"Att uttrycka sin religiösa övertygelse har blivit mer och mer problematiskt. Det anser BBC-journalisten Jeremy Vine. – Så fort jag börjar prata om Gud får jag problem, säger han i en intervju."
Hela intervjun på:
Egentligen är detta väldigt sorgligt att det blivit så här och vem vill att det skall vara på detta sätt? Personligen tror jag att detta är ett led i den individualism som finns idag. Vi är så duktiga på att kritiserar varandra, gärna offentligt, vilket leder till att rädslor styr människors beteenden. Var tyst, sköt dig själv, låt andra få som de vill och lägg dig inte i, tycks vara en allmän mentalitet. Och de som kritiserar gör det så länge de inte själva hamnar i skottlinjen. Särskilt svårt är det idag att uttrycka en kristen trosuppfattning.
Människans handlingsfrihet har mentalt krympt och det har samtidigt blivit hårdare klimat i samhället. Att ungdomarna kan slå ner varandra för en mobiltelefon är nästan en bild för den minskade respekten för andras liv. Individualism gör att man lättare ser ner på andra och målar upp dem i sitt inre som några man inte behöver. Det känns nästan som om livet är mindre värt för många. Det gäller att köra på så länge det håller.
Finns det någon vändning i detta? Ja, absolut! Att t. ex. den s.k. mångfalden blir en verklighet, så att även den kristne får uttrycka sin tro. Lyssnadet, att man får säga sin mening utan att i allt bli ifrågasatt. Andra ord att lyfta fram är försoning, demokrati, respekt.
Joachim - som känner att samhället hårdnar fast vi alla vill något annat
3 kommentarer:
Blev påmind idag om det du skriver här, när jag lyssnade på ett radioprogram.
Där pratade bland andra Alexander Bard som företrädare för en nyliberal rörelse, "Liberati", som vad jag förstod har startats av liberala Folkpartister.(Vad jag förstår är det dock inte någon del av Folkpartiet och heller inte något riktigt parti).
Alexander Bard propagerade då bland annat för att man i Sverige skulle "städa ut Gud ur lagboken".
Vet inte riktigt hur dom har tänkt sig göra detta om dom har tänkt göra det från grunden. När jag var inne på nätet och läste om "Liberatis fem punkter", verkade dom bara ha skummat lite på ytan när det gällde lagar om dödshjälp, abort, giftermål, begravning och liknande. Kan bli kärvare att försöka "städa bort Gud ur lagboken när det gäller, "du skall inte dräpa, du skall inte stjäla" t.ex.
Vad jag tyckte var riktigt beklämmande att läsa och som framförallt anknyter till det du skriver om den ökande individualismen var att det i deras "program" under en av punkterna stod:
"4) Egenmakt
Ingen människa mår bra av att vara beroende av andra. Att vara någons klient - oavset om det är patronens eller socialassistentens - är nedbrytande och dehumaniserande. Eget ansvar och egen makt måste understödjas i varje läge"..........o.s.v.
Det är väl individualism så långt man kan komma. Blir denna individuella egoistiska syn på människan ett rättesnöre så lär ju inte orättvisor, krig och bråk minska!!
Hur skall vi överhuvudtaget överleva utan att "vara beroende av andra".
Känns faktiskt lite skrämmade!!
Det finns olika typer av beroende, negativa och positiva. Det kan exempelvis anses negativt att vara bidragsberoende, att inte ha någon inkomst och vara hänvisad till socialen. Med ökat ansvar kanske vi äntligen får lite mer självständiga människor i det här landet som vågar tänka fritt, det är faktiskt inte farligt:-)
Visst finns det både negativt och positivt beroende.
Det jag menar är att vi i grunden faktiskt är beroende av varandra för vår överlevnad och för att samhället skall fungera.
Jag ser inget motsatsförhållande i att ta eget ansvar, tänka fritt och vara självständig och att vara beroende av andra människor i positiv bemärkelse.
Men självständigheten får ju inte ta sig i uttryck att man inte samarbetar och tar hänsyn till andra människor.
Vi får ju inte glömma att vi har olika förutsättningar och det är väl positivt om de som "är starka" hjälper de som "är svaga".
Håller med om att det är negativt att vara bidragsberoende, men det är knappast något den bidragsberoende själv valt i normalfallet.
Jag tror att de människor som idag friställs från sina arbeten i finanskrisens spår är glada att samhället är uppbyggt med ett socialt skyddsnät, som stöttar och hjälper så att man kan leva drägligt tills man hittar ett nytt arbete.
Skicka en kommentar