Man kan inte komma från att den senaste tiden i kyrkans värld har präglats av mycket diskuterande om sex. Och det finns så många infallsvinklar i ämnet och så många starka känslor. Freud måste känna sig oerhört bekräftad i detta att han la fram sexualitet som en så stark drift för oss människor. De senaste skriverierna, inte minst i Aftonbladet, visar på hur det kan gå -Tiger Woods livssituation.
Men så är det ju inte för alla! Sexualiteten måste ju in i ett sammanhang! Och detta sammanhang handlar ju om att bli bekräftad, älskad etc. och likaså, att få ge. Det handlar bl.a. om sexualitetens plats i äktenskapet. Men ser man rubrikerna i tidningarna så ser du ut på följande:
"Svenska Missionskyrkan backar i äktenskapsfrågan" skriver tidningen Dagen. Vidare skriver man följande: "Pingstdokument: Äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna". Och katolska kyrkan kämpar globalt med prästers grova övertramp: "Påven skäms och upprörs över irländska sexbrott". Och en annan rubrik i veckan var: "Var sjätte församling viger inte samkönade".
Tar man Kyrkans Tidning är deras rubriker färre. Men de nämner följande: "Slovakiska biskopar kritiserar vigselbeslut". KT tar även upp katolska kyrkans problematik: "Påvligt möte med kyrkan på Irland".
Ja, det går att ta fram ännu många fler artiklar och alla är vi färgade av var vi själva står och vårt eget förhållande till sexualiteten. Det är alltid lätt att uttala sig om andras. Men jag tror att många, inte minst kristna, behöver jobba med sin syn på sexualiteten i sitt eget liv. Denna frågan är en av de största orsakerna till synd mot Gud! Vi syndar med tankar, ord och gärningar och då tror jag inte många går fria! Inte jag i alla fall och det gör inte saken bättre, att vi är många! Sexualiteten befinner sig ju i ett sammanhang och det skadas ju lätt när man är inte är klar och inte vet vad man skall följa. Ordet trohet är i ropet och man kan ibland undra mot vem och hur länge?
För min personliga del handlar det om vad som skall vara mitt rättesnöre. Det handlar inte om att gå emot enskilda eller grupper, det handlar inte heller om att tystna eller bli rädd. Det handlar om att ta reda på vad Jesus vill och då blir det bibelns ord som blir ledstjärnan för mig.
Men även den är ju idag ifrågasatt av så många och då blir ju till slut frågan om vi kan ta bort lite till? Man kan lätt bli otrygg, särskilt om man är lekman, när de som är vigda inte själva vet.
Joachim - som mera funderar över problemet ur en själavårdsaspekt.
4 kommentarer:
Just det, jag är mycket attraherad av en gift man på mitt arbete och märker att han blir brydd av att jag undviker honom. Ett liv med mig är en katastrof för honom själv och hans familj. Och synd mot Gud.
Inte enkelt alls.
Fatal attraction.
Problemet är ju inte sexualtitetn i sig. Problemet är att man inte längre anser att Bibeln är Guds ord och rättesnöret för ett civiliserat och harmoniskt samhälle.
Tidigare vågade prästerna använda sin auktoritet som Guds förvaltare av Ordet och hävda de bibliska principerna i olika frågor som påverkar livet. T.ex. i frågor som rör sexualiteten.
Idag går de flesta som katter runt het gröt och försöker pejla in allmänna opinionen. Sett ur Guds rikes synpunkt har det aldrig fungerat. Guds ord kan vara obehagligt, för min personliga del, eftersom det "skär igenom märg och ben och åtskiljer själ och ande"
Den själiska människan säger ja men Anden säger nej!
Det är problemet. Guds ord är människans rättesnöre och det vill man inte erkänna. Då blir det som det blir.
Bibeln är sannerligen rättesnöret i en kristen människas liv. Det är också fullt tillräckligt.
Det är det många som håller med om, men ställs frågan: Vad säger Skriften?
Ja, det är då meningarna går isär.
Problemet i vår postmoderna kultur är b.la den rådande pluralismen och relativismen.
Det pågår en kamp, en kamp för Bibelns sanning.
Se till att ni inte blir bedragna lyder Jesu ord.
Jesu frid vare med er
Problemet är inte sexualiteten i sig. Problemet är att många kristna (särskilt till höger) hela tiden predikar hur man skall uppföra sig. Men hur man sedan gör är helt ok. Dvs om man säger rätt saker spelar det ingen roll hur man uppför sig. Behöver jag säga: Knutby? Katolska kyrkan?
Och när det nu är klartlagt borde varje människa som lever också i världen inse att den här debatten är totalt meningslös. Särskilt för Gud.
Skicka en kommentar