Känner stor tacksamhet över dagens händelser. I förmiddagens högmässa blandades så många olika människor med så olika behov. Detsamma gäller våra känslor, skratt och glädje blandades med tårar och sorg. Men mitt i allt fanns där också en känsla av gemenskap och värme. Guds Andes närvaro som vill hela och leda. Vi får bära varandra i bönen och dela gemenskapen i nattvarden.
Efter mässan var det några av oss som åt soppa på Skansen och lyssnade till goda ord av Lars Persson.
Det är en förmån att få vara med i dessa sammanhang där människor möts, samtidigt känns det för varje vecka som går ett större behov av att strukturera upp fler hemgrupper och göra dem lite olika. När det blir för stora sammanhang är det inte lätt att komma till tals och utbyta tankar. Vi är ju olika och vi har inte alla samma behov och erfarenheter. Funderar just nu på en mansgrupp med folk som har personal- och ledaransvar. Kan vi blir bättre rustade och använda våra erfarenheter till församlingens uppbyggnad. Kyrkans damer har lättare för att hitta gemenskaper än vi män.
Detta är spännande församlingsarbete och jag bara önskar att jag hade mer tid, att vara med i allt man vill. Men den grundläggande uppgiften att leda gudstjänst och bedriva undervisning och själavård samt ha sakramentsförvaltning är ändå det viktigaste. Och för en herde, att ta ansvar för medarbetarna. Tacksamhet leder till glädje som i sin tur leder till visioner och förnyelse.
Joachim - tackar Gud för att han ger så goda gåvor. Han tröttnar aldrig!
1 kommentar:
att det skall ta sån tid att förstå det goda i gåvorna och inse att det är gåvor!
Att samvaron och utbyte av tankar är så viktig för att komma framåt, att man inte är stark ensam!
Ja, jag kan ju bara tala för mig själv.
Det har varit en fin dag!
Skicka en kommentar