Under denna dag kunde man läsa två viktiga inlägg angånde den aktuella äktenskapsdebatten. Dels var det att Missionskyrkan öppnar för homovigslar dels var det ett "Historiskt upprop till äktenskapets försvar".
Två synsätt som går emot varandra och som idag tydligare än någonsin splittrar kyrkan, t o m på biskopsnivå! Idag är det domssöndagen och alla menar att man tydligen vet hur Jesus kommer att döma i denna fråga. Oavsett vilken sida man nu står på undrar jag om man är beredd att den dagen han kommer åter, att vilja ge med sig? Och det är i detta perspektiv jag våndas och känner oro.
Jag vill verkligen följa Jesus och jag tror att så länge man känner att kan kan göra det med ett öppet och ärligt sinne är allt okej. Problemet är att man skall anpassa sig och sin tro till andra. När man kräver att andra skall tycka lika. Till slut blir det, trots allt, vad som står i bibeln som gäller. Och det är kanske denna fråga i framtiden som kommer att bli den stora; är bibeln Guds ord eller kan vi bara avgöra, att det är enbart en del gudsord som den innehåller? Och vem sätter gränserna?
Jag kan inte be om förlåtelse för andras misstag. Jag kan be om nåd och frid. Mitt personliga ansvar ligger i att sträva efter att följa Jesus och hans uppenbarelse.
5 kommentarer:
Så länge men har Bibeln som grund för sin tro så är denna fråga glasklar , vi skapade till man och kvinna till att bli ett kött , ej man och man eller kvinna och kvinna.
Rom 1: 24-28 men det är som du skriver när tron skall anpassas till att "passa" alla då är vi farligt ute och urvattnar Guds ord.
Vi dömer inte det lämnar vi åt Gud men vi skall sprida Guds ord och sanningen.
Torbjörn
Joachim. Så här på Domssöndagen känner jag mig helt lugn inför att vi kan gräla och vara oeniga om äktenskapsdefinition och vigselordningar, och att detta inte har så stor betydelse. Dagens evangelium säger oss att det finns annat som är mycket viktigare. Det som Jesus frågar efter vid domen är hur vi behandlat dessa minsta som är hans bröder. Inget annat.
Fredrik
I sak håller jag med dig på en punkt, att det finns viktigare saker än äktenskapsdefinitioner mm.
Fast samtidigt håller jag inte med dig när det gäller att veta hur Jesus dömer. Jag tror nämligen inte det är hur vi behandlar dessa minsta i sig som är avgörande utan om det är för Jesu skull och enligt hans vilja som vi gör det goda.
Det finns så mycket egenrättfärdighet som hamnar i en självgodhet, i att man tror sig veta hur Jesus dömer. Detta är en sak han inte lämnat ifrån sig!
Däremot varnar han om att förleda och inte omvända sig .. ..
Om nu den senaste frågan inte var så viktig, kan man fråga sig varför den tagit så stor plats eftersom tron på Jesus, omvändelse, frälsning inte får särskilt stort utrymme i våra tidningar. Dessutom har den splittrat och fått människor att bete sig som allt annat än goda lärjungar.
Och min grundfråga är Bibelns roll i en kristen lärjunges liv!
Det är skönt för dig att inte känna oro. I mitt fall handlar det om att jag mer och mer inser mitt fullständiga beroende av nåden. Och den hänger samman med min relation till Jesus.
Allt gott
Joachim
Svenska Kyrkan har ju valt, att omtolka Bibelordet och anpassa sig till den sekulära världen.
Vigselrätten har nog varit grunden för ,att inleda prästerskapet med vissa biskopar i spetsen i frestelse. De får väl begrunda Domsöndagens texter. Omläsning kanske?
Sekulärt är det ur samhällets ingen
nackdel, att alla par med avsikt att sammanleva får ett likvärdigt äktenskapskontrakt. Äktenskapet är sekulärt: Kyrklig välsignelse någo thel annat.
Joachim. Vi är helt överens om att relationen till Jesus är centrum i den kristna tron. Jag antar att vi också är överens om att Bibelns roll i lärjungens liv är att understödja denna relation. Med Bibeln i hand och Jesus i hjärtat ska vi följa honom i livet med våra medmänniskor.
När jag läser Jesu ord i Bibeln ser jag inget som tyder på att domen blir ett katekesförhör. Livet med Jesus handlar inte om att nå fram till den rätta teologin. Både Jesus och Bibeln är toleranta när det gäller olika teologier (i Bibeln finns ju många olika teologier, inte en enhetlig), men krävande när det gäller kallelsen till kärlek och efterföljelse.
Mitt förslag är därför att vi ska vara lite återhållsamma med att döma över andras teologiska ståndpunkter. Vi ska gärna argumentera och kritisera. Men i medvetande om att ingen av oss har den perfekta teologin och att det inte är det som tron handlar om. Och utan att anklaga varandra för att tumma på Bibeln. Vi strävar alla efter att tolka Bibeln på bästa sätt.
Så tror jag att vi kan tona ner den här infekterade frågan och ägna vår kraft åt viktigare saker.
Skicka en kommentar