Har inte skrivit på några dagar, dels beroende på att tiden inte räcker till, dels att jag är trött på alla tidningsrubriker. De inspirerar mig inte just nu eftersom de är så fokuserade på allt elände. Tidningen "Dagens" rubriker handlar om sex, stölder (Auschwitz-skylt), brist på demokrati, berusade diakoner och naturligtvis prästers leverne som i alla lägen skall kontrolleras.
"Kyrkans Tidnings" rubriker är inte mer upplyftande. De tar upp att kvinnliga präster dör tidigare i Danmark, hur ett nytt krematorium skall se ut, naturligtvis sex och att Verbum stäms för feltryck.
"Världen idag" har som första rubrik: "Sista viljan bara ett klick borta", om att "i framtiden ska skåningarna kunna skriva in önskemål kring livets slut i sin egen patientjournal från datorn därhemma. Det säger den politiker som varit med om att driva igenom den nya, enhetliga patientjournal, som införs i Region Skåne 2012." Detta kan du själv läsa i tidningen.
Summan av allt det ovan skrivna är ju hemskt! Jag gillar jul och jag skulle vilja ha en större betoning på att just för att det i vår värld är så mycket destruktivt och nedbrytande, så kom Jesus. Efter årsskiftet tillträder norrmannen Olav Fykse Tveit som generalsekreterare för Kyrkornas världsråd: "Mitt kall är att vinna världens kyrkor" och skall han lyckas med detta, så lär inte han göra det, utan det kan bara ske i Jesu namn!
Kanske har han rätt intention för tidningen skriver: "Lugnt och sansat lägger han ut texten om hur kyrkor ska kunna överbrygga barriärer, och mitt i mångfalden kunna hitta varandra i den gemensamma tron på Jesus."
Vi, Jesu lärjungar, behöver få en ny självkänsla och en bild som inte massmedia skapar utan Guds eget ord. I det ordet hör jag Jesus kallar till omvändelse och efterföljelse! I det ordet hör jag hur jag skall leva mitt liv gentemot Gud och min nästa. Och då handlar det inte bara om sexualiteten eller att ha vissa åsikter. I det ordet hör jag förlåtelse och nåd. I det ordet får jag hopp om helande och förvandling. I det ordet blir jag varse om Guds Andes enorma kraft!
I går sålde jag prästost på COOP i staden. Några säger och tycker säkert att det är populistiskt etc. Naturligtvis är det det i den meningen att man är ute bland folk och försöker möta dem där. Det är innebörden i ordet populistisk. Men frågan är ju vilka signaler man sänder? Samtal kring tro, dop, sjukdomar m.m. kan även ske bland massa prästost! Och dessutom en massa skratt!
Många fick inte bara med sig en ost hem utan också en och annan tanke. Att allt överskott gick till behövande på hemmaplan gjorde inte saken sämre.
Du som läser denna blogg. Jag vill verkligen ingjuta mod och mana dig att vara ljuset och saltet i denna värld. Det skapar inga rubriker, men det förvandlar liv! Ditt eget och andras. Låt oss komma samman i församlingar och i större sammanhang som t. ex. OAS-möten eller Jesusmanifestationer och hämta kraft.
Sverige behöver bli förvandlat, så att vi får nya hoppfulla rubriker! Be för Sverige - t.ex. med Simon Ådahl
Joachim - som nästan känner att advent går för fort, behövde några veckor till för att förbereda mig inför det stora att Gud blir människa.
12 kommentarer:
Härligt med präster på Coop, ute bland folk. Fortsätt så, det är ju där människorna finns - i vardagen!
Fick syn på ett gammalt julkort på Maria och Jesus som Birgitta Yavari ritat med texten:
"Om Jesus hade fötts 1000 gånger i Betlehem, men inte i mitt hjärta, hade jag ändå missat allt". God Jul önskar Pernilla
Joachim,
Jättekul att du sålde Prästost i år igen. Fortsätt också att frimodigt predika Guds ord, som du gör. Det är härligt att få gå till Kungsbacka kyrkas alla olika samlingar. Vi ber för dig, din familj och alla dina medarbetare ofta under middagsbönen. Jag är så tacksam över att jag fått möta Jesus och jag tror också det kommer en väckelse snart i Sverige och till Kungsbacka.
Tack för uppmuntrande=)!
Måste håll med om att rubrikerna handlar om mycket elände, men mitt ibland alla dessa hittar man lite anonyma rubriker, som kanske borde lyftas fram.
Jag tänker t.ex. på "Lotta Lotass berättar om sin kristna tro". Hade själv ingen aning om vem Lotta Lotass var måste jag erkänna, men i artikeln och en blogg framkom det att många av "de aderton" i Svenska Akademin är öppna med sin kristna tro.
Starkt och viktigt när det lyfts fram att det finns troende kristna i alla möjliga sammanhang, att kristna inte bara hittas bland vissa "kategorier människor".
Starkt och viktigt att stå och sälja prästost på Coop också. Man kan kalla det populistiskt, men jag är övertygad om att det gör intryck!
Tror det skulle göra gott om du fick med dig lite kollegor ut i andra butiker.
Nu skall jag lyssna på Simon Ådahl innan jag lägger mig...........och bli påmind om att bönen finns när som helst och var som helst och den kan ingen ta ifrån mig!
Det är sant att det mest handlar om skräp, sex eller vissa åsikter.
Men det finns också vissa ståndpunkter som för den ene är 'medialt kittlande' och 'politiskt korrekta' och för den andre frågor om liv och död, att få vara med eller inte.
Ofta är det ju så med homosexualitetsfrågorna. Den ene sätter med en klackspark sitt namn på en protestlista. För den andre handlar det om att få kyrkporten igenmurad för sig. Och då finns ingen inspiration att hämta vare sig på Jesusmanifestation eller OAS-möte.
Så kan det vara här i världen. Tack och lov att Gud är större.
/Johan S - Kristusentusiast ute i kylan
"Så kan det vara här i världen", skriver du Johan S. Jag kan väl hålla med dig till stor del.
Vi kan nog gång efter annan konstatera att livet ur vårat perspektiv som människor här på jorden känns orättvist. Det kan vi nog dagligen konstatera i både små och stora frågor. Vi har ju alla fötts med olika förutsättningar.
Det är väl då man som du skriver också får tänka, "tack och lov att Gud är större".
Det som jag reagerar lite mot är dock när du skriver, "den ene sätter med en klackspark sitt namn på en protestlista". Jag tror att det är att generalisera väl grovt. Jag misstänker att "homosexualitetsfrågorna" delvis handlar om samkönade äktenskap eftersom det har varit det mest omdebatterade senaste året och att du tänker på dom som är emot samkönade äktenskap.(du får gärna rätta mig om jag uppfattat dig fel)
Jag tror faktiskt inte att t.ex. dom som är emot samkönade äktenskap och är seriösa har kommit fram till det "med en klackspark". Jag tror att det ligger ganska lång tids grubblande för och emot innan man fattar ett sånt beslut, just därför att man inser att en del kanske kommer känna sig som att "kyrkporten är igenmurad".
Riktigt hur många det är vet jag inte, för det berör ju bara dom som är troende kristna. För dom andra som bara vill gifta sig i kyrkan av tradition spelar det ju mindre roll.
Men jag förstår inte varför det skulle vara ett hinder att vara med på t.ex. en Jesusmanifestation. Det är väl ändå att samlas kring tron på Jesus som är det viktigaste och inte avstå detta för att vi människor har olika tolkningar och åsikter.
Skulle jag bara träffa människor som tycker och tänker precis som jag blir jag nog för det mesta ganska ensam.
Jag är inte särskilt intresserad av äktenskapsfrågan. Den är på tapeten just nu och från alla håll pratas det om den. Jag misstänker starkt att den är en kanal för att ge uttryck för något annat - mer eller mindre välartikulerad aversion mot homosexuella.
Och ofta inser man som homsexuell att de som talar antingen när okunniga om vad det innebär att vara just detta - eller bara ointresserade av att ta reda på det. Det menar jag är att ta lätt på en fråga - att ta den med en klackspark - även om man backar upp med bibelspråk som får det att låta genomtänkt.
Just detta är min och många andras erfarenhet. Att man utan djupare reflektion kan tänka sig att protestera offentligt och manifestera åsikter i frågor som borde hanteras på helt andra sätt och som bevisligen får effekten att sökande människor stöts bort. Det är helt enkelt inte OK.
Förvisso lever vi i ett fritt land där alla åsikter har rätt att finnas. Men det finns också åsikter som aldrig får bli rumsrena - t ex antisemitism, främlings- och homofientlighet.
Jag är ganska van vid att umgås bland människor med andra uppfattningar om saker och ting. Det är stimulerande att samtala då!
Men när en annan har en uppfattning som vill begränsa min egen frihet och min rätt att själv söka min egen lyckas väg tillsammans med mannen jag älskar, då har en gräns passerats.
För mig är det en realitet att sätta samband mellan de åsikter som vill att jag 2009 ska leva ensam, utan min partner, och de krafter som för 60+ år sedan tyckte att jag hör hemma i koncentrationsläger.
Och eftersom dessa åsikter finns hos de som arrangerar Jesusmanifestationen, kan jag inte gå med. Blotta tanken väcker ett mäktigt obehag inom mig.
/Johan S
Johan / Är på besök hos släkten över julhelgen med begränsad tid och tillgång till nätet Tycker dina tankar är intressanta. Återkommer gärna med mina tankar om detta efter helgen
Har under helgen hunnit fundera lite över det du skrivit. Jag kan hålla med dig i en del, men inte i allt.
Jag kan hålla med dig om att de flesta som inte är homosexuella är okunniga om hur det är att ha den läggningen. Kanske inte så konstigt i och för sig. Det är helt enkelst svårt att förstå andra människors situation när man aldrig upplevt den och heller aldrig kommer att kunna uppleva den.
Varken du eller jag kan t.ex. förstå hur det är att vara kvinna fullt ut, likaväl som du inte kan förstå hur det är att vara heterosexuell. Jag kan heller inte förstå hur det är att vara homosexuell fullt ut.
Det vi kan göra är att prata och umgås med varandra och försöka sätta oss in i varandras situation och förstå varandra så långt vi bara kan.
Det viktiga är dock att inse att vi kan aldrig bli lika. Våra liv kommer att se olika ut. Kan vi acceptera det och inse att vi är lika mycket värda i Guds ögon tror jag att vi kan leva sida vid sida även " i kyrkan" och må bra.
Sedan ser ju "vår lyckas väg" olika ut. Men jag vill mena att skall jag följa Guds budskap i bibeln, så kan jag inte bara gå på mina känslor och vad jag vill göra. Detta gäller i många frågor. Då måste jag arbeta på min relation till Jesus och få ledning genom bön, bibelläsning, undervisning och samtal med andra kristna.
I slutändan är det ju trots allt du och din relation till Jesus som måste avgöra hur du skall leva ditt liv, inte enskilda personer i OAS, Jesusmanifestationen eller politiker.
Ett stort misstag vill jag påstå är dock att tro att den som är emot samkönade äktenskap är homofientlig och kärlekslös. Det är två skilda saker.
Vi måste acceptera att vi begåvats med olika förutsättningar på många olika plan och försöka anpassa våra liv efter detta.
Vi kan inte förändra Guds budskap till oss i bibeln, utan får försöka anpassa våra liv efter bästa förmåga (och den är olika för oss alla, och det vet Gud).
Det har inte att göra med om samhället är "modernt" eller inte.
Snarare är det de sekulära krafterna och de onda krafterna som försöker påverka oss tror jag.
Ja, det var lite tankar från min sida. Inte helt lätt att så här kort förmedla vad man tycker och tänker. Blir lite kantigt och svårt med nyanser och lätt att missförstå varandra. Mycket lättare och trevligare när man kan träffas och prata.
Hej igen Mats!
Tack för dina tankar. Som du kanske förstår är det jag gav uttryck för i mina tidigare kommentarer här, varken något nytt eller någon tillfällig nyck. Inte heller är det någon vilja att vara 'politiskt korrekt' som vi så ofta felaktigt kallas när vi står för det vi tror på.
Tvärtom är det inte så lite av djuplofdande reflektion, bön, noggrann bibelläsning och framför allt samtal med visa människor - och avskräckande samtal med mindre visa kristna - som lett fram till de val jag gjort i mitt liv. Samt en hel del självbevarelsedrift, icke att förglömma. Bättre att avstå från kristen gemenskap när den är destruktiv och leder vilse, menar jag, och leva i den privatreligiösa tryggheten med tron på den uppståndne Herren intakt.
Det kan säkert finnas ärligt uppsåt och välvilja även hos den som inte vill att jag ska få leva mitt liv i gemenskap med den jag älskar. Men det borde inte vara svårt att förstå att man tvivlar på detta och slutar att lita på den sortens människor.
Jag har haft många goda vänner som jag inte längre litar på, tack vare att de inte anser att jag bör få leva samman med min man. Det är, vill jag understryka, inte en ytlig åsikt utan bitter och dyrköpt erfarenhet.
Själv är jag övertygad om vilka som är de onda krafter är som försköker påverka oss. Jag gissar att det inte är samma som de du tänkte på. Och här brukar mina åikter gå isär från de som menar att homosexualitet är synd, och så får det vara.
Det jag kallar förbannelse kallar en annan välsignelse och tvärtom.
Det får man lära sig leva med. Liksom att tilliten mellan oss aldrig kan bli fullständig.
Alldeles rätt det där att såna här samtal sällan blir rättvisa eller konstruktiva i längden - bättre att mötas som sagt - men ändå kan man kanske få fram vad man menar.
/Johan S
Hej Johan och alla andra!
C.S Lewis har sagt något i stil med "- hade kristendomen varit lätt hade jag inte trott på den".
Tror att det ligger mycket i det. Det är inte helt lätt att veta hur jag skall leva mitt liv som kristen oavsett min läggning.
Man kan se många olika förhållningssätt både hos homo och heterosexuella i fråga om hur man väljer att leva stt liv som kristen.
Bibeln, den helige andes kraft, bön och bönesvar är väl kanske det viktigaste som kan vägleda oss. Tror att man får vara vaksam på att bönesvaret kan komma när man minst anar det och kanske inte är det man riktigt förväntat sig alltid.
Johan, jag tvivlar inte på att du har tänkt igenom din livssituation och ditt förhållande till den kristna tron. Jag kan inte som jag sagt tidigare sätta mig in i hur det är att vara homosexuell, fraförallt då som kristen, och jag inser att det säkert många gånger är tufft.
Jag tror inte att vi varken kan eller har anledning att här reda ut här vem som är den största syndaren. Det vi har gemensamt är att ingen av oss går fri från att synda på olika sätt och det är bara genom tron på Jesu offer och förlåtelse vi kan gå vidare.
Även om du och jag har olika syn på mycket, tror jag att vi har väldigt mycket gemensamt som gör att vi kan leva sida vid sida, bara vi inser och respekterar att vi är olika.......men lika mycket värda!
Jag hoppas också att du lyckas och inte ger upp försöken att hitta en kristen gemenskap!
Vi hörs säkert mer här på bloggen kanske både i den här och andra frågor. Det är intressant och lärorikt att få möjlighet att lyfta fram våra tankar.
Nu vill jag önska dig och din livskamrat och givetvis alla andra som är inne och läser, ett Gott Nytt År!
Min hälsning gäller självklart även "kungsbackaherden" med familj. Denna ihärdige herde som genom sitt flitiga bloggande ger oss saker att reflektera över och möjlighet att ventilera våra tankar och åsikter.
GOTT NYTT ÅR !
Hej igen, Mats!
Det är gott att läsa ut en vilja till möte i det du skriver. Visst vore samexistensen det allra bästa - en församlingsgemenskap där det är högt i tak för alla sorter och där olika teologiska ståndpunkter kan samsas och finnas sida vid sida. Och där man får leva i fred, utan att bli trakasserad eller utfryst - av ena eller andra skälet.
Och där teologiska marginalfrågor - som naturligtvis kan vara stora för enskilda - inte tillåts bli centrala trosfrågor.
Nå, det må vara en nåd att stilla bedja om.
Jag ber att få önska dig, de dina och bloggvärden ett lika Gott Nytt År!
/Johan S
Skicka en kommentar