"Ordet äktenskap försvinner ur Svenska kyrkans vigselordning. Därmed öppnar kyrkan för en ordning enligt vilken också homosexuella kan vigas".
Så här skriver tidningen Dagen idag och hela artikeln finns på länken:
Personligen känner jag att det kommer att bli en intensiv debatt kring detta med äktenskap, vigselrätt, homosexualitet med mera. Det finns en slags bekvämlighet i att tänka att alla får göra som de vill. Bara man själv får leva sitt liv ostört.
Men jag som varit gift i tjugo år, får jag inte längre säga att jag lever i ett äktenskap? Är jag diskriminerande då? Ja, inte är det lätt, men jag tror fortfarande att Gud hade en tanke när han skapade två kön och fortfarande kan barn endast bli till när dessa två kön möts. Allt annat är inblandning av människors egna vilja.
Men jag som varit gift i tjugo år, får jag inte längre säga att jag lever i ett äktenskap? Är jag diskriminerande då? Ja, inte är det lätt, men jag tror fortfarande att Gud hade en tanke när han skapade två kön och fortfarande kan barn endast bli till när dessa två kön möts. Allt annat är inblandning av människors egna vilja.
Jag tror på äktenskapet! Hoppas att det får vara kvar, för jag tror inte mitt äktenskap kan på demokratiskt vis röstas bort.
Joachim - som tycker att det är komplicerat
9 kommentarer:
Hej på dig! Vad är man om man är "äkta makar"? Man har hittat ett ord (d v s "äktenskap"), som är för viktigt för att kunna användas i kyrkan. Gud har instiftat något som man skäms för och inte längre vill låtsas om? Det är obegripligt.
"Det finns en slags bekvämlighet i att tänka att alla får göra som de vill. Bara man själv får leva sitt liv ostört.
Men jag som varit gift i tjugo år, får jag inte längre säga att jag lever i ett äktenskap?"
Du menar att du ska ha rätten att ostört leva ditt liv och kalla det äktenskap? Men var det inte nyss det du tyckte var ett problem att folk ostört ska leva sina liv?
Kräver du den rätten för dig själv var då så generös och ge andra samma rätt.
Gyllene regeln = behandla andra som du själv vill bli behandlad.
När jag tittade in här sent ikväll var det för att skriva lite under ämnet "Skolavslutning och annat" (vilket jag också gjort), så hade denna nyhet dykt upp på bloggen.
Orkar och hinner inte riktigt formulera vad jag känner nu, men spontant känns beslutet lite tragiskt på något sätt. Hade väl hoppats på en annan lösning.
Svar angående bekvämlighet
För mig innebär bekvämlighet, att många som jag möter har en uppfattning angående äktenskapet, och det är att det skall vara som det har varit. Men av olika anledningar bryr man sig inte. Hela frågan är väl ändå politiskt avgjord?
Man vill inte konflikter!
De styrande bestämmer ju ändå!
Men frågan är inte avgjord. Bekvämligheten hör här nära passivitet och rädslor bland många.
Äktenskapet mellan man och kvinna har jag alltid tänkt mig som en gudomlig institution. Det är inget jag eller andra har hittat på! Oavsett religion har denna förening funnits. I t. ex. de försök till många fruar samtidigt har man oftast gott över till en.
Att det finns andra sätt att leva tillsammans, är för mig inte heller något nytt. Men att ta bort ordet äktenskap, har man då löst problemet?
Joachim
Behöver det vara ett problem att två människor som älskar varandra vill leva ihop? Eller menar du att de som är homosexuella inte har rätt att leva i en relation?
På första frågan svarar jag att det är inget problem för mig, att de vill leva ihop.
På andra frågan svarar jag att de har rätt att leva i en relation.
Joachim
Ibland känns det som att man vill vrida till ett enkelt budskap, för att få det att bli mer provocerande. Att äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna tillsammans, betyder ju inte att man ser ner på rätten att leva på annat sätt.
Att Svenska Kyrkan ska vara så politiskt korrekt att man tar bort möjligheten till äktenskap för alla. Ja får inte en grupp, så ska minsann ingen...På detta sätt undviker man att handla mot Guds önskan enligt bibeln? Är det rätt att kringgå bibeln (Guds vilja) på detta sätt? Liknar ju mer en juridisk debatt. Mjäkigt och undfallande!
/Kenneth
Gud är kärlek. Nu känns det som man försöker göra kärleken större än Gud, Guds skapelse och Guds ord.
Vi måste ju inse att vi är olika, men att det inte gör att vi är olika mycket värda, älskade av Gud.
Målet måste ju vara att vi människor lär oss det och accepterar olikheterna. Då kan vi också acceptera att det finns olika sätt att leva ihop, men att Gud ändå visat oss grunden för hur det är tänkt att en majoritet av människorna skall leva och fortplanta sig.
Det borde ju då inte vara något problem att benämna det olikt när en man och kvinna lever ihop jämfört med ett samkönat par. Jag förstår inte varför det inte kan benämnas olika när det är olika konstellationer. Det finns väl inget nedvärderande i det.
Homosexuella verkar ju inte tycka det är nedvärderande att benämnas homosexuella jämfört med heterosexuella.
Jag tror att alla i längden mår bättre av att acceptera verkligheten än att försöka förändra den.
Nu är det ju ett tag sedan frågan var uppe till diskussion, två år sedan faktiskt. Men den är ju ganska aktuell ännu. Jag tror frågan om könsneutral lagstiftning och samkönade äktenskap ger oss alla ett bra tillfälle till självrannsakan. För mig är det mer brännande vad frågeställningen drar fran för sidor hos oss själva. Om vi är emot samkönade äktenskap bör vi fråga oss om det kan bero på ett "äckel" för homosexuella, dvs homofobi snarare än en teoretiskt diskussion om ords betydelse. Och skulle vi upptäcka att vi har homofobi måste vi erkänna att det vi egentligen sysslar med är ett fördömande av andras sätt att leva. Hur kristet är det?
Skicka en kommentar