Vill bara lyfta fram en okänd broder i England som vägrar köra en buss med reklam som förnekar Gud. Se länken:
Han vågade visa ett handlingssätt som känns trovärdigt för en troende. Bara för att man är en kristen måste man inte finna sig i allt! Intressant är hur arbetsgivaren resonerar och att han slapp köra bussen. Vad skulle hänt om motsvarande situation dykt upp i Sverige?
Joachim - som tycker att chauffören var modig
8 kommentarer:
Jag tycker bussföraren var både rättrådig och modig. Samtidigt tycker jag att humanisterna, som bl a ligger bakom annonserna på bussarna i Southampton, får (dess svenska variant) alldeles för mycket plats i Svensk massmedia. När skrevs det, t ex i "vanlig" (icke kristen) tidning, om en person som kommit från svårt drogmissbruk och fått möta Jesus, blivit drogfri, upprättad och helad? Denna positiva nyhet tas sällan eller aldrig upp, därför att den svenska journalistkåren inte tror på att den nyheten "säljer"! Men den tiden kommer snart när dessa journalister
får lära sig att namnet Jesus är världens starkaste varumärke.
Det händer dock. Det var inte så länge sedan Aftonbladet hade en artikel om dokusåpadelatagren Baren-Molle som hittat vägen ut ur sitt alkholmissbruk genom att bli kristen.
Busschauffören får naturligtvis göra som han vill (och ta konsekvenserna av det). Men hur skulle vi reagera om en ateistisk busschaufför - eller brevbärare - vägrade befordra ett kristet reklambudskap? Vi bör nog tänka oss för både en och två gånger innan vi reservationslöst applåderar "strejken".
Håller helt med Andreas H.
Men nu ser jag att Anonym ställer en fråga:
"När skrevs det, t ex i "vanlig" (icke kristen) tidning, om en person som kommit från svårt drogmissbruk och fått möta Jesus, blivit drogfri, upprättad och helad? Denna positiva nyhet tas sällan eller aldrig upp, därför att den svenska journalistkåren inte tror på att den nyheten "säljer"!"
Jag anar att det hellre ligger till så här:
Jag tror inte det handlar om att det inte säljer. Jag tror att journalister oftast vill ha på fötterna när dom skriver. Att skriva att någon i verkligheten mött jesus kan bekräftas i lika stor utsträckning som att en indier mött vishnu eller en new-age tant ett troll. Det vore då rimligare att skriva att någon inbillat sig ett möte och att denna inbillning, tilsammans med stöd från församlingsmedlemmar, stärkt människan i fråga och hjälpt denna ur missbruket. Men skriver man det drar man antagligen till sig kritik från många troende och väljer därfrör att inte skriva alls.
Men vad vet jag?
Visst ska vi tänka på även hur andra kan reagera, det har du alldeles rätt i. Men jag tycker det är stor skillnad på att köra en buss med ett buskap som gör att föraren känner att han hjälper Guds motståndare och tar del i att häda gentemot att framföra ett budskap man inte tror på.
Var och en måste kunna må bra i jobbet.
Samtidigt som det är rätt att tänka även på hur t.ex. ateister skulle reagera på motsatt budskap tycker jag att det är skönt när även vi kristna kan reagera på en sådan händelse. Vi är ofta för mjäkiga, anser jag. Hur kan vi rädda medmänniskor till vår tro, och samtidigt acceptera att föra ut nämnda budskap?
Samhället bör inte domineras av antikristna budskap även om vi inte ska bli extremister och förbjuda sådana.
/Kenneth
Intressant med alla era kommentarer. Så här stod det i Kyrkans tidning igår:
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/kampanj_for_ateism_skapar_bra_debatt_0_8490.news.aspx
Jag hävdar fortfarande att humanister och ateister tror sig tala för fler än vad de är och att deras "tro" är alltför dominerande i många sammanhang.
Joachim
Att humanister och ateister tror sig tala för fler än vad de är och att deras "tro" är alltför dominerande i många sammanhang. Detta är jag helt enig med dig om Joachim.
Jag vill till att börja med hålla med både Joachim och anonym om "att humanister och ateister tror sig tala för fler än vad de är".
Jag tycker att det finns stöd för det med tanke på att en mycket klar majoritet av svenskarna är medlemmar i Svenska Kyrkan. Jag har skrivit om det tidigare och har väldigt svårt att tro att en äkta humanist och/eller ateist skulle vara medlem. Eller finns det kanske många tveksamma ateister??
Den stora skillnaden i sättet att "saluföra" sin tro mellan humanister och kristna tycker jag är att humanisterna hela tiden talar "mot något", medan kristna talar "för något".
Har man något man verkligen är övertygad om, brinner för talar man väl för det i första hand och inte mot alla andra!
För mig blir detta propagerande "mot något" en liten signal av rädsla, tveksamhet.
Sedan kan jag inte hålla med Olunda.Om hans teori stämmer hur journalister skulle tänka, så skulle dom ju avstå från att citera Obamas tal ockås, eftersom man i hans tal kan utläsa att han uppenbarligen tror på Gud.
Då skulle ju tidningarna/journalisterna avstå från att citera det han säger också, eller skulle han anses mer trovärdig än någon annan som säger sig tro på Gud/ha träffat Jesus.
Avslutningsvis måste jag ju i rättvisans namn också hålla med Andreas om att vi måste inse att det motsatta kan uppstå, att en ateistisk busschaufför vägrar köra en buss med kristet budskap.
Men jag kan inte se det som något "motproblem". Man får väl hoppas att arbetsgivaren kan ge denna chaufför dispens också.
Skicka en kommentar