Är mycket imponerad av Australiens parlament som håller fast vid bönens betydelse. Läs länken, så förstår du vad jag menar.
På något sätt har vi i vårt samhälle tappat något väsentligt. I vår strävan efter att vara alla till lags är ingen snart nöjd. Muslimerna vet inte vem de skall ha dialog med om det inte finns kristna som står stadigt. Våra systerkyrkor (katoliker och ortodoxa) vill att vi skall våga vara tydliga i vår tro. Ja, så här kan man resonera. Det är viktigt vilken grund man står på och på vilken man bygger. Detta gäller även ett lands gemensamma ideologi. Under lång tid har man hävdat att Sverige är ett kristet land. Men man kan fråga sig på vilket sätt? Var ber man offentligt Herrens bön förutom i kyrkan? Hur märker folk i allmänhet att detta land är kristet?
Om vi nu inte är det, vad är vi då och vilken värdegrund har vi istället? Detta kanske låter som dumma frågor, men jag tycker att de är viktiga. Inte minst viktigt är det i min dialog med vänner från andra länder och med en annan konfession. Det är viktigt att veta var man själv står!
Är vi som kallar oss för kristna för oengagerade i samhällsdebatten? Har vi blivit passiva av rädslor för vad andra skall tycka och tänka? Eller bryr vi oss inte, så länge vi själva, på individplan, har det bra?
Jag, som gärna far till Israel, ser ju hur konflikter uppstår när olika grupper kommer samman. Men är det så mycket värre än den likgiltighet man i vissa fall kan märka av i vårt eget samhälle. Här dör inte människor av bomber (möjligen av skottskador i gängbråken i Göteborg), men här dör människor i ensamhet. Människor blir i vårt samhälle lätt kostnadskrävande utgifter.
Jag förstår att man i Australien fortsätter med bönen Fader vår för den uttrycker att Guds vilja skall ske och inte vår egen. Den uttrycker att den förlåtelsen som vi vill ha och behöver, att den skall räckas vidare till andra. Missar vi denna gudomliga källa, som uttrycks i bönen, var skall vi då i dessa orostider vända oss?
Joachim - som tycker att Australien är för långt borta men har ett vist parlament.
2 kommentarer:
Nu är jag här och skriver igen......
Kan inte låta bli för det känns väldigt angeläget det du skriver om att vi kristna kanske är passiva, rädda för vad folk skall tycka eller ganska bekväma i vår tro...............
Jag tror att vi måste våga vara mycket mer utåtriktade, våga visa och stå för våran tro.
Men jag tror att vi måste hjälpa och stötta varandra att bli lite mer frimodiga. Det är inte helt lätt att våga vara lite "avvikande" och det finns i samhället, inte minst i massmedia en oerhört stor press på dom som inte tycker "som man skall tycka" för tillfället.
Du skrev tidigare om reklam. Tror att det kristna budskapet måste tas fram mer där också, men med gott omdöme.
Jag kanske är ouppmärksam och har missat, men inte har jag sett mycket information om "alpha-kurser" utanför kyrkliga sammanhang. Sådana annonser tror jag inte gör så mycket nytta om de bara står i tidningarna ihop med övriga kyrkliga aktiviteter. Dom sidorna hoppar nog många som man vill nå, över.
Ja, här finns ju massor att säga och tycka, men det viktigaste tror jag är att vi behöver hjälpa och stötta varandra för att bli mer utåtriktade och aktiva!
Mats
Håller fullständigt med dig att det behövs ett nytt "bekännarmod". På något sätt, tror jag, kan "icke troende människor" uppleva kyrkans folk som att vi inte riktigt tror själva på det vi vill framhålla.
Vi behöver förnyad entusiasm och frimodighet.
- Är Jesus Frälsaren, så är han ju det för alla! Inte för en klick utvalda!
- Är Jesus Frälsaren, är han det hela veckan inte bara en timme på söndagen.
- Är Jesus Frälsaren, är han också vägen till det eviga livet. Han är den som med sitt lidande, död och uppståndelse öppnat vägen! Att säga att han är en bland många, är det inte att vilseleda?
För mig är det så viktigt att varje människa får möjlighet att själv ta ställning. Kyrkans uppgift är att lyfta fram att Jesus är Frälsaren och att hans famn är öppen för alla som vill bli omfamnade.
Joachim - Som tror på den Guden som uppenbarat sig i sin son Jesus Kristus och som sänt ut sin helige Ande som hjälparen för att kunna tro på detta.
Skicka en kommentar