En gammal studiekamrat och kollega som jag inte haft mycket med att göra under alla mina år skriver en debatt artikel, som jag finner mycket intressant. Det handlar om den ständiga frågan om risken att kyrkan kan bli en elitkyrka. Han skriver i Kyrkans tidning ett svar på Elsa Löfgrens tidigare inlägg. Oavsett politisk färg, (jag och Allan är inte partikamrater vad jag vet), så tror jag det är viktiga tankar han lyfter fram.
Det som tas upp gäller inte alla församlingar, men det är inte speciellt överdrivet att förvänta sig att vi alla, oavsett om vi är anställda, förtroendevalda och frivilliga möts i högmässan? Nu lever jag själv i en bra miljö med många engagerade förtroendevalda, men det kommer en ny mandatperiod och jag tror det är viktigt att medvetandegöra vilka förväntningar vi har på varandra. Det finns t. ex. många förväntningar på oss anställda och de är helt okej! Läs Allans inlägg i diskussionen!
Joachim - som tror att det handlar mera om sätt att leva än om planering i almanackan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar