Julottans roll i svensk kristenhet diskuteras det om varje år. En del ser ottan som årets stora högtid och är det dessutom snö, så blir det extra fint. Andra däremot föredrar midnattsmässan, antingen i en kyrka lokalt eller framför tv'n. I år vill Påven börja redan kl. 22:00 eftersom han är kvällstrött!
Julotta är en kvarleva från ett gammalt agralt samhälle och frågan är om våra gudstjänsttider passar vårt "moderna" samhälle. Tydlig trend sedan 15-20 år är att julottan håller på att konkurreras ut av midnattsmässan när det gäller antal gudstjänstfirare. Kanske handlar det inte endast om tiden utan om att det också kan vara ett gott sätt att avsluta julaftonsfirandet. Det är inte maten eller klapparna som får "sista ordet". I Kungsbacka vill vi i år stärka möjligheterna för dem som varken orkar mitt i natten eller tidigt på morgonen. Det blir Högmässa kl. 11:00!
Egentligen är det allvarliga frågor som tas upp här. Det handlar om hur ett bra gudstjänstliv, med förkunnelsen och sakramenten m.m. kan bli en naturlig del av människors liv. Det handlar om att hitta mötesplatser i rätt tid och på rätt plats. Vilodagens vikt har sedan många år inte respekterats och det är ju faktiskt ett av buden, av Gud påbjudet.
Det är lätt att ringakta det i förhållande till de andra. Men ser vi idag inte ett samhälle som gör mängder av misstag, både kollektivt och individuellt, just för att friden och vilan inte finns? Idag styrs vi av stress, prestationskrav, girighet, individualism etc. som leder till att vi "inte har tid" att ta oss tid med Gud. Konsekvenserna är kanske mycket större och värre än vad vi själva anar?
Det är lätt att ringakta det i förhållande till de andra. Men ser vi idag inte ett samhälle som gör mängder av misstag, både kollektivt och individuellt, just för att friden och vilan inte finns? Idag styrs vi av stress, prestationskrav, girighet, individualism etc. som leder till att vi "inte har tid" att ta oss tid med Gud. Konsekvenserna är kanske mycket större och värre än vad vi själva anar?
Joachim - som i jultid verkligen unnar alla frid och äkta julkänsla
2 kommentarer:
Att inte "vilodagen helgas", som du tar upp i bloggen tror jag är en oerhört stor fråga och ett jätteproblem för oss människor.
Ett problem som blir allt större, men uppmärksammas alldeles för lite.
Ett problem som med dagens utveckling påverkar hälsan och livskvaliten både för den som tror och den som inte har en tro på Gud.
Som kristen inser man att det inte är någon slump och något litet problem att göra avkall på något av de tio buden. Vilodagen är knappast något undantag.
Den finns där för att vi behöver den!
Att nu det återgår till den urgamla riktiga traditionen att fira midnattsmässa vid Julafton samt påskafton, är inte konstigt alls.
Under de senaste 40 åren så har jag sett denna utveckling under det att majoriteten säger: Det är ju då man skall fira, det var ju under natten det hände. Det är bara slöhet att gå dagen efter. Det nya påfundet med Julotta, där snarkande och bakfulla personer sitter och rapar pastej och skinka är en vämjelig upplevelse. Ottan innehåller ingen ordentlig syndabekännelse (behövs verkligen efter allt frosseri på julafton)
Ingen nattvard, ofta ingen ordentlig predikan. Bara ett jolmigt pratande, som oftast liknar grötmumlande och hymlande, så att folk skall känna det behagligt på morgonkvisten.
Nej det är skönt att folk kan få sig till livs det som är levande-görande av människan. Detta har jag hört av samtliga 10.000-tals kyrkobesökare genom dessa 40 åren.
"Helig Substans vid rätt tid".
Ut med flamset och åter in med det sanna i kyrkorna.
Att avsluta Julaftonen med att vakande "mottaga" Herren vid den tid på dygnet Herren föddes till jorden, och möta Honom i och genom Heliga Nattvarden är det ultimata.
Samt att vakande möta Juldagen.
Att likt herdarna få möta Herren denna Helig natt, är oss alla en stor ynnest.
Tack Herren för att man svarat på folkets hunger efter Herren vid rättan tid, Amen.
GUDS FRID
o GOD JUL.
"Glad Lutheran"
Ps. Läs gärna om Ärkebiskopen S:t Nicholas av Myra denna helg Ds.
Skicka en kommentar