Nyårshelg 2009 - 2010

Så är det åter ett nyår med alla känslor och tankar. Vid förra nyåret skrev jag en del funderingar och det är egentligen samma denna gång. Året som varit har, för mig personligen, inneburit en betydlig större medvetenhet om att vi lever en stund på denna jord och att det går ganska fort.

Det gäller att ta vara på dagarna och samtidigt inte känna "upplevelsestress". Vänner är det allra viktigaste och att tron ständigt hålls levande. Har man vänner som ställer upp när man har det svårt eller som kan dela ens glädje utan att visa avund så är man rik!

Jag är ambivalent när det gäller kyrkans/den kristna trons framtid i Sverige. Dels är jag övertygad om att det kommer en ny väckelse i vårt land som är gränsöverskridande mellan kyrkor och samfund, dels kommer hela det gamla systemet som vi är vana vid att alltmer falla sönder. Vi ser idag tomma kyrkor, mindre gudstjänstengagemang och en annan sorts fientlighet till kristen tro i samhället. Danmark säger nej till minareter (muslimska bönetorn) och det handlar i djupet mera om rädsla för det okända än att man försvarar en kristen "syn". Det handlar om att det religiösa (muslimsk, kristet m.m.) vill man undvika.

Fast det sker något i Europa just nu som är spännande och positivt! "I Europa verkade tron på Gud vittra bort. Men i Lissabonfördraget säger EU nu att man ska föra en "öppen, transparent och regelbunden" dialog med religiösa samfund." Samtidigt kan det bli väldigt allmänt och innehållslöst. Modigt var det med den ortodoxe patriarken som kritiserade behandlingen av kristna i Turkiet.

Nog är det utmanande för oss som kallar oss för kristna, det vilar det ett stort ansvar inför framtiden.

Med dessa ord vill jag tacka er alla som både har läst mina bloggar under det gångna året och som dessutom kommenterat. Det hade inte varit särskilt roligt att blogga om det inte var någon som läste. Ett välsignat Gott Nytt År önskas er alla!

Joachim - som med förväntan ser fram emot 2010

Mellandagstankar

Så har man firat många goda helger och jag kan inte låta bli att fundera på vad julevangeliet får för konsekvenser i vår vardag just nu. De flesta av oss har hört alla berättelser tidigare och vi är väl medvetna om vad som hände i Betlehem, att herdarna kom först och så småningom kommer de vise männen efter att först gått fel.

Mitt i allt detta stannar man upp på Annandagen och funderar på Stefanos liv, kyrkans förste martyr, som dog för sin tros skull. Återigen kommer detta provocerande att julevangeliet är inte bara en söt berättelse om ett barn som föds utan Jesus kom för att sätta alla andra i ett vägval, antingen följer man honom och tror att han är Frälsaren, Gud själv inkarnerad eller så är han det inte. Det finns inget mellanting! Sedan kan detta "vägvalsarbete" se olika ut för människor.

Kommit på mig själv att jag har varit extra mån denna jul om att tydliggöra den andre personen i den treenige Guden. Sonen är fullt ut Gud! Det känns som om vi lever i en tid då även kristna ifrågasätter detta. Namnet Jesus förkunnas inte riktigt lika tydligt som förr. Kanske hör detta samman med att vi behöver ännu mer den tredje personens hjälp, Anden är ju hjälparen som lyser på Kristus. Han är som stjärnan som vill lysa upp vägen till Jesus!

Mitt i allt detta firande kommer söndag efter jul, då temat är "Guds barn". Betoningen är att vi alla är Guds barn, men då är det viktigt att veta vilken Gud vi är barn till. Är det en Gud som har all makt i himlen och på jorden, och som det står om i Joh. 3:16-17 eller är det en Gud som vi kan styra över?

För mig är julens budskap så radikalt och ändå så kärleksfullt. Tänk att Gud gör sig liten för var och en som vill tro på honom. Det är stort!

Joachim - som hoppas att Jesus också har fötts i många hjärtan denna jul

God Jul på er alla bloggläsare!

Jag önskar er alla en fridfull Julhelg. Själv firar jag julen i kyrkan varje dag och behöver ägna min tid åt förberedelser - och inte bloggandet. Man vill gärna ha nya infallsvinklar på julevangeliet och då behöver man både tid och bön.

Vill avsluta med att hänvisa till ett positivt besked från Migrationsverket: "Migrationsverket ändrar sig - sparkad Israelvän återanställs!" För ett år sedan sparkades Israelvännen Lennart Eriksson från ett chefsjobb på Migrationsverket. Nu får han tillbaka sin tjänst. Migrationsverket förklarar i ett förlikningsavtal att det "inte längre gör gällande de påståenden som anförts mot Lennart Eriksson".

Hans egna ord kan ni läsa här!

Att en myndighet ändrar sig och ger sådan här upprättelse är stort och jag ser det som en positiv nyhet.

Joachim - som önskar Julefrid för oss alla

Är du mest alert på morgonen eller kvällen?

Julottans roll i svensk kristenhet diskuteras det om varje år. En del ser ottan som årets stora högtid och är det dessutom snö, så blir det extra fint. Andra däremot föredrar midnattsmässan, antingen i en kyrka lokalt eller framför tv'n. I år vill Påven börja redan kl. 22:00 eftersom han är kvällstrött!

Julotta är en kvarleva från ett gammalt agralt samhälle och frågan är om våra gudstjänsttider passar vårt "moderna" samhälle. Tydlig trend sedan 15-20 år är att julottan håller på att konkurreras ut av midnattsmässan när det gäller antal gudstjänstfirare. Kanske handlar det inte endast om tiden utan om att det också kan vara ett gott sätt att avsluta julaftonsfirandet. Det är inte maten eller klapparna som får "sista ordet". I Kungsbacka vill vi i år stärka möjligheterna för dem som varken orkar mitt i natten eller tidigt på morgonen. Det blir Högmässa kl. 11:00!

Egentligen är det allvarliga frågor som tas upp här. Det handlar om hur ett bra gudstjänstliv, med förkunnelsen och sakramenten m.m. kan bli en naturlig del av människors liv. Det handlar om att hitta mötesplatser i rätt tid och på rätt plats. Vilodagens vikt har sedan många år inte respekterats och det är ju faktiskt ett av buden, av Gud påbjudet.

Det är lätt att ringakta det i förhållande till de andra. Men ser vi idag inte ett samhälle som gör mängder av misstag, både kollektivt och individuellt, just för att friden och vilan inte finns? Idag styrs vi av stress, prestationskrav, girighet, individualism etc. som leder till att vi "inte har tid" att ta oss tid med Gud. Konsekvenserna är kanske mycket större och värre än vad vi själva anar?

Joachim - som i jultid verkligen unnar alla frid och äkta julkänsla

Tidningsrubriker

Har inte skrivit på några dagar, dels beroende på att tiden inte räcker till, dels att jag är trött på alla tidningsrubriker. De inspirerar mig inte just nu eftersom de är så fokuserade på allt elände. Tidningen "Dagens" rubriker handlar om sex, stölder (Auschwitz-skylt), brist på demokrati, berusade diakoner och naturligtvis prästers leverne som i alla lägen skall kontrolleras.

"Kyrkans Tidnings" rubriker är inte mer upplyftande. De tar upp att kvinnliga präster dör tidigare i Danmark, hur ett nytt krematorium skall se ut, naturligtvis sex och att Verbum stäms för feltryck.

"Världen idag" har som första rubrik: "Sista viljan bara ett klick borta", om att "i framtiden ska skåningarna kunna skriva in önskemål kring livets slut i sin egen patientjournal från datorn därhemma. Det säger den politiker som varit med om att driva igenom den nya, enhetliga patientjournal, som införs i Region Skåne 2012." Detta kan du själv läsa i tidningen.

Summan av allt det ovan skrivna är ju hemskt! Jag gillar jul och jag skulle vilja ha en större betoning på att just för att det i vår värld är så mycket destruktivt och nedbrytande, så kom Jesus. Efter årsskiftet tillträder norrmannen Olav Fykse Tveit som generalsekreterare för Kyrkornas världsråd: "Mitt kall är att vinna världens kyrkor" och skall han lyckas med detta, så lär inte han göra det, utan det kan bara ske i Jesu namn!

Kanske har han rätt intention för tidningen skriver: "Lugnt och sansat lägger han ut texten om hur kyrkor ska kunna överbrygga barriärer, och mitt i mångfalden kunna hitta varandra i den gemensamma tron på Jesus."

Vi, Jesu lärjungar, behöver få en ny självkänsla och en bild som inte massmedia skapar utan Guds eget ord. I det ordet hör jag Jesus kallar till omvändelse och efterföljelse! I det ordet hör jag hur jag skall leva mitt liv gentemot Gud och min nästa. Och då handlar det inte bara om sexualiteten eller att ha vissa åsikter. I det ordet hör jag förlåtelse och nåd. I det ordet får jag hopp om helande och förvandling. I det ordet blir jag varse om Guds Andes enorma kraft!

I går sålde jag prästost på COOP i staden. Några säger och tycker säkert att det är populistiskt etc. Naturligtvis är det det i den meningen att man är ute bland folk och försöker möta dem där. Det är innebörden i ordet populistisk. Men frågan är ju vilka signaler man sänder? Samtal kring tro, dop, sjukdomar m.m. kan även ske bland massa prästost! Och dessutom en massa skratt!

Många fick inte bara med sig en ost hem utan också en och annan tanke. Att allt överskott gick till behövande på hemmaplan gjorde inte saken sämre.

Du som läser denna blogg. Jag vill verkligen ingjuta mod och mana dig att vara ljuset och saltet i denna värld. Det skapar inga rubriker, men det förvandlar liv! Ditt eget och andras. Låt oss komma samman i församlingar och i större sammanhang som t. ex. OAS-möten eller Jesusmanifestationer och hämta kraft.

Sverige behöver bli förvandlat, så att vi får nya hoppfulla rubriker! Be för Sverige - t.ex. med Simon Ådahl

Joachim - som nästan känner att advent går för fort, behövde några veckor till för att förbereda mig inför det stora att Gud blir människa.

Kärleken behöver verktyg

Bortom skvallret när kändisäktenskap spricker finns tragiken som drabbar en vanlig familj, skriver Thomas Österberg. Och det är bara att hålla med. Det har knappt undgått någon i detta land vad som hänt fam. Woods och nästan lika många har åsikter om denna stackars familj. Men det rör om i grytan inom oss själva!

"Idealbilden av den lyckliga familjen, det lyckliga äktenskapet, kan ibland drivas så långt att problem som dyker upp i de flesta relationer måste döljas." skriver Thomas. Och när man lever på detta sätt uppstår massa andra känslor som tar energi och som är som en tickande bomb för förhållandet.

Den grundläggande frågan är var man skall lägga ribban för att ett förhållande/äktenskap skall betraktas som lyckligt? Vem avgör det? Hur ser samhällets syn ut när det gäller trohet och lycka? Kyrkans budskap är just nu väldigt könsrelaterat, men borde kanske ännu mer ta fram trohet, att förhållandet med Gud/Jesus (dagligen, inte bara stunden vid altaret) själv påverkar ens äktenskap. Som kristen är min relation till Gud och till min medmänniska på djupet relaterade till varandra.

Under mina tjugo år som präst är det tyvärr få vigda par som kommer efteråt när det krisar. Utan vid fullbordat faktum får man informationen samtidigt som alla andra. Och naturligtvis är det en sorg. Inget förhållande är konfliktfritt och idag tror jag det är ännu svårare än någonsin att leva som vigda. Stressen, förverkligandet, alla möjligheter, globaliseringen, osäkra könsroller, finanskriser etc. gör att alla våra relationer är under påfrestningar. Den ständiga frågan: "är jag lycklig?" Det ständiga behovet av bekräftelse spelar oss alla, med jämna mellanrum, ett spratt.

Något enkelt recept finns inte. Komminister Andreas Holm kommer under våren, med medhjälpare, att starta en "Äktenskapskurs" i den Alphaanda som redan finns i pastoratet. Att vi som församling både försöker förbereda par som vill ingå äktenskap och också följa upp redan ingångna är kanske det minsta vi kan göra!

Joachim - ser att kyrkan har enorma möjligheter att styrka och trösta med Guds ord och bön.

Kyrka och samhälle

Det är intressant att se vad som just nu figurerar i massmedia när det gäller kyrkan och tro.

Jag har redan varit inne på sexualiteten (se blogg den 12 dec) och detta fortsätter ju med nya pedofilskandaler i vårt eget land. Det känns dessutom att det finns ett mörkertal, vilket är väldigt olustigt.

Det andra svåra ämnet för kristna i vårt land är vårt förhållande till alkohol, där några av oss vill ha ett totalt avståndstagande och andra vill något annat. Hur såg Jesus på detta? Och hur skall ett sunt förhållande se ut, både till alkoholen och till dem som har en annan uppfattning än en själv?

Det finns mycket dubbelmoral när det gäller alkohol och ibland känns det som om världen ser på oss kristna och undrar. Och ibland beter vi oss utifrån deras betraktande. Jag har mött de som dricker för att "vara normala" och de som absolut avstår för att markera sin ståndpunkt (ibland kommer känslan av moraliserande). Sedan finns det hur många andra anledningar till varför man gör som man gör!

Men det är inte dessa moraliska karaktärsfrågorna som kommer att bli avgörande för hur andra människor ser på oss kristna. Många gånger är sex och sprit massmediala frågor som leder bort från det väsentliga, nämligen den kristna trons innehåll.

Jag tror att det kommer i framtiden blir mera av detta, att vi kristna kommer att bli förföljda för vår bekännelses skull. Detta, att en kyrka sätts i brand, kan vara personliga skäl men i framtiden kommer Jesusorden att bli en tydligare verklighet också för oss, att saliga är de som förföljs för hans namns skull. I de lägena är det inte vår inställning till sexualiteten eller alkoholen som är avgörande, utan hur vi vill leva vårt liv tillsammans med Jesus Kristus. Och vilka konsekvenser det tar sig uttryck!

Joachim - ser att det mångkulturella samhället för med sig effekter som vi kanske inte förutsåg.

Kyrkan och sexualiteten

Man kan inte komma från att den senaste tiden i kyrkans värld har präglats av mycket diskuterande om sex. Och det finns så många infallsvinklar i ämnet och så många starka känslor. Freud måste känna sig oerhört bekräftad i detta att han la fram sexualitet som en så stark drift för oss människor. De senaste skriverierna, inte minst i Aftonbladet, visar på hur det kan gå -Tiger Woods livssituation.

Men så är det ju inte för alla! Sexualiteten måste ju in i ett sammanhang! Och detta sammanhang handlar ju om att bli bekräftad, älskad etc. och likaså, att få ge. Det handlar bl.a. om sexualitetens plats i äktenskapet. Men ser man rubrikerna i tidningarna så ser du ut på följande:

"Svenska Missionskyrkan backar i äktenskapsfrågan" skriver tidningen Dagen. Vidare skriver man följande: "Pingstdokument: Äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna". Och katolska kyrkan kämpar globalt med prästers grova övertramp: "Påven skäms och upprörs över irländska sexbrott". Och en annan rubrik i veckan var: "Var sjätte församling viger inte samkönade".

Tar man Kyrkans Tidning är deras rubriker färre. Men de nämner följande: "Slovakiska biskopar kritiserar vigselbeslut". KT tar även upp katolska kyrkans problematik: "Påvligt möte med kyrkan på Irland".

Ja, det går att ta fram ännu många fler artiklar och alla är vi färgade av var vi själva står och vårt eget förhållande till sexualiteten. Det är alltid lätt att uttala sig om andras. Men jag tror att många, inte minst kristna, behöver jobba med sin syn på sexualiteten i sitt eget liv. Denna frågan är en av de största orsakerna till synd mot Gud! Vi syndar med tankar, ord och gärningar och då tror jag inte många går fria! Inte jag i alla fall och det gör inte saken bättre, att vi är många! Sexualiteten befinner sig ju i ett sammanhang och det skadas ju lätt när man är inte är klar och inte vet vad man skall följa. Ordet trohet är i ropet och man kan ibland undra mot vem och hur länge?

För min personliga del handlar det om vad som skall vara mitt rättesnöre. Det handlar inte om att gå emot enskilda eller grupper, det handlar inte heller om att tystna eller bli rädd. Det handlar om att ta reda på vad Jesus vill och då blir det bibelns ord som blir ledstjärnan för mig.

Men även den är ju idag ifrågasatt av så många och då blir ju till slut frågan om vi kan ta bort lite till? Man kan lätt bli otrygg, särskilt om man är lekman, när de som är vigda inte själva vet.

Joachim - som mera funderar över problemet ur en själavårdsaspekt.

Den lokala ekumeniken

Nya ekumeniska konstellationer skapas. Kristna från olika samfund hittar varandra. Denna tid är förmodligen den oorganiserade ekumenikens glanstid. Detta skriver Dagen och det känns inte nytt eftersom gränsen mellan kristna, inte endast på lokala planet, går inte mellan samfunden utan mellan olika syner på bibeln, tron och hur man gestaltar sitt lärjungaliv.

Själv har jag varit med i sammanhang och varit förebedjare med damer och herrar från Vinyard, Pingströrelsen, Ortodoxa etc. Många goda stunder har tillbringats med katoliker och evangelikala kristna från andra länder och man har känt ett intimt samröre i tron.

Sann ekumenik kommer från människors insida och från det som Guds Ande manar oss till. Alltför ofta har ekumeniken pressats fram genom predikstolsbyten etc. som inte varit förankrade utan mera av gammal tradition.

Det viktigaste i allt detta är att Jesu bön tas på allvar, att vi skall vara ett. Ju mindre splittring desto mer trovärdighet. Och när den lokala ekumeniken krackelerar, så är det inte bra för missionerandet på lokalplanet.

Joachim - som som menar att ekumenik är att sätta gränserna på rätt ställe

”Religion upplevs som samhällsfarligt”

– Det finns ett allt större ifrågasättande av religionens roll i människors vardag, vad en övertygelse betyder och hur religion utövas. Det säger diskrimineringsombudsmannen Katri Linna till Kyrkans tidning.

Det känns som många "sanningar" kommer upp till ytan på kort tid. Att det finns en klar oförståelse mot dem som är troende och att man visar på bristande respekt är vanligt idag. Vi vuxna har lättare att hantera detta än våra barn, som många gånger tystnar för att slippa bekymmer med omgivningen.

Linna skriver bl. a. " – Kristendom i Sverige i dag är väldigt main stream – man får inte uttrycka en stark tro, eller att barnen deltar i religiös verksamhet, det kan uppfattas som indoktrinering. Det är typiskt att mainstream-religionen gör att religiös övertygelse ifrågasätts. Det är inte lätt att vara aktivt troende i Sverige, oavsett religion."

Joachim - som hoppas på ett bättre samhällsklimat för de som bl. a. är bekännande kristna.

Det rör sig i Svenska kyrkan

De senaste dagarna har det kommit utmanande och intressanta påstående, inte minst från biskopshåll. Förra veckan avslöjade Dagen att ärkebiskopen i Svenska kyrkan Anders Wejryd och hans kansli missbrukat stiftelsepengar. Och igår uppmanade biskop emeritus Biörn Fjärstedt kyrkoledningen att avgå. Dessutom kom biskopen i Strängnäs, Hans-Erik Nordin, med det faktum att han anser att gudstjänstlivet är på väg att kollapsa i kyrkan. Ärkebiskopen tycks ha relativt stort förtroende bland oss kyrkoherdar och det kan ju verka betryggande för honom.

Mitt i allt detta händer stora saker som berör oss alla just nu; klimatmöte i Köpenhamn, klockor skall ringa i hela landet och det är snart jul och konserter och gudstjänster avlöser varandra. Och man känner att det är en stor apparat som tuffar på, men att det nu börjar närma sig ett brytningsskede. Vad är Kristi kyrka, som Svenska kyrkan är en del av? Vad är vårt uppdrag enligt bibeln? Vem är Gud? Och i detta är Jesus både stjärnan och kärnan! Eller?

Personligen tror jag att hela situationen handlar om trovärdighet och äkthet och vårt behov av genuin trygghet. Det är inte titlarna som är avgörande längre. Utan det handlar om det "andliga ledarskapet". Eftersom mycket inom Svenska Kyrkan handlar om medlemsantal och ekonomi och mångas ledarskap tenderar att bli mer likt ett företags, så behövs det ett nytt andligt, där betoning ligger på att ännu mer lyssna in Guds röst.

Allt gudstjänstliv har inte kollapsat! Det finns församlingar som växer i både antal och djup. Det finns många positiva saker som sker just nu i vårt land. Men naturligtvis måste man fråga sig varför det växer på en del ställen och inte på andra. Här har ledningen ett enormt ansvar att stödja det positivt växande.

Joachim - som med ärlig förväntan tror att det kommer något gott ur dessa olika samtal.

Svenska kyrkan i Skagen lägger ned

Svenska kyrkan i utlandet lägger ner sin verksamhet i Skagen och det är många som nu är upprörda över detta. Läs om det i Världen idag och Kyrkans Tidning! Man har t o m ringt hem och undrat om vi inte kan göra något från vårt håll på västkusten och Göteborgs stift.

Visserligen ändras våra resvanor, men varje gång jag har varit i Skagen så är det fullt med folk och många som "turar" över med båten gör ett besök. Alla vigslar som sker eftersom det är lagom att fara över för en fin vigsel under enklare former. Och för att inte tala om alla konfirmander som under årens lopp förlagt några lägerdygn i den gemytliga miljön.

Det finns ju många kyrkor som har betydligt mindre verksamhet än Skagen och man kan naturligtvis undra över om det finns andra orsaker än dem som nämnts? I en tid som mer präglas av avkristnande på våra breddgrader borde man väl mer gå på offensiven!

Man kan bl. a. läsa om hur en katolsk kyrka vandaliseras i vårt eget land. Det har blivit en kamp på olika sätt och det är både en utmaning och en kallelse att föra ut evangeliet i den närhet vi själva lever i! Ibland tror jag att det är lättare att missionera i en annan del av världen än för sin egen granne. Men alla, oavsett avstånd, behöver väl evangelium?

Joachim - som hoppas att man kan hitta en bra lösning för Skagenkyrkan.

Gudstjänstlivet på väg att kollapsa

Biskopen uttryckte oro för den höga medelåldern bland Svenska kyrkans förtroendevalda och besökare. Han påpekade vidare att barn och ungdomar knappt syns till på gudstjänsterna, skriver Eskilstuna-Kuriren.

Detta är ju egentligen inte en överraskning men likväl känns det oerhört angeläget att ta upp ämnet. All heder åt biskopen! Men nu handlar det lika mycket om att försöka göra en rätt analys. Och att utvärderingarna får rätt åtgärder.

Ibland verkar det som om man har ett åtgärdspaket klart före det att man är färdig med själva analysen. Själv tror jag, efter att analyserat i 20 år, att vi måste komma tillbaks ännu tydligare till det som är exklusivt kristen tro. Med gammal konfirmandpedagogik handlar det om Apg 2:42. Bibeln, Bönen, Brödet (Sakramenten) samt Brödragemenskapen (Att Jesus är allas vår broder och Frälsare. Församlingsgemenskapen).

Allt för ofta hörs det idag förkunnelse som inte lyfter fram Kristus Jesus.

Joachim - som ser denna frågeställning som en positiv utmaning.

Att vara fattig bland rika

- Det är bedrövligt att människor inte har mat och kläder i ett välfärdssamhälle, säger Lennart Pettersson, som är socialhandläggare på Frälsningsarmén i Eskilstuna, till SR Sörmland.

Denna situation finns i hela vårt land men den syns inte så väl bakom alla fina fasader. När jag meddelar folk på stan, att vi i kyrkan möter "fattiga", så är det knappt att man tror oss. Anledningarna till den svåra situationen människor befinner sig i är många och varierande. Arbetslöshet och att man är ensamstående förälder är bara några få faktorer. Sociala och hälsorelaterade skäl finns det för många o.s.v.

Vi delar ut mat och ekonomisk hjälp, men det räcker inte. I kyrkan har vi julklappssäckar i vilka församlingsbor kan lägga nya saker med tydlig hänvisning på vem som kan vara lämplig mottagare. Ung eller äldre, pojke eller flicka. Diakonerna m. fl. delar ut dem och bjuder samtidigt också in till det gemensamma julfirandet på julafton. Själv står jag i affären en fredagseftermiddag och säljer prästost till förmån för "fattiga i Kungsbacka". Det blir några tusenlappar. Det är dessutom roligt och meningsfullt att hjälpa och stödja. Man växer själv som människa.

Vi måste få upp ögonen för dem som lider och har det svårt. Att vara ekonmiskt beroende av hjälp och stöd bland andra människor som tycks ha allt är prövande. Att i denna situation hjälpas åt innebär att det kan bli en välsignad jul för fler - inte minst också för dem som hjälper!

Joachim - som som har sina funderingar på S:t Nikolaus dag. En förebild för tomten!

EU-parlamentet bjöd på bönefrukost

I onsdags anordnades den årliga bönefrukosten för EU-parlamentariker. "Det är fascinerande att möta folk över partigränserna och koncentrera oss på något annat än vad vi sysslar med i de politiska korridorerna, berättar Alf Svensson efter att ha besökt årets evenemang". Läs vidare i Dagen.

Syftet med bönefrukostarna är att de handlar om att koncentrera sig kring Jesus, och hans roll i världshistorien. Detta berör inte bara kristna utan även judar och muslimer. Framför allt måste ju även detta komma fram, att vi människor är andliga varelser. I Sveriges iver att ha religionsfrihet känner man nästan att det mera handlar om frihet från religion, vilket i sin tur betyder att andligheten som fenomen hänvisas till ett litet hörn. Erinrar mig att det var inte så länge sedan en rektorstillsättning vid ett universitet i Sverige blev föremål för en diskussion. Blivande rektorn var medlem i en frikyrka. Kunde man lita på hans omdöme?

Människan är i behov av tro och för en tredjedel av världens befolkning är Jesus en verklighet som spelar stor roll i det dagliga livet. Detta lyfts fram, när nu alla dessa delegater ber och äter tillsammans. För mig känns detta tryggt och jag är övertygad om att deras bön handlar om Europas bästa.

Joachim - som lyckönskar EU-folket

Elitkyrka kontra vad då?

En gammal studiekamrat och kollega som jag inte haft mycket med att göra under alla mina år skriver en debatt artikel, som jag finner mycket intressant. Det handlar om den ständiga frågan om risken att kyrkan kan bli en elitkyrka. Han skriver i Kyrkans tidning ett svar på Elsa Löfgrens tidigare inlägg. Oavsett politisk färg, (jag och Allan är inte partikamrater vad jag vet), så tror jag det är viktiga tankar han lyfter fram.

Det som tas upp gäller inte alla församlingar, men det är inte speciellt överdrivet att förvänta sig att vi alla, oavsett om vi är anställda, förtroendevalda och frivilliga möts i högmässan? Nu lever jag själv i en bra miljö med många engagerade förtroendevalda, men det kommer en ny mandatperiod och jag tror det är viktigt att medvetandegöra vilka förväntningar vi har på varandra. Det finns t. ex. många förväntningar på oss anställda och de är helt okej! Läs Allans inlägg i diskussionen!

Joachim - som tror att det handlar mera om sätt att leva än om planering i almanackan

Filminspelning förändrade Sandra Bullocks syn på kristna

Mitt i alla tråkiga rubriker om präster och andra som inte sköter sig så dök denna rubrik upp som visar på något positivt. "Skådespelerskan Sandra Bullock är just nu aktuell med filmen "The Blind Side", där hon gestaltar en varm kristen kvinna utifrån en sann berättelse."

Det finns många goda kristna personer som visar på en trovärdig tro. När man närmar sig dessa förebilder kan ens eget liv förändras. Detta bekräftar, det jag ofta återkommer till, att en sund tro bör vara "smittsam". Med smittsam betyder det att det finns något som får mig, om jag är sökandes, nyfiken och längtandes.

Det kan också vara en bra måttstock för en själv, i ens kristna liv; är det bra för mig borde jag vilja dela med mig av det till någon annan, så att också de får ta del av det goda! Annars är man ju en egoist.

Så denna film vill jag gärna se! För jag tror att den är "smittsam", den fyller mig med värme och hopp.

Joachim - som gillar film!

Medlemmar fortsätter att lämna kyrkan.

Antalet medlemmar som begär utträde ur Svenska kyrkan har blivit fler igen. En orsak kan vara det bistrare ekonomiska klimatet.
Jämfört med de senaste åren syns i år en större ökning av antalet medlemmar som utträtt ur Svenska kyrkan. Detta skriver Aftonbladet idag. Även Dagen har skrivit om det minskande antalet medlemmar.

Att siffrorna kommer veckan efter fullsatta kyrkor känns extra vemodigt. Direkt kommer analyserna och man försöker hitta förklaringar. Kyrkomötets beslut tycks inte haft större inverkan menar man. Min högst personliga analys skulle kunna se ut på följande sett:

• Kyrkans verksamhet kommer i skymundan för de massmediala frågorna som hela tiden kommer främst. Vi kan skylla på massmedia i vissa stycken. Här i Kungsbacka stod det t. ex. inget om det kyrkliga i helgen (bl. a. konsert med Jenny Berggren, 640 personer i Kungsbacka kyrka som firade 1 Advent). Däremot stod det om allt som skedde ute på torget, julmarknaden. Vi i kyrkan måste vara tydligare i varför man skall tro på Jesus Kristus. Och det är vår egen kallelse och vårt ansvar. Vi behöver ständigt hålla visionen levande och visa på kärnverksamheten!
• Kyrkomötets beslut, när det gäller äktenskapet, har nog inte påverkat som enskild fråga, men en del röster har sagt att nu vill man gå vidare.
• Kyrkovalets struktur och genomförande skapar en viss förvirring. Dessa olika val man skall göra, är för många obegripliga och skapar därmed brist på delaktighet och engagemang. Detta menar bl. a. även Kyrkans Tidning.
• Den största och främsta anledningen hör samman med ekonomin och att man inte tror/känner samröre. Varför lägga pengar på något man inte utnyttjar och tror på? Denna syn har man till den dagen man upptäcker allt kyrkan faktiskt gör, som inte syns i tidningsrubriker. Den dagen man upptäcker tomrummet inom sig och börja söka efter något mer. I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att det finns en skillnad mellan kristen tro och kyrka. Man kan vara troende utan att tillhöra en specifik kyrka. Ett enormt problem är bara det att det kostar pengar med all personal och alla byggnader. Utan dessa resurser klarar vi dessutom inte att bedriva verksamhet! Medlemsras innebär färre anställda och många fler vilsna individer.

Jag är inte i djupet bekymrad för kyrkan, mera oro känner jag för människor som nu växer upp utan en andlig/kyrklig förankring. Var finns vattenhålan när man går sin ökenvandring? Och ärligt talat, vem lever inte ibland i en öken? Ensamhet, missbruk, relationsproblem, lidande och sorg, ångest och död, människosyn och tacksägelse etc. Allt detta möter vi dagligen - men hur går det i framtiden? Färre går in i kyrkliga anställningar och är det ett sådant här samhälle vi vill ha?

Joachim - som ser kyrkan och den kristna tron som ett svar på de enorma behov som finns.

Minaretsförbud i Schweiz

Det ser ut att bli ett förbud att bygga fler muslimska bönetorn i Schweiz efter dagens folkomröstning enligt tidningen Dagen. Detta är lite fascinerande eftersom det lätt kan uppfattas som diskriminerande. Men demokratin fungerar och nu får man rätta sig efter beslutet. Spontant skulle väl kanske inte en sådan här omröstning ske i ett land styrt av muslimsk lagstiftning.

Men för att återgå till diskriminering, fördomar och brist på dialog. I veckan har jag varit på en gymnasieskola som inbjuden gäst, och representant för kristna, för att tala om diskriminering av just de som är bekännande kristna. Ett gott initiativ av en skola som genomförde s. k. dialogdagar med många inbjudna gäster.

Första lektionspasset gick bra och det rådde ett gott samtalsklimat. Jag lyfte bl. a. fram att våra bilder ofta styr i "diskrimineringssammanhang". Jag frågade hur många de tror firar en normal gudstjänst i Kungsbacka kyrka? Svaret är ca 30, äldre damer. Att då säga ca 150 i snitt varje söndag innebär att man ger en annan bild. Likaså känns det som om massmedias inställning till kristen tro är mera att ta fram det negativa än det positiva som händer. Typiskt att det inte var någon tidning i fredags kväll i kyrkan, när Jenny Berggren sjöng.

Andra lektionspasset blev sämre, dels för att vi istället för diskriminering kom in på olika uppfattningar när det gäller kristnas syn äktenskap och föräldrarskap. Lite otydlig kan man bli när man har ett hundratal ungdomar framför sig. Men det intressanta var inte att det fanns olika uppfattningar, utan detta att jag blev bedömd efter mina. Och så är det många gånger i samhället i olika sammanhang. Tycker du "fel" är du körd! Och du måste kunna uttrycka dig exakt och riktigt, annars är man otydlig och diffus.

Efteråt var det en kille som sa: -"Du sa ju faktisk att de andras tro var okej, men din respekterades ju inte!" Jag mådde inte särskilt väl efteråt och nu efter några dagar är jag frestad att inte ställa upp fler gånger. Man vill inte utsätta sig för endast bli bedömd efter sina åsikter. Undrar hur många i vårt samhälle som är "skrämda" till tystnad?

Joachim - som månar om demokrati

Tidningen "Inblick"

Vill bara göra lite reklam för tidningen Inblick, som kommer ut till ca 6,500 prenumeranter runt om i landet. Denna vecka (vecka 48) presenteras olika personer från Kungsbacka och deras berättelser. Det är riktigt läsvärt och gör gärna en länk till tidningen !

Först kan du läsa om Rosa, 92 år, som bl. a. varje termin hjälper till med Alpha. Hon är förbedjare och litar fullständigt på Guds andes ledning.

Sedan kan du läsa om Dan och Gitte, som hittat till en kristen gemenskap där man kan växa i tron. Att en församling utmanas att vara en helande andlig miljö får man aldrig glömma. När visionen blir tydlig och vardagsnära händer det saker.

Dessa personer fyller verkligen orden -"jag är kristen", - "Jag är troende". Och vi behöver höra och ta del av varandras vittnesbörd. Så stort tack till alla er som delar er tro med andra. När handlingarna kompletteras med ord eller tvärtom och den helige Anden får ge liv, så händer det så mycket gott.

I går sjöng Jenny Berggren (Ace of Base) i kyrkan, tillsammans med sitt band, och hon delade med sig av sin tro och sin erfarenhet. En fantastisk kväll, fylld av värme och tro!

Joachim - som vill passa på att önska er alla en riktigt välsignad Adventshelg - Gott nytt år!

Ps. Fotot är taget av Inblick - Eva Ruderstam Ds.

”Jag kallar mig troende och ber aftonbön varje kväll”

I söndagsskolan fick Birgitta Ohlsson värderingar som kan göra henne till nästa svenska minister menar Dagen. Detta med hur man upplever sig själv och hur andra upplever en är ganska spännande, speciellt när det gäller ens tro. Och idag är det så laddat med vilken "trosbekännelse" man som människa går ut med. Speciellt om man är lite offentlig.

Är troende samma sak som kristen? Vilka konsekvenser får det i handlingar och levnad? Ingen annan kan säga att man har fel när det gäller att beskriva hur man själv ser på sin tro eller det som rör sig i ens inre. Ändå är det just detta som sker så ofta och jag hamnar själv lätt i denna situationen, när man inte ser skillnad mellan åsikt och tro. Åsikter kan man diskutera och argumentera runt. Dessutom är det viktigt att skilja mellan själva personen och åsikterna. Hur ofta hör man inte negativa eller positiva ord om någon just för åsikternas skull. Men en människa som inte tycker som jag själv kan ju ändå vara trevlig!

Fast ibland möter jag människor som säger att de är kristna och jag vet, ärligt talat, inte riktigt vad det kristna består i? Är det en åsikt? En tradition (döpt och konfirmerad)? Är det ett etiskt ställningstagande med syn på jämställdhet etc. Eller handlar det om den apostoliska trosbekännelsens innehåll? Jag vill inte vara ifrågasättandes eller upplevas som dömande, så oftast är jag tyst när jag har dess funderingar. Det handlar kanske mera om nyfikenhet hos mig själv, att man "speglar" sig i den andre. För alla har vi ett innehåll i orden "jag är kristen" och det vore intressant och se om vi har samma eller inte!

Ser man det kollektivt kan man t. ex. ställa frågan: Anser vi att Sverige är ett kristet land? Jag tror att man skulle få ganska många olika svar.

Detta är några funderingar kring "troende", "kristen". De påverkar förväntningar hos andra att vi skall agera och handla på ett visst sätt.

Joachim - som gärna säger både troende och kristen om mig själv

Krisen tvingar Svenska kyrkan att spara - om två år

"Svenska kyrkan tvingas spara. Var tionde församling har så stora ekonomiska problem att man tvingas dra ned på personal", skriver Dagen. Även Kyrkans Tidning tar upp den ekonomiska krisen, fast ur ett något annat perspektiv: "Församlingar kan tvingas stänga kyrkor".

Att den ekonomiska krisen får konsekvenser i kyrkans värld kan ju inte vara en överraskning. Som tur är verkar det som att inte alltför många måste lämna sina jobb, utan det sker genom framför allt pensionsavgångar.

Det jag funderar på är om den ekonomiska nöden enbart behöver ses som något negativt? Självklart är det så för den enskilt drabbade! Men kanske kan krisen samtidigt bli en hjälp att se vad som vi skall ha fokus på, vad kyrkans s.k. kärnverksamhet är! Om vi bara hade råd att göra en sak vad skulle det det då vara? Vem ansvarar för att det blir gjort och hur skulle det vara utformat?

Vi har i många fall höga driftskostnader och personal- kyrkogårds- och fastighetsadministration skulle säkert kunnas göras mer effektiv. Samtidigt får man inte glömma vikten av en levande vision och vilka mål man har!

Om vi t. ex. enbart skulle jobba med söndagens gudstjänst, så kan man fråga sig hur många anställda som skall vara i tjänst? Hur lokalen skall se ut? Vilka övriga personer som skall vara engagerade? Man behöver vara klar över vem gudstjänsten riktar sig till och vilken tanke man har med den.

Alltför god tillgång till kapital kanske kan innebära att man enbart gör som man alltid har gjort, det måste inte nödvändigtvis vara fel. Men kriser, även ekonomiska, kan leda till något gott!

Joachim - som som självklart önskar både god ekonomi och tydlig vision

Palestinsk nunna på god väg att bli helgon

Tidningen Dagen skriver: "En palestinsk nunna är nära att bli helgon. Moder Ghattas saligförklaras bland annat för att hon förbättrat kvinnans ställning i landet. Hennes upphöjelse innebär också ett stöd för de utsatta palestinska kristna."

Som Israelvän blir jag glad över dessa nyheter eftersom just de kristna palestinierna har det så kämpigt. De lever under svåra förhållanden oavsett var de är bosatta. Snart finns det inte några kristna kvar i det heliga landet.

Om moder Ghattas säger påven: - Moder Ghattas har meriten att ha grundat en församling bestående enbart av kvinnor i syfte att ge religiös undervisning för att övervinna analfabetism och förbättra kvinnornas villkor, sa påve Benediktus XVI i Rom samma dag som ceremonin ägde rum i Nasaret.

Joachim - som vill lyfta fram det positiva som trots allt sker.

Att förstå någon annan handlar dels om att veta vem man är!

"För att kunna ta till sig andra länders kulturer och tankesätt är det oerhört viktigt att känna till sin egen kultur och tradition. Ingen kan förneka att kristendomen har betytt oerhört mycket för Sveriges kultur och värderingar." skriver Gunilla Tjernberg, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson för KD. Detta synsätt har funnits inom många ämnen; språk, historia, religion etc. Att inte veta och kunna ge uttryck för sin egen tro innebär många gånger svårigheter i att förstå en annan människa.

Just nu har det dykt upp en intressant debatt när det gäller konsekvenserna av detta, i vårt synsätt mot de människor som söker asyl i landet. Här är några artiklar.

• SKR: Sverige brister i förståelse av religion som flyktingskäl stod det i Dagen för någon dag sedan. Detta har lett till att Sveriges kristna råd nu vill, tillsammans med sina 28 medlemskyrkor, att asylprocessen måste förbättras.
• Kyrkorna tar strid om asylpolitiken stod det i en annan tidningsartikel.
• S och M duckade kyrkans frågor - övriga partier höll med i kritiken. - I kyrkan får vi veta så mycket. Och om det måste vi berätta. Det sa ordföranden i Sveriges kristna råd, ärkebiskop Anders Wejryd, vid en hearing i Stockholm i går när rapporten om svensk asylpolitik, "Skilda världar", släpptes.
• Kristna demonstrerade för säkrare asylprövning. Det lokala nätverket "Ny i Sverige" arrangerade i helgen en demonstration i Göteborg för att manifestera de asylsökandes rättigheter.
• Kyrkan demonstrerade för bättre flyktingmottagning.

Ja, det finns artiklar i många tidningar. För mig är det här ett resultat av att vi i Sverige tycks tro att en människa i många sammanhang kan vara "religiöst neutral", att tron hör till en "fritidssyssla". Men då t.ex. en kristen övertygelse och tro för många handlar om en levande relation med den treeenige Guden, med Jesus som personlig Frälsare, så lever man i denna relation hela dygnet, året om!

Det är som att säga att man bara är gift när man är hemma, sedan skall man inte låtsas om detta i andra sammanhang. Eller förälder är man bara när barnen är hemma. I synnerhet när det är svåra omständigheter, vid t. ex. förföljelse, asylsituationer kommer ens tro fram som den trygghet man har. Är man själv inte troende är det svårt att inse detta.

Joachim - som ser många tecken på religiös analfabetism i vårt land.

En Domssöndagsreflektion

Under denna dag kunde man läsa två viktiga inlägg angånde den aktuella äktenskapsdebatten. Dels var det att Missionskyrkan öppnar för homovigslar dels var det ett "Historiskt upprop till äktenskapets försvar".

Två synsätt som går emot varandra och som idag tydligare än någonsin splittrar kyrkan, t o m på biskopsnivå! Idag är det domssöndagen och alla menar att man tydligen vet hur Jesus kommer att döma i denna fråga. Oavsett vilken sida man nu står på undrar jag om man är beredd att den dagen han kommer åter, att vilja ge med sig? Och det är i detta perspektiv jag våndas och känner oro.

Jag vill verkligen följa Jesus och jag tror att så länge man känner att kan kan göra det med ett öppet och ärligt sinne är allt okej. Problemet är att man skall anpassa sig och sin tro till andra. När man kräver att andra skall tycka lika. Till slut blir det, trots allt, vad som står i bibeln som gäller. Och det är kanske denna fråga i framtiden som kommer att bli den stora; är bibeln Guds ord eller kan vi bara avgöra, att det är enbart en del gudsord som den innehåller? Och vem sätter gränserna?

Jag kan inte be om förlåtelse för andras misstag. Jag kan be om nåd och frid. Mitt personliga ansvar ligger i att sträva efter att följa Jesus och hans uppenbarelse.

Människovärde

För Marie och Sven fanns aldrig tanken att ta bort Dante när de fick det svåra beskedet att han hade en kromosomförändring skriver Dagen. Vi behöver lyfta upp sådana här artiklar och se det unika i att vara människa.

Våra medicinska möjligheter sätter oss i så svåra situationer och val. I beslut som skall fattas finns rädslor, skuld och ångest. Dante är säkert en guldklimp för sina föräldrar och många andra och att han skall leva är idag en självklarhet för föräldrarna. Men hur svårt kan det inte vara för alla föräldrar i denna situation. Här behövs också en församlingsgemenskap.

Vem skall sätta gränserna för vad som är ett värdigt och bra liv? och när skall de sättas? I takt med att den kristna människosynen ersätts av andra ideologier kommer också antalet aborter att öka. Om detta stod det i en artikel för en tid sedan i Dagen.

Nu handlar det inte enbart om kromosonsjukdomar utan över huvudtaget börjar det alltmer bli en människosyn som också spred sig bl. a. under andra världskriget och i Darwinismens anda, att den starkaste skall överleva. Hur många skräpserier handlar inte om att rösta ut och kränka. Måtte vi i framtiden hjälpas åt att hitta lösningar inom medicinsk etik som är hållbara. Oavsett hur valen ser ut, så är det en kris för många. Och att inte låtsas om problematiken är inte ärligt. Det handlar om vägledning före och själavård före och efter.

Joachim - som menar att bibelordet, att glädja sig med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter i högsta grad gäller i dessa val.

Pressen ger religioner skilda roller

Svenska kyrkan är trevliga evenemang som saknar koppling till tro. Islam är motsatsen: krig och terrorism av fanatiska muslimer som styrs av sin övertygelse. Så ser bilden av religion ut i dagstidningarna enligt en artikel i Kyrkans Tidning.

Detta är otroligt intressant och viktigt. Speciellt denna känsla, att tron är inte så viktig för Svenska Kyrkan. Om det inte är skandaler så är det något evenemang som kunde hållas var som helst och handlar inte egentligen om tro menar Jenny Nordlander i KT.

Dels påverkar detta naturligtvis många, speciellt de som är i kyrkans periferi, men det är också en utmaning för oss i kyrkans ledning. Vilken bild skulle vi önska kom ut? Hur ser vårt ansvar och engagemang ut. Det handlar tydligen mycket om ordningar och evenemang och inte så mycket om trons insida. Ord som "Omvändelse", "Frälsning", "Synd", "nåd" finns sällan med och man kan fundera över om det beror på läsarna eller journalister och de som står bakom det publicerade?

Själv tror jag fortfarande på att det är vårt förhållande till Kristus som är avgörande för saligheten, att man tar emot den frälsning han har berett för alla människor, genom sin korsdöd. Men vem vill läsa detta? Hur som, är det lika aktuellt idag, eller?

Joachim - som tror att vi i kyrkans måste våga ta mer plats och vara mer fokuserade på de som ännu inte har en tro, än på att hela tiden rätta och kritisera varandra. Låt oss fästa våra ögon på Jesus och hans ord!

Läroplan för religionsundervisningen

Skolverkets ämnesansvarig: Vi undervisar inte i religion utan om religion. Dagen skriver vidare: "de förslag till ny kursplan för grundskolan som hittills har presenterats nämns inte ens ordet "kristendom". Men Maria Weståker, ämnesansvarig för religionskunskap på Skolverket säger nu: - I vårt tredje förslag kommer alla fem världsreligionerna med namn."

Det känns som om vi lurar våra yngre genom att låtsas att kristendomen är något i periferin. Man förringar den kristna tron till något som inte har någon större betydelse och måttstocken för detta antagande verkar som man hämtar från dagsläget. Utträden (1%/år), få gudstjänstfirare, få röstande i kyrkovalet etc. tycks för läroboksförfattarna visa på en alltmer marginaliserad religion och visst finns det en del sanningar i detta.

Men fortfarande är det en klar majoritet i vårt land som är medlemmar och här i Kungsbacka är 8 av 10 medlemmar i Svenska kyrkan! Några hednatempel finns inte kvar, utan kyrkobyggnader syns överallt i vårt avlånga land. Fortfarande är Svenska kyrkan huvudman för all begravningsverksamhet! Och dessutom är stora delar av vår värdegrund hämtad från Bibeln och kristendomens lära och tro. På flera håll växer dessutom de gudstjänstfirande församlingarna. Jesusmanifestationen är en signal på att vi faktiskt lever i ett land med många engagerade kristna.

Det som känns knepigt är att de som förespråkar en "annan tro" har så stor möjlighet att påverka och att det tycks ske genom bl. a. läromedel. I rättvisans namn bör det väl stå om kristendomen, att det är den klart dominerande trosinriktningen i vårt land och att denna tro delas med en tredjedel av världens befolkning. Det är m a o den största världsreligionen.

Joachim - som vill lyfta fram en äkta helhetsbild

"Happy Pastor Appreciation Month"

Mina nyvunna amerikanska vänner från en Luthersk kyrka i North Carolina ville visa uppskattning genom något som kallas "Happy Pastor Appreciation Month". Hemma i USA uppmuntrar man sin pastor under oktober månad med bön och lite festligheter.

En annan är ju inte riktigt van vid sådant, så Jantelagen slår till. "Men inte jag..." "Och alla andra..." "Inte behöver ni bjuda ...". Men det handlar inte om att jämföra sig med andra utan det handlar om omsorg och omvårdnad för sin pastor och hela pastorsfamiljen som man vill visa. En pastor som röner uppmuntran, omsorg och förbön växer och det märker församlingen av.

Så min inställning blev: "Tack gode Gud för detta!" Och idag finns det många slitna herdar, präster och pastorer i kyrkan som är i stort behov av uppbackning och omsorg. Det handlar fortfarande inte om jämförelse, alla behöver detta, men ibland får ingen något för då har man ju inte varit orättvis.

Låt oss lyfta fram prästerskapet i våra böner och be att Guds helige Ande hjälper dem/oss i att tjäna Herren med rena hjärtan och med ett fokus på Jesus Kristus som vår Överstepräst, som leder oss hela vägen fram.

Joachim - som känner tacksamhet över vissa amerikanska traditioner :)

SD lika stort som V

Sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren för första gången. I GP/Sifos novembermätning är SD lika stort som Vänsterpartiet skriver Göteborgs Posten idag.

Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.

Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!

Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.

Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.

Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.

Joachim - som vill ha mer demokrati

Hur når man enhet?

Jonas Gardell har beslutat sig att svara på Vatikanens beslut att stänga ute honom och hans tv-team från Roms kyrkor. I ett särskilt program kommer han prata om den "exkluderande Jesus" och då ta upp Vatikanens beslut att utestänga honom. Detta enligt Dagen och det har varit en diskussion kring att Gardell skall göra sina program. Följande gick att läsa i tidningen "Världen idag".

Friheten i olika sammanhang, som hänger samman med den demokrati vi lever i, måste ju också innebära att man får svara ja och nej. Vatikanen var inte intresserade av att öppna sina kyrkor enligt artikeln, men det betyder säkert inte att man inte kan föra samtal mm.

Gardell som kämpar för de kristna grunderna, så som han ser på dem, skall väl inte ägna sig åt hämnd? Och med detta måla upp andras tro som sämre. Man får väl respektera olikheten. Massmedia är ett utmärkt sätt att påverka många på samma gång. Det vet Gardell om någon. Men det kan samtidigt såra och skada.

Återigen kommer splittringen, som vi alla vet finns, till folks medvetande och man kan fundera på vad man vunnit. Det kommer att bli människor som tror på Gardell och hans Jesus och de som kommer att tycka illa om den katolska kyrkan, i detta fall. Men vad har man vunnit? Ingen kyrka eller person rymmer i sig allt. Det finns brister och sår. Låt oss istället fundera på hur vi når till helande med Kristi hjälp!

Joachim - som funderar på Jesu bön i Joh. 17.

EFK vill fokusera på församlingen

Evangeliska frikyrkans (EFK) pastorsdagar landade i fokus på församlingen. - Vi behöver byta inriktning så att de förlorade hamnar i centrum, utmanade Magnus Persson i tidningen Dagen.

Det är nyttigt ibland att fundera på vad det är man/församlingen fokuserar sig på. Efter att så mycket tycks kretsa kring senaste kyrkomötets olika beslut, så kommer frågan för oss i Svenska kyrkan, var ska vårt fokus ligga? Detta med församlingsbygge, visioner och gemenskaper i Jesu namn är frågor som jag ständigt vill lyfta fram.

Det känns allt svårare att i de egna stora sammanhangen ha ett gemensamt fokus. Själv ser jag gärna att vi på nytt lyfter fram församlingarnas vikt och möjlighet. Det känns lite som begreppet församling är på väg att försvinna och ersättas av annat. (Svenska kyrkans Församlingsförbund fattade enhälligt det beslut som betyder att organisationen till nyår går i graven och ersätts av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.)

En kristen församling bör sträva efter en tydlig vision som har med Matt. 28:18 ff att göra. Och för mig blir det en orsakskedja, att den enskildes tro bygger på förkunnelsen (ord och handling)som i sin tur skall bygga på Guds ord (Bibeln). Med den helige Andes hjälp kan sedan den enskildes gåvor, som ju är tänkt för församlingen, bli till växt och leda till en förvandlad värld (miljön mm.)

Men så länge vi argumenterar mot varandra, där bibeln inte blir läst och där hjälparen, den helige Anden inte tillåts inspirera så kämpar vi enbart med eget förstånd och egen kraft. Detta räcker många gånger ganska långt, men inte ända fram eftersom Kyrkan inte är vår utan Herrens. Han är hörnstenen, kring vilken vår kallelse är att bygga på den grund som redan är lagd, Jesus Kristus.

Joachim - som tror, att om vi hjälper varandra med "fokusprocessen" i församlingarna kommer vi längre

Förföljelse av kristna .. ..

Omkring hundra miljoner kristna förföljs i världen, och det är i kommunistiska och i muslimska länder det är svårast att vara kristen. Under två helger genomförs nu en global bönedag för kyrkans förföljda. Skriver Dagen och det är på tiden att också detta fenomen kommer fram.

Själv är jag inbjuden av en gymnasieskola i Kungsbacka för att tala över ämnet "Diskriminering av kristna och kristendomen i samhället". Och detta med diskriminering och förföljelse är ett känsligt kapitel. Läs Tomas Österbergs artikel om detta. Eller det Helene Sturefelt, präst i Karlskrona, skrev en insändare om islam i lokaltidningen efter att ha mött muslimer som hotats efter att ha konverterat. - Islam har ett helt annat innehåll än kristendomen, frågan om innehåll är berättigad, skrev hon bland annat och fick mothugg av prästkolleger. Men pingstpastorn tycker hon är modig.

Den nya tidens attityder har förändrat gränsdragningarna, så att t. ex. pingstvänner och svenskkyrkligt folk i vissa lägen har kommit varandra mycket närmare eftersom man tillsammans kämpar för vissa grundläggande sanningar som ex. att bibeln är Guds ord. Respekten för en bok och dess uppenbarelse kan också få andra att närma sig varandra medan det i de egna sammanhangen kan uppstå konflikter.

Fler och fler anmälningar så som t. ex. Camilla Grepes kommer också in och det känns som att så fort man gör något kristligt i skolan så indoktrinerar man barnen. Skolinspektionen bad Växjö kommun och skolledning att förklara sig, men rektor Torbjörn Öberg säger sig inte ångra någonting. Enligt honom ingick mycket annat i den dagen som skulle ge en annorlunda lektion i lokal historia, och föräldrarna var enbart positiva.

Det handlar ofta om rädslor från flera sidor! Det handlar om övertro på att man kan förändra barns inställningar genom någon lektion eller en avslutning i kyrkan. Det handlar om att många av oss är historielösa och tar man bort vår bakgrund så är det svårt att bygga framtid. Sverige har en värdegrund som bygger på vår egen historia, inte på något österländsk eller annat. Detta är ju fakta, som vi inte behöver be om ursäkt för. Frågan är vad barnen tänker, när de ser oss vuxna brista ut i hårda ord eller ser Jesus utklädd på foton. Eller för den delen karikatyrer på Muhammed. Var tog respekten vägen?

Joachim - Som tror att tydlighet är bättre än någon slags neutralitet. Alla har en tro, frågan är bara vilken?

Förnyelse av kyrkan ... ...

"Alphapräst: Kyrkan är bättre än vad många tror.
Kyrkan som tog Alpha till Sverige bjöd in till församlingsförnyar-konferens skriver Dagen och jag kan bara hålla med Gita Andersson i detta.

Ibland känns det som vi i kyrkan tror att vi vet hurdan bild andra har av kyrkan och oss själva. Men det kan ju faktiskt hända att vi ibland har fel! Folks bild är kanske mer positiv eller så kanske de inte har någon särskild uppfattning!

När man leder Alphakurser kommer man många väldigt nära. Man möter deras tro och tvivel, där de just då andligt befinner sig och jag vågar påstå att det är ett fint sätt att få inblick i hur människor ser på kyrkan och den kristna tron. Det är inte alltid så som t ex. massmedia målar upp svensk kristenhet.

I det lilla sammanhanget vågar människor mera vara sig själva. Där finns kritik mot kyrkligt anställda som inte skött sig men där finns också tacksamheten över samma kategori människor som varit tröstande och hjälpsamma. Just det lilla sammanhanget är viktigt för att förnya kyrkan. Människor har idag ett stort behov av vara bland andra som man känner förtroende för och som man kan dela tron med. Där man helt enkelt slipper vara rädd! Här kan man lyfta fram både sin inre tomhet, längtan efter tro och samtidigt visa sin sårbarhet.

Den 25 januari 2010 startar nästa Alphakurs i Kungsbacka församling med förhoppning att hjälpa ytterligare några människor till en medveten kristen tro och fördjupning av densamma. Glädjen som de flesta visar upp i samband med Alpha är tillräcklig för att känna det meningsfullt att termin efter termin erbjuda en ny kurs.

Joachim - som ser den kristna församlingen som en gemenskap fylld av hopp

Israel - en demokrati i mellanöstern!

I Dagen står följande: ”Att vi bjöd in Donald Boström är ett bevis för styrkan i vår demokrati” menar Israel och efter att själv varit där under två veckor och även i grannlandet Jordanien, så måste det nog sägas att Israels demokrati är betydligt mer utvecklad än många av de andra ländernas runt omkring.

Man kan på hörsägen tydligen uttrycka sig hur som helst om Israels ev. beteenden, så som Boström har gjort, men var finns kritiken mot de muslimska länderna? "Utfrågaren pressar den svenske frilansjournalisten under 40 minuter. Han hävdar att anklagelserna är fabricerade lögner och att svensken inte lägger fram några bevis. Boström genmäler att han bara framför palestinska familjers anklagelser och att de bör undersökas." Demokrati har med yttrandefrihet att göra, men man borde kunna förvänta sig en större bevisning när man på förhand vet med sig vilka konsekvenser det skrivna ordet för med sig.

Och denna dialog fick genomföras i det land där man från svenskt håll menar att soldater skjuter folk för att ta deras organ!

Demokrati är inte svart - vitt utan det finns många nyanser. På ett sätt känns det som demokratin har blivit något svagare i vårt eget hemland. När t. ex. flera firade kyrkomötets beslut före de är fattade, så leder det till slut att vi inte behöver ha sammanträden. Demokratins viktigaste inslag är att det finns dialog och kommunikation. När sedan protokollen är undertecknade och justerade, så får vi fundera över hur vi skall förhålla till fattade beslut.

Joachim - som är övertygad om att demokrati är något levande som man alltid behöver jobba med, oavsett om det är utomlands eller här hemma

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 5

Har nu kommit hem från det Heliga landet och försöker landa efter 12 dagar med enormt många intryck. Här kommer ett axplock av upplevelser: Mässfirande (Tabgha, dopstället, berget Nebo, Getsemane, Trädgårdsgraven), Gallileén, Amman, Petra, jeepfärd i öknen, bad i Döda och Röda havet mm och inte minst Jerusalem.

Ett personligt minne är en kort stund i Övre salen (nattvardssalen) i Jerusalem där ett hundratal amerikaner sjunger lovsång när vi kommer. När den egna gruppen går vidare går jag tillbaks till amerikanarna. De är färdiga och jag sänder frimodigt en hälsning från Sverige. Efter kort samtal med pastorn frågar han om de får be för mig och jag är inte sen att tacka ja. Där står jag med hela den amerikanska gruppen omkring mig och de ber intensivt med handpåläggning.

Anden är starkt närvarande och jag får påfyllning och smörjelse. Det är stort och jag känner tacksamhet över kristna vänners omsorg om min tro.

Det finns mycket mer att ta upp, men den gamla sanningen, att man blir välsignad när man far till dessa heliga platser besannas gång på gång.

Joachim - en nöjd och trött reseledare/kaplan

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 4

Har denna dag ägnat tiden åt öken, sten och klippor. Staden Petra i Jordanien och ökenlandskapet Wadi Rum. Blir på två sätt påmind om att man för tvåtusen år sedan hade en kultur som var i många stycken helt otrolig.

Ökenlandskapet vittnar om Skaparen, att det är en mycket mäktig skapelse vi lever mitt ibland. Vi är inte först, inte störst och definitivt bör man bara vara lyhörd när Gud talar till oss eftersom, tror jag, han talar mycket mer än vad vi många gånger är medvetna om. Och detta har han gjort länge och för många!

Men vi har fullt upp med att själva tala, föra fram åsikter och teorier. Mer och mer märker jag, när jag ser genom allt jag får uppleva här i det heliga landet - Israel och Jordanien, att det handlar om omvändelse och tro. Det handlar om längtan efter förlåtelse och evigt liv. Jesu dop vid Jordan, Mose på berget Nebo, Petra, nabastéernas huvudstad i Jordanien etc. är alla platser som visar på ärlig tro. Och till den hör renhet - Mose kom inte in p g a sin trolöshet, Johannes dop av ett renhets dop!

Vi som är kristna, som kallar oss kristna måste på allvar förstå att det handlar om allt detta - omvändelse, tro och att lyssna in. Och att grunden för detta ligger i att Gud unnar oss glädje och frid. Orenhet och falskhet binder och tynger.

Joachim - som låter platserna predika

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 3

Har idag besökt Citadellet i Amman, en moské och kungens bilmuséum. Eftermiddagen ägnades åt bad i Döda Havet och god middag med solnedgång över havet med Israel i bakgrunden.

Dagens tanke är hur viktigt det är med tron. För att vara en rättrogen muslim bör man be fem gånger om dagen! Men oavsett hur mycket muslimerna ber så blir frågan hur jag, eller du, visar tron på Jesus. Är vi verkligen troende så borde det få konsekvenser i våra liv. Är vi s. k. sökare så innebär det vissa saker. Huvudsakligen är att vi är äkta och trovärdiga mot oss själva och andra! Jag personligen är väldigt trött på människor som är tyckare utan att veta vad de själva står.

Jag är kristen och inte muslim. Jag tror att varje människa på detta jordklot behöver Jesus och hans försoning. Den frälsningsgärning han gjorde på korset är livsnödvändig! Detta betyder att även att våra muslimska vänner behöver Jesus. Han är inte bara en profet, han är Guds son, världens Frälsare!

Joachim som i morgon bl. a. skall se samma utsikt som Mose!

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 2

Sitter på ett hotellrum i Amman och smälter intrycken av de sista dagarnas upplevelser. Har varit runt Galliléen och besökt heliga platser: Där Jesus kallade lärjungar och mötte dem efter uppståndelsen, brödundrets plats, bergspredikans plats, där "svinundret" skedde, Jesus gick på vattnet och stillade stormen, Kafernaum, Bebådelsekyrkan i Nasareth samt Josefs hus etc. Och idag har vi varit vid den romerska staden Jerash i Jordanien.

Det är stort och mäktigt och jag märker att tron hos resesällskapet växer. Jesus är verklighet och Bibeln är sann! Jesu vilja och liv finns där och mer än någonsin känner jag att det är viktigt att lyfta fram bibeln som kristendomens grund. Vi for även igenom staden Kana och det känns lite speciellt i dessa dagar.

Tro, kunskap, övertygelse och mycket annat som rör sig i vårt inre måste känna och bli äkta för oss själva. Att vara på plats är att utsätta sig för påverkan! Man blir berörd och jag önskar verkligen alla som kallar sig själva och vill vara kristna en möjlighet att komma till det heliga Landet.

Joachim - som i morgon bl. a. flyter i döda havet

(Bilder föreställer berget där Jesus höll sin Bergspredian. Saligprisningarnas kyrka)

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 1

Far idag till Israel och Jordanien och kommer hem om 12 dagar. Jag gör det eftersom min ambition är att de människor som vill skall få möjlighet att komma till det heliga landet. Att fira mässan, vandra omkring på de platser där Frälsaren själv gått lämnar en inte oberörd. Resan är framför allt en pilgrimsresa och inte så mycket en resa i att förstå det nuvarande politiska läget, vilket vi kan ha många olika uppfattningar om.

Förhoppningsvis hinner jag skriva något under resans gång på bloggen. Tekniken måste också fungera. Det är högt ställda förväntningar från resesällskapet och vi får be att allt går väl. Tillsammans är vi 25 personer varav de flesta kommer från församlingen.

En ständigt återkommande tanke som gäller oavsett om man är hemma eller på resa är vad omgivningen ger mig själv. Vi kan ha fokus till vardags på allt man saknar eller på sin egen oförmåga. Men hela Guds skapelse predikar ständigt för oss och detta kan bli särskilt påtagligt i Israel.

Joachim - som alltid är kluven i att lämna familjen. Det är alltid med blandade känslor, men när man väl har kommit i väg så blir det bra.