Så här står det i dagens (22 eft Tref) episteltext:
"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus". (2 Petr. 1:5-8). (Folkbibelns övers.)
Flera begrepp här är relativt tunga: dygd, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan. Dessa personliga egenskaper talar man inte särskilt ofta om, därför att det är något obekvämt. Snarare är det så att det som inte är lättillgängligt och enkelt det hoppar man över, då letar man hellre efter alternativ. Det skall ju vara lätt att handla och ta sig fram. Det skall vara lätt att städa och sköta sitt jobb. Det skall vara lätt att kommunicera med dator och mobil. Och det skall också ibland vara lätt att tro, annars är det liksom något fel på Gud, kyrkan eller församlingen.
Samtidigt är det man kämpat för i livet kanske det som är mest värdefullt för en. En lång utbildning, som man klarat av, ett avancerat arbete som man kämpat för, en långresa, en förbättrad relation med en annan människa, en sak som man sparat länge till och som man äntligen kan inskaffa etc.
När det gäller tron är det inte alltid så lätt. Det finns inga givna mönster. Men många gånger kan det faktiskt vara lättare att komma till tro än att bli bevarad i den. Det är som förälskelse och kärlek. Förälskelsen går i bästa fall över i sann bestående kärlek. Den nyvunna tron behöver komma över i en vardagsnära tro som genomsyra hela ens liv - helgelsen. Många, det kan vara konfirmander, alphadeltagare, ett dopfölje mm, kan bli berörda men hittar sedan inte en fortsättning. Här behöver vi hjälpa varandra, men också inse vårt eget ansvar.
Vill man vinna det bästa måste man på något sätt vara beredd att offra något. Mannen som hittade skatten i åkern var beredd att sälja allt för att få den! Det kan ju egentligen inte vara särskilt lätt, att sälja allt.
Det mest sorgliga är kanske alla de som en gång varit berörda, men sedan säger att kyrkan och tron inte var något för dem. Det handlar djupast sett om att tron är en relation och när den inte underhålls, så dör den. Och en splittrad relation är svår att hitta tillbaks till. Kanske kan man i detta perspektiv förstå apostelns uppmaning ovan. Vill man någon annan något gott, kan man inte alltid vara bekväm. Aposteln offrade allt sitt eget!
Joachim - som funderar på att light (lätt) produkter oftast inte är nyttiga
1 kommentar:
När jag nu läste det du skrev om tron och jämförelsen med förälskelse och att den måste underhållas, vilket jag håller med om helt och fullt, kom jag att tänka på hur jag tänkte efter det att jag fått bönesvar på att "uppleva/träffa den helige ande".
Jag åkte veckan efter till Stockholm i arbetet och hade mycket tid för mig själv att fundera.
Det var ju en omtumlande upplevelse och jag tänkte, att om jag berättar det här för ej troende riskerar jag att dom kommer att säga, "-du inbillar dig, det är hjärnspöken, du vill gärna tro det" o.s.v.
Problemet är ju att jag kan inte konkret bevisa min känsla/upplevelse.
Om jag istället till samma personer kommer och berättar att jag har blivit kär kommer dom att säga, "-vad roligt, visst är det härligt, fantastiskt" o.s.v.
Detta trots att jag lika lite kan bevisa denna känsla/upplevelse.
Jag inser ju att detta beror på att dom flesta någon gång varit kär och upplevt känslan, men visst är vi lite lustiga som dömer ut en likvärdig känsla bara för att vi inte haft den.
Denna tanke stärkte i varje fall mig att våga lita på/stå för och gå vidare med min känsla/upplevelse!
Skicka en kommentar