Antalet medlemmar som begär utträde ur Svenska kyrkan har blivit fler igen. En orsak kan vara det bistrare ekonomiska klimatet.
Jämfört med de senaste åren syns i år en större ökning av antalet medlemmar som utträtt ur Svenska kyrkan. Detta skriver Aftonbladet idag. Även Dagen har skrivit om det minskande antalet medlemmar.
Jämfört med de senaste åren syns i år en större ökning av antalet medlemmar som utträtt ur Svenska kyrkan. Detta skriver Aftonbladet idag. Även Dagen har skrivit om det minskande antalet medlemmar.
Att siffrorna kommer veckan efter fullsatta kyrkor känns extra vemodigt. Direkt kommer analyserna och man försöker hitta förklaringar. Kyrkomötets beslut tycks inte haft större inverkan menar man. Min högst personliga analys skulle kunna se ut på följande sett:
- Kyrkans verksamhet kommer i skymundan för de massmediala frågorna som hela tiden kommer främst. Vi kan skylla på massmedia i vissa stycken. Här i Kungsbacka stod det t. ex. inget om det kyrkliga i helgen (bl. a. konsert med Jenny Berggren, 640 personer i Kungsbacka kyrka som firade 1 Advent). Däremot stod det om allt som skedde ute på torget, julmarknaden. Vi i kyrkan måste vara tydligare i varför man skall tro på Jesus Kristus. Och det är vår egen kallelse och vårt ansvar. Vi behöver ständigt hålla visionen levande och visa på kärnverksamheten!
- Kyrkomötets beslut, när det gäller äktenskapet, har nog inte påverkat som enskild fråga, men en del röster har sagt att nu vill man gå vidare.
- Kyrkovalets struktur och genomförande skapar en viss förvirring. Dessa olika val man skall göra, är för många obegripliga och skapar därmed brist på delaktighet och engagemang. Detta menar bl. a. även Kyrkans Tidning.
- Den största och främsta anledningen hör samman med ekonomin och att man inte tror/känner samröre. Varför lägga pengar på något man inte utnyttjar och tror på? Denna syn har man till den dagen man upptäcker allt kyrkan faktiskt gör, som inte syns i tidningsrubriker. Den dagen man upptäcker tomrummet inom sig och börja söka efter något mer. I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att det finns en skillnad mellan kristen tro och kyrka. Man kan vara troende utan att tillhöra en specifik kyrka. Ett enormt problem är bara det att det kostar pengar med all personal och alla byggnader. Utan dessa resurser klarar vi dessutom inte att bedriva verksamhet! Medlemsras innebär färre anställda och många fler vilsna individer.
Jag är inte i djupet bekymrad för kyrkan, mera oro känner jag för människor som nu växer upp utan en andlig/kyrklig förankring. Var finns vattenhålan när man går sin ökenvandring? Och ärligt talat, vem lever inte ibland i en öken? Ensamhet, missbruk, relationsproblem, lidande och sorg, ångest och död, människosyn och tacksägelse etc. Allt detta möter vi dagligen - men hur går det i framtiden? Färre går in i kyrkliga anställningar och är det ett sådant här samhälle vi vill ha?
Joachim - som ser kyrkan och den kristna tron som ett svar på de enorma behov som finns.
6 kommentarer:
Är det inte lite förmätet att känna oro för "människor som nu växer upp utan en andlig/kyrklig förankring."? De kanske klarar sig jättebra utan just Svenska kyrkan? Blir man inte itutad från barnsben att livet är en ökenvandring, utan ett kul äventyr och en spännande resa, där man själv har ansvaret för att hitta livets mening, så kanske man istället väljer att ansluta till uppfattningen: "Always look at the bright side of life".
En stor och svår fråga du tar upp. Kyrkan måste leva på "egna meriter" inte på medlemmar som aldrig kommer.
Kan se att det är både bra och sorgligt att människor går ur Svenska Kyrkan. Vi inom kyrkan har innerst inne vetat detta i decennier, att människor kommer att gå ur. Men vi har egentligen inte haft någon strategi eller vision av hur vi skall möta detta. Hur vi skall nå ut så att de stannar. Många församlingar har bara lunkat på och hoppats på det bästa.
Så kanske ... att det sorgliga är inte att medlemmar går ur utan att många många församlingar inte förberett sig medan det fanns chans att göra något. Att människor tar någon form av ställning är ju egentligen sunt - det är ju bara för oss att hitta former för att möta dem innan de bestämt sig, och det är en STOR utmaning. I Kungsbacka tror jag att ni förberett er bra för ev kommande medlemstapp. En levande och kärleksfull församling med många människor som tar ansvar och som sätter Jesus i centrum kommer att vara attraktiv i fortsättningen också, men det kommer nog att bli lite annorlunda än i dagläget. Både anställda och frivilliga måste hjälpas åt.
Mvh
Pernilla ><>
Camilla,
För 6 år sedan (innan jag blev frälst) tyckte jag att jag klarade mig jättebra själv i alla lägen och framför allt utan kyrkan. Idag, när jag bär Jesus i mitt hjärta och upplever så gott som daglig hjälp av den Helige Ande, är just gemenskapen i församlingen i Kungsbacka kyrka väldigt viktig för mig. Jag brukar säga att den bästa dagen i mitt tidigare liv (innan jag blev frälst) är inte ens i närheten av den sämsta dagen i mitt liv idag med Jesus. Det vore väldigt trevligt att få träffa dig och berätta mer om hur Jesus förvandlat mitt liv. Bara så du vet. "Jesus älskar dig och han har en plan för dig också".
Din vän Lennart
Sorgligt att folk lämnar Svenska Kyrkan? Ja det är det, men kanske nödvändigt, i en del fall, för att vakna upp ur en tillvaro där kyrkan har för mycket fokus på sociala och administrativa uppgifter (menar inte det Diakonala arbetet!). Kanske kyrkan kan bli mer inriktad på att hjälpa församlingen växa i tro, tillsammans, på olika sätt?
Kanske är minskat antal passiva medlemmar enda sättet att få en aktiv församling, där anställda, frivilliga och övriga tilsammans bygger Kristi kyrka?
Ang medlemstappet. Vad skulle Jesus gjort i vår situation? Antagligen umgåtts och sökt upp de som lämnar kyrkan, och peppat de av oss som ville att livet med Gud skulle vara på riktigt. De som lämnar kyrkan är det det inget fel på. De är vi som är kvar som måste ha en längtan och vilja att människor skall komma till tro.
Mvh
Pernilla ><>
Mvh
Pernilla ><>
Pernilla
Jag håller delvis med dig. Det är inget fel på dem som lämnar kyrkan. De är värda en respektfull behandling. Och det är också sant att vi, som är kvar i kyrkan, måste vilja att andraskall komma till tro (smittande tro).
Men samtidigt har varje individ ett eget ansvar. Ibland känns det som kyrkan tar på sig ett dåligt samvete för dem som gått ur och skall börja ändra på en massa bara för att få tillbaks folk eller i försök att behålla så många som möjligt. Det känns inte alltid så trovärdigt.
Jag efterfrågar lärjungar som med sina liv, på ett sunt och trovärdigt sätt, visar på den kristna tron. Det är väl det du menar med att leva ut sin tro på riktigt?
Hur kommer det sig att så många i vårt samhälle saknar kristna vänner? Fortfarande är ju en majoritet medlemmar och tar man de som är gudstjänstfirare, så är bara de en ganska stor mängd.
Vad skulle Jesus gjort? Ja, han skulle proklamera Guds rike med tecken och förkunnelse. Men ibland, tror jag, skulle han bara gå igenom folkhopen.
Men ingen skulle tveka på att han kommer med sanningen!
Joachim
Skicka en kommentar