser julen - familjen och frälsningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar