Nästa onsdag, den 22 oktober, öppnar Coop. Det kommer att bli en jätteaffär som tillhandahåller det mesta. Samtidigt vill andra affärer utöka sina marknadsandelar. Syftet med allt detta är komplicerat. Det handlar naturligtvis om att tjäna pengar. Men det skapar också arbetstillfällen, många fler än vad vi kanske tror.
När det nu går knackigt för Volvo så påverkar det ju inte bara dem som jobbar i Torslanda utan alla underleverantörer och tänk på det stora "Biliabygget" ute vid gamla Beiersdorf i Kungsbacka som säkert inte är billigt. Hur många bilar måste inte säljas för att komma upp i lönsamhet?
Det känns som vi inte kan ta oss ut ur ekorrhjulet. Konsumerar vi inte, dör vi!
Det är bara det att till slut räcker inte råvaror och natur till. Då måste vi konsumera något annat, eller sluta.
Kan kyrkan engagera sig i detta? Absolut! En bit i det hela är ju omfattningen av konsumtionen och innehållet i densamma. Kan vi hjälpas åt att sänka behoven har vi vunnit mycket. Det handlar djupast om vad som ger mening och lycka! Vi konsumerar ju inte bara för att vi behöver alla prylar och upplevelser. Det handlar många gånger om en tomhet vi vill bedöva.
Joachim - som trots allt kommer att gå till Coop, man vill väl inte missa något ....
2 kommentarer:
Tack för en fin blogg! dem kommer jag läsa varje dag efter lunch på jobbet. Du tar upp nyttiga och viktiga saker. Ta hand om dig!
MVH Charlotte
Jag kommer också gå till Coop. Dels för att den ligger bra till för mig, jag slipper åka genom stan och sedan hoppas jag att det blir ett "lagomt" varuhus med det man behöver och inte alldeles för mycket onödigt.
Men visst har vi hamnat i ett ekorrhjul och fast jag inser det, så är det jättesvårt att ta sig ur. Framförallt tror jag att det är svårt att ta sig ur ensam..........jag är övertygad om att vi måste hjälpa och stötta varandra, annars stannar det bara vid goda tankar som inte resulterar i handling......och det mår man ju inget vidare av.
Nog känns uttrycket att "vi lever som om varje dag vore den sista" ganska aktuellt. Kan det vara så att alldeles för många människor ser döden som den absoluta slutstationen och inte har något vidare hopp. Då är det ju inte så konstigt att det ser ut som det gör.
Nu låter jag kanske pessimistisk, men det försöker jag att inte vara.......men vi måste nog slå våra kloka huvuden ihop och hjälpas åt om vi skall våga börja "hoppa ur". En så enkel sak som att bojkotta reklamen (som du nämner i nästa inlägg) kan vara ett steg i rätt rikting, men då måste ju många ställa upp!
Nej, nu måste jag lägga mig och fundera vidare...........
Skicka en kommentar