Längtan och löfte

Ikväll kommer jag att tala om längtan och löftet som bl. a. Mose levde med under sin 40-åriga vandring i öknen. Visst är det så att vi i vårt inre ständigt har en längtan efter något mera. Djupast längtar vi nog efter en situation, där vi inte behöver vara rädda eller ängsliga och då kommer vi ju in på detta med frid!

Vår längtan behöver näring för att fortsätta, så att den inte förvandlas till bitterhet eller något annat destruktivt. Det är här löftet kommer in. Mose ser in i löfteslandet. Inte bara det land som han längtat efter utan det han och fäderna hade blivit lovat.

Jesus ger oss många löften och några av dem uppfylls redan under detta jordeliv, för att vi skall förstå att han står fast vid sitt stora löfte att vi alltid skall få vara hos honom.

Vad kan då löftesuppfyllande vara? När vi t. ex. ber så får vi svar. Ja, nej eller vänta. Förvånansvärt ofta får vi konkreta bönesvar.

- Man ber att människor skall komma till kyrkan och så kommer de!

- Man ber om att finna förlorade saker och så dyker de upp.

- Man ber om vägledning och så öppnas en möjlighet som man inte trodde fanns.

Ja, det sker mycket om man bara vill lyssna in Guds röst. Din och min längtan kommer en dag att bli uppfylld, när den längtar efter Gud och det han har att ge. Men tills dess är vår kallelse att leva våra liv så bra som möjlig på denna jord. Kristus vandrar med oss hela vägen. Det har han lovat!

Joachim - som både längtar och är nöjd, och som vet att bönesvar finns