I Sverige brukar man säga att vi har "högt i tak". Dessutom uppskattar vi mångfald, att alla får en plats i samhället. Vi vill att minoriteter och andra "tilltufsade" grupper skall få chans att synas och höras. Allt detta är ju faktiskt riktigt bra! Men lever vi efter det?
Är det inte så att vi många gånger är förlåtande när någon gör fel. Vi säger - "att alla kan fela". Men om man däremot har en annan åsikt, i någon fråga, är risken stor att man möts av förakt eller bristande förståelse. Och ofta blandas ens åsikt samman med ens person. Han/hon tycker så och därför är han/hon dum och otrevlig eller motsatsen, väldigt kärleksfull.
Risken med att bli behandlad efter sin åsikt är att man till slut inte vågar säga vad man tycker och tänker. Man tystnar och ens motståndare kan uppleva att de har "vunnit", att den andre är feg eller inte tror på sina egna argument. Den som får stora rubriker i massmedia verkar var den som har flest människor bakom sig. Här har journalister en mycket stor roll hur saker blir vinklade.
Men det är ju inte sant eftersom resultatet oftast blir att de som inte "ropar högst" söker sig till dem som tycker lika som en själv för det känns tryggare och man slipper massa konflikter. Och dessa kan vara fler i antalet! Att få skriverier mot sig tillhör många människors största fasa. Men samhället blir egentligen mycket tråkigare. I ett samhälle där rädslor finns ökar osäkerheten. Man vill inte utsätta sig för reprimander i diskussioner eller massmedia. Följden blir att bl. a. demokratin inte alltid fungerar som den skulle kunna om alla vore frimodiga och sa sitt hjärtas mening. Vi har ju trots allt yttrandefrihet och föreningsrätt.
En lösning på detta har jag inte, men jag har en längtan efter att alla skulle få komma till tals utan risk att bli trakasserade och att det sker på ett sunt sätt. Detta gäller båda sidor, eller alla sidor! i en diskussion. Det kan ju vara så att det finns många olika sätt att se på en sak!
Joachim - som har åsikter, liksom de flesta
1 kommentar:
När jag läste det du skrivit här idag kom jag att tänka på en känd devis....
"felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting - och de kloka så fulla av tvivel".
Jag tror att det ligger oerhört mycket sanning i detta och att de "tvärsäkra" ofta har höga röster.
Kanske sticker jag ut hakan och verkar lite gammalmodig när jag nu säger att jag tror att en sak som inte gör saken bättre är att så många barn sedan ganska många år tillbaka "växer upp" på dagis. De träffar sina föräldrar färre timmar under dagen än dagispersonal.
Jag är rädd för att den som skriker högst där ofta vinner och det blir en lärdom för livet.
Tror att vi måste tänka om där, men det är inte helt lätt att ändra på det så som samhället ser ut.
En lite mer positiv reflexion över min dag idag är att jag hörde en intressant jämförelse av livet och ett schackspel framförd av en person som har en gåva av att göra en tung stund till något ljust och uppbyggligt. Härligt!
Skicka en kommentar