Nya ekumeniska konstellationer skapas. Kristna från olika samfund hittar varandra. Denna tid är förmodligen den oorganiserade ekumenikens glanstid. Detta skriver Dagen och det känns inte nytt eftersom gränsen mellan kristna, inte endast på lokala planet, går inte mellan samfunden utan mellan olika syner på bibeln, tron och hur man gestaltar sitt lärjungaliv.
Själv har jag varit med i sammanhang och varit förebedjare med damer och herrar från Vinyard, Pingströrelsen, Ortodoxa etc. Många goda stunder har tillbringats med katoliker och evangelikala kristna från andra länder och man har känt ett intimt samröre i tron.
Sann ekumenik kommer från människors insida och från det som Guds Ande manar oss till. Alltför ofta har ekumeniken pressats fram genom predikstolsbyten etc. som inte varit förankrade utan mera av gammal tradition.
Det viktigaste i allt detta är att Jesu bön tas på allvar, att vi skall vara ett. Ju mindre splittring desto mer trovärdighet. Och när den lokala ekumeniken krackelerar, så är det inte bra för missionerandet på lokalplanet.
Joachim - som som menar att ekumenik är att sätta gränserna på rätt ställe
1 kommentar:
Det är väl så att katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan kanske skulle tänka om och ha de ekumeniska relationerna med de bekännelsetrogna delarna av Sv K istället, så som Oasrörelsen. Det är klart att en sådan som biskop Brunne är omöjlig i ekumeniska sammanhang..
Skicka en kommentar