Skulle man sammanfatta de senaste bloggarna så skulle de kunna sammanfattas behovet av trovärdighet, gemenskap och att det behövs substans. Låt mig ta ett exempel som kan få många att både bli individualister - för vem kan man lita på? Och som kan få ungdomar att inte ha förtroende för vuxna och som generellt framför allt känns som att det finns mycket under ytan, som kastar omkull redan tagna beslut.
Exemplet som jag vill ta upp handlar om hur vi behandlar våra avlidna. I olika artiklar har vi i flera tidningar den senaste tiden kunnat läsa om överfyllda bårhus, kistbehandlingar som saknar all respekt och nu senast stod det så här i Kyrkans Tidning:
"Ansvariga backar om avlidna på släp. Efter avslöjanden om att avlidna i Borgsjö/Haverö församling transporteras på släpkärror har de ansvariga tänkt om. Nu ska församlingen köpa in en bårbil."
Hela artikeln finns på länken:
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/ansvariga_backar_om_avlidna_pa_slap_0_8550.news.aspx
Just orden "tänkt om" känns i detta falla inte särskilt positivt så som det vanligtvis kan göra i andra sammanhang. Nu tänker man tydligen om för att det blev ett avslöjande.
I går kom många ungdomar till pannkakskyrkan. Ingredienser tog slut och det blev som vi både planerat och bett om en god och välsignad kväll. Men ungdomarna måste lita på att det de ser på ytan, både bland människor och i verksamheten, stämmer med insidan. Nu läser de troligtvis inte så många tidningsartiklar i KT, men poängen är att, så som vi behandlar de avlidna, visar på en ganska nonchalant människosyn och något som är sorgligt.
Att det blev en fin kväll i går i kaféet, berodde bland annat på gemenskapen, man umgicks och pratade. Det berodde på tydligheten. Och vid ett tillfälle, när det var som flest ungdomar, sjöngs lovsång och fokus blev på Gud.
Låt oss hjälpas åt att vara trovärdiga, så att vår agenda på utsidan är densamma som på insidan.
Joachim - som många gånger brister, som vet att Jesus kan hela.
Exemplet som jag vill ta upp handlar om hur vi behandlar våra avlidna. I olika artiklar har vi i flera tidningar den senaste tiden kunnat läsa om överfyllda bårhus, kistbehandlingar som saknar all respekt och nu senast stod det så här i Kyrkans Tidning:
"Ansvariga backar om avlidna på släp. Efter avslöjanden om att avlidna i Borgsjö/Haverö församling transporteras på släpkärror har de ansvariga tänkt om. Nu ska församlingen köpa in en bårbil."
Hela artikeln finns på länken:
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/ansvariga_backar_om_avlidna_pa_slap_0_8550.news.aspx
Just orden "tänkt om" känns i detta falla inte särskilt positivt så som det vanligtvis kan göra i andra sammanhang. Nu tänker man tydligen om för att det blev ett avslöjande.
I går kom många ungdomar till pannkakskyrkan. Ingredienser tog slut och det blev som vi både planerat och bett om en god och välsignad kväll. Men ungdomarna måste lita på att det de ser på ytan, både bland människor och i verksamheten, stämmer med insidan. Nu läser de troligtvis inte så många tidningsartiklar i KT, men poängen är att, så som vi behandlar de avlidna, visar på en ganska nonchalant människosyn och något som är sorgligt.
Att det blev en fin kväll i går i kaféet, berodde bland annat på gemenskapen, man umgicks och pratade. Det berodde på tydligheten. Och vid ett tillfälle, när det var som flest ungdomar, sjöngs lovsång och fokus blev på Gud.
Låt oss hjälpas åt att vara trovärdiga, så att vår agenda på utsidan är densamma som på insidan.
Joachim - som många gånger brister, som vet att Jesus kan hela.
(Bilden valdes med tanke på att inte förleda och att bli som ett barn.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar