Sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren för första gången. I GP/Sifos novembermätning är SD lika stort som Vänsterpartiet skriver Göteborgs Posten idag.
Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.
Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!
Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.
Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.
Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.
Joachim - som vill ha mer demokrati
Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.
Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!
Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.
Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.
Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.
Joachim - som vill ha mer demokrati
1 kommentar:
Jag tycker att det är ganska tydligt att rädslan spelar SD i händerna.
Sverige är på väg att bli ett mångkulturellt samhälle på allvar, på samma sätt som många andra länder har blivit tidigare.
Det finns en rädsla i det främmande i förändringen.
Vi är ganska duktiga på att ge oss ut i världens alla hörn och ta del av "det goda livet", men när "världen" kommer hit är vi inte så sugna på att dela med oss. Då blir vi rädda och när vi blir rädda är det lätt att förtränga och smyga undan dom goda värderingar man haft och samvetet blir lite rymligare.
Skicka en kommentar