Nu börjar terminen igen. Vuxna skall till arbetet efter en väldigt bra ledighet, med många "röda dagar". Barnen och ungdomarna skall till skolan och för många innebär det ändrade sovrutiner och upp till bevis igen. Julgranen skall snart ut och julpyntet skall ner i sina lådor. Så har ett jullov passerat och man får lägga det till handlingarna.
Tänk om man kunde se folks förväntningar en sådan här dag? Hur många är glada och ser framåt? Hur många känner bara det jobbigt och har ångest? En tanke går till alla dem som idag inte har ett jobb att gå till och som ser vårterminen som ett oskrivet blad.
Ja, det finns mycket under ytan och som väl behöver vi inte klara av att bära allt själva. För Gud är däremot allt välkänt och han är med oss, var vi än befinner oss. Det kan vara en tröst att veta, att vi är många som på ett eller annat sätt kämpar idag. Ibland funderar jag på vad som är s.k. normalt liv. Om man bara fick välja mellan lov och terminerna, så är det ju det senare. Samtidigt är det ju under loven vi är fria att göra vad vi vill. Kanske är det växlingen som är så viktig, vilket gör att pensionärer, sjuka och arbetslösa har det så tufft många gånger. Vi vill ju gärna att någon skall fråga efter oss! Vi vill i grunden finnas till för någon annan. När detta inte sker mår vi inte bra.
Joachim - som undrar vad som sker under ytan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar