På fredag skall jag träffa en vän som gärna "coachar" mig. Som kyrkoherde är det viktigt att möta människor som kan hjälpa en framåt. Till min hjälp har jag själavårdare, coacher, kolleger m. fl. Syftet är att lära sig att skilja på saker, att prioriterar och se vad som är väsentligt. Som präst och kyrkoherde så får man många projeceringar mot sig, som oftast inte är personliga, men man tar ändå åt sig. All form av ledarskap tenderar att bli lite av ensamarbete, där man utsätter sig för "stormbyar".
Har du någon som får leda dig? Har du någon själavårdare, som du regelbundet har kontakt med? Tillåter du coaching eller litar du mest på din egen förmåga? Detta är intressanta spörsmål. Jesus var mån om att rusta sina lärjungar före det att de skulle bege sig ut på missionsuppdrag. Och den väsentligaste hjälpen var ju Anden, som alltjämt är den viktigaste hjälpen i det kristna arbetet.
Personligen tror jag vi alla kan bli ganska ensamma och vi glömmer lätt bort hjälpen vi kan få. Vi behöver andra människor som kan leda oss och vi behöver Guds egen hjälp. Likväl förlitar vi oss så mycket på det egna. "Det har ju dugt hittills".
Joachim - tacksam över den vägledning som leder framåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar