Några satt häromdagen och ansåg att jag var lite som en pingstvän (Det kan ju stämma om man tänker på att jag är vän med Anden). Andra anser att man är tydlig. Andra tycker att man bör vara si och så, eller handla på ett annat sätt. Många ger en dock bekräftelse som bygger upp och vägleder. Trots allt är det väldigt intressant med bedömningar. Vi människor tar oss ofta friheten att ha en bestämd uppfattning om andra människor. Detta sker verkligen på gott och ont! Tyvärr är det relativt ofta destruktivt, inte minst för en själv, men även för den man talar om. Men ibland är det uppbyggligt, för det handlar om genuin omtanke.
Vad händer med personen man bedömmer. Ja, då skall man komma ihåg att det jag säger eller tänker om någon påverkar också mina handlingar. Tänkar jag då negativt, så blir jag lätt negativ! Därför hör syndabekännelsens tre delar ihop - tankar, ord och gärningar.
När Jesus bedömer oss handlar det om vad som finns i våra hjärtan! Han bedömer vårt handlande och om vi frågar efter hans vilja. Han bedömer oss med sitt kärleksmått och inte för att växa själv, såsom fallet ofta är för oss. Vi vill ofta gärna bli större genom att förminska andra. Vi har lättare för att se bristerna hos den andre än hos själva - flisan och bjälken.
Det viktigaste är att man ständigt påminner sig om syftet med det man säger. Vad skulle Jesus sagt och gjort är alltid en bra måttstock.
Fortsätt att bedömma andra, men gör det med kärlek! Risken annars är att man skadar någon, kanske sig själv t o m. Som offentlig person måste man tåla att bli bedömd. Det handlar många gånger inte om något personligt utan mera om den roll man har. Tänk bara på de stackars presidentkandidaterna i USA. De skulle tydligen redan i fem års ålder funderat på sin kandidatur!
Joachim - som blir bedömd som modern för att han bloggar, trots att bloggandet pågått ganska länge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar