Biskopen uttryckte oro för den höga medelåldern bland Svenska kyrkans förtroendevalda och besökare. Han påpekade vidare att barn och ungdomar knappt syns till på gudstjänsterna, skriver Eskilstuna-Kuriren.
Detta är ju egentligen inte en överraskning men likväl känns det oerhört angeläget att ta upp ämnet. All heder åt biskopen! Men nu handlar det lika mycket om att försöka göra en rätt analys. Och att utvärderingarna får rätt åtgärder.
Ibland verkar det som om man har ett åtgärdspaket klart före det att man är färdig med själva analysen. Själv tror jag, efter att analyserat i 20 år, att vi måste komma tillbaks ännu tydligare till det som är exklusivt kristen tro. Med gammal konfirmandpedagogik handlar det om Apg 2:42. Bibeln, Bönen, Brödet (Sakramenten) samt Brödragemenskapen (Att Jesus är allas vår broder och Frälsare. Församlingsgemenskapen).
Allt för ofta hörs det idag förkunnelse som inte lyfter fram Kristus Jesus.
Joachim - som ser denna frågeställning som en positiv utmaning.
3 kommentarer:
-"gemenskapen" .
Jag tror detta är kärnan. När de som verkligen vill ta del av en gemenskap alieneras av nya sekulära propåer från de styrande politikerna. Ja då minskar gemenskapen, men om man skapar en grupp med gemensamma värderingar och en gemenskap som fås i möten med andra så tillfredställer man folks basala behov av gemenskap.
Finns bara ett sätt, och det är ärligheten. Håller inte att försöka göra ett mysigt koncept utan innehåll. Bibeln, Bönen, brödet och Kristen gemenskap låter ju rätt och håller säkert alltid. Självklart kan vi använda även modern pedagogik, så länge vi är ärliga mot detta budskap.
Jag har nog inte reflekterat så mycket på det tidigare, men det blir på något sätt tydligare och tydligare att man måste lyfta fram Jesus Kristus och den grundläggande förkunnelsen mer, precis som du skriver.
Precis som barn blir vilsna om inte föräldrarna ger dom tydliga och klara besked om vad som är rätt och fel, så blir vi också vilsna om inte vår tro vilar på Jesu budskap klart och tydligt. Det är ju ingen slump att vi kallas kristna.
Visst är det jobbigt att som förälder vara klar och tydlig och sätta gränser, men jag tror att dom flesta är överens om att det är det som vinner i längden och det kan man översätta till förkunnelsen också.
Jag kan inte min kristna historia så väl, så att jag kan säga att det inte har varit så här förut, men oavsett det, så känns det som att svenska kyrkan brottas med att försöka hitta en medelväg där man skall vara både människorna och Gud till lags.
Man kanske borde fundera lite på vad som står i Gal 1:10 ...."om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare".
Skicka en kommentar