Inte populärt bli kantor

Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".

Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=189083

Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.

Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott

Israel och medierna

Om några veckor far jag tillsammans med 23 andra till Israel. Som reseledare är jag mån om att de som kommer till Israel skall få uppleva landets olika sidor. Framför allt är det en pilgrimsresa. Vi firar mässan och far till de "heliga" platserna. Men det handlar inte bara om kristendomen eller de andra religionerna utan man måste också beröra dess historia och politik.

Hur många vet att det idag är en "väckelse" på gång i landet. Många judar bekänner sig till en kristen tro och blir på så sätt "Messianska Judar". Hur många känner egentligen till att en minoritet av Palestinierna är kristna. Ja, det finns mycket att lära och upptäcka och tyvärr har många svenskar endast den bild som massmedia målar upp.

I Dagen finns följande att läsa: "Kritik mot bevakning av Mellanöstern - Konferens med representanter för tre religioner diskuterade ämnet" och här är man överens om att bevakningen kunde varit bättre. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=187112

Bl. a. står det, att "Lisa Abramowicz, representant från Judiska församlingen, höll med Boeryd om att journalister behöver skildra mer bakgrund och historik. Inte bara förenkla och måla i svart och vitt."

Generellt är detta ett dilemma också när vår egen kyrka beskrivs i lokala massmedier. Syftet är inte alltid klart. Och baskunskapen tycks ibland saknas. Fast de flesta av oss vet, att det inte alltid är sant det som står i tidningarna, så påverkas vi och det styr vår uppfattning i många frågor. Massmedias makt är mycket stor.

Joachim - som önskar att alla bekännande kristna någon gång skall få möjlighet att komma till det heliga landet

Var är de hängivna ungdomarna?

Carl-Henric Jaktlunds stora sorg är ungdomarnas massflykt från församlingarna - nu vill han att problemet ska bli synligt skriver tidningen Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

Själv växte jag upp i Kyrkans Ungdoms anda och gemenskap på 70-talet och vi var både många, hängivna och engagerade. Bo Brander som var kaplan på Kronoberg utanför Växjö hjälpte mig och flera andra till en medveten kristen tro som har burit oss genom livet.

Bosses förkunnelse tillsammans med övriga ledare på denna tiden var väldigt tydlig och många av oss blev mer engagerade i kyrkan som ledare i olika sammanhang. Finns detta ledarskap idag? Carl-Henric Jaktlund letar systemfel i församlingarna. Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.

Samtidigt sker mycket som är positivt just nu. I går t. ex. startade några äldre ungdomar i församlingen en hemgrupp. De kommer från olika församlingar, men det viktiga är fokus på Jesus och bibeln som Guds ord.

Vi som är ledare i kyrkan måste på allvar fundera på hur vi kan stödja dess ungdomar. De kommer med sin stil, sin musik, sin tidsuppfattning etc. och det handlar om att med vislig hand leda dem rätt. Alltför ofta har det i kyrkans historia handlat om att anpassa nya generationer till det befintliga. När det då kommer s. k. nymodigheter kan lätt konflikter uppstå. Och nu tänker jag inte på bibliskt/teologiskt innehåll utan mer på det yttre.

Fast jag märker att många ungdomar vill tillbaks till en slags kärna i kristendomen. De vill lyfta fram vem som är biblens Stjärna! Kristus!

Joachim - som ser ungdomar som en positiv utmaning

En politiskt korrekt gud är inte Gud

Ibland blir man positivt överraskad av saker man läser i tidningen. Birger Schlaug skriver följande i Dagen: "En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Det finns olika sätt att nå fram i opinionen. Det kan vara att synas, höras eller tillhöra majoriteten. Ser man till de bibliska personerna så var de ofta ganska ensamma (ex. Moses). Men har man en vision och vågar hålla fast vid den, så blir det ett annat djup. Folket gnällde på Moses och gick sin egen väg (byggde guldkalven), men han höll fast. Det är respekt och trovärdigt.

Schlaug skriver i slutet av sin artikel: "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik. Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra."

Joachim - som med spänning skall se vad denna debatt leder till

Humanisternas ”avdop”

Kom till oss och bli av med ditt dop. Det är Humanisternas ungdomsförbunds budskap under Bok och bibliotekmässan i Göteborg. Skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=183021

Man vet inte riktigt hur man skall reagera. Men helt klart är att det finns ett underliggande förakt mot det kristna och dess utövare. Hade det funnits någon form av respekt, så behöver man inte förlöjliga dopet med att ta fram en rosa hårtork.

Jag kan köpa att man inte gillar dopet och den kristna tron. Men en livsåskådning/filosofi, eller vad vi nu skall kalla Humanisternas "tänk" för, måste bygga på något eget utan att hela tiden förlöjliga andra.

Med den upptrappning av religionsförföljelse som finns i detta land så kommer det snart att sluta med fysiskt våld. Den psykiska misshandeln finns redan på flera ställen och den står idag inte kristendomen för! Vi kristna har i vårt land gjort många fel och vi är långt ifrån perfekta på något plan, just därför är vi troende! Men vi vill inte ha bråk eller polemik utan en ömsesidig respekt.

Joachim - som är bekymrad inför hur det kommer att se ut i vårt land om några år.

Civilkurage

Undersköterskan Peter Magnusson slog larm om rasism på Södertälje sjukhus. Nu mister han jobbet på sjukhusets intensivvårdsavdelning, skriver Länstidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=182550

Vi lever idag i ett samhälle där många skräms till tystnad. Civilkurage är inte lätt, när man riskerar reprimander. Peter var modig, men han ville inte, enligt artikeln, egentligen gå den officiella vägen utan lösa det internt om det hade varit möjligt.

Som aktiv präst möter jag människor som befinner sig i likvärdiga omständigheter. Man har uppfattningar och synpunkter som man håller inom sig själv eftersom det inte exempelvis inte är "politiskt korrekt", kulturen på arbetsplatsen inte är öppen, man är i beroendeställning eller något annat.

Kanske har det alltid varit så här? Samtidigt finns det en tryck- och åsiktsfrihet som inte minst journalisterna åberopar. Och som är väldigt stor. Det finns ju idag inga tabuer inom något, känns det som. Finns det något som skulle kunna chockera dig i tidningarna? Det är denna balans jag funderar över ibland, mellan rädslan att få uttrycka sin uppfattning och samtidigt få skriva om vad som helst utan att man tycks bry sig om personliga konsekvenser för den enskilde.

Det handlar naturligtvis om etik och moral. Vilket syfte man har med det man skriver eller säger.

Joachim - som vill sträva efter ett så öppet samhälle som möjligt.

Biskop Bertil död

Med stor sorg tog jag emot budskapet att biskop Bertil Gärtner denna söndagsmorgon dött. Det kommer att skrivas om hans gärning i många tidningar framöver och alla kommer att ha sina analyser.

För mig var Bertil en verklig Gudsman. När han var nyamputerad och i världslig mening svag var han likväl stor. Det rådde ingen tvekan om att Jesus Kristus sedan många, många år hade en grundmurad plats i hans hjärta och därigenom blev också biskopen en av ledarna bakom kyrkans förnyelse och en andlig ledare i många sammanhang.

Efter ett par år i Kungsbacka skulle det vara ett fackeltåg för integreringen i vårt samhälle. Bl. a. låg ung vänster bakom och den talare man inbjöd var just Biskop Bertil. Hans erfarenheter från tredje världen kände de till!

Mina tankar går framför allt till de närmaste, Eva och barnen, men bönen innesluter inte endast dem utan hela vår Svenska kyrka. Vi får med ett hjärtligt tack till vår himmelske Fader lägga Bertil i Guds händer med tillönskan om den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan och våra tankar i Jesus Kristus.

Joachim

Kraftigt växande rörelse vill göra Jesus synlig

Det handlar om husförsamlingar och det är min absoluta övertygelse att de små sammanhangen, i vilka man delar Bibelordet, gemenskapen och inte minst ber tillsammans är livsviktiga för den kristna kyrkans framtid.

Det kan se ut på olika sätt beroende av var man befinner sig. Sydamerika, Nordamerika eller Asien har sina speciella villkor medan vi här i Sverige utgår från vår kontext och tradition. I Kungsbacka har vi sedan flera år haft hemgrupper som ett komplement till söndagens gudstjänster. Och man märker vilken kraft det finns i dessa mindre grupper. Jag skulle önska att också denna form av församlingsbyggade stod med på någon lista inför kyrkovalet!

I USA ser det ut så här http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177610

Jag hoppas att de äldre ungdomarna inom någon vecka får igång en grupp och med dem kommer vi säker att vara ett 70-tal personer som möts regelbundet, varannan vecka, i hemgrupperna.

Hör gärna av dig om du vill veta mer!

Joachim - som idag har konfirmation

Kristen mobbing

I flera år ska flickan ha blivit trakasserad av andra elever för sin tro. Nu anmäls Kungälvs kommun till DO för religiös diskriminering. Detta skriver GP och det blir mer och mer vanligt med dessa rubriker att kristna i detta land diskrimineras. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=669&a=516646

En del menar säkert att det är inte mer än rätt med tanke på korståg och annat som kyrkan gjort sig skyldig till. Men nu handlar det om en frimodig flicka som bara är 10 år. I detta land kan man öppet förklara sin sexuella läggning, berätta om vilket parti man stödjer, att man är emot vissa åsikter och beteenden. Men att säga att man är troende kristen känns som det värsta man kan uttala.

Hur det har blivit så här kan man undra över? Säkerligen har kyrkan själv del i det, men var och en av oss får börja med att rannsaka sig själv! Massmedia, politiker m.fl. har ett ansvar för vilket samhälle man bygger upp.

Joachim - som tror att klimatet i samhället bara blir hårdare och hårdare om inte något radikalt händer.

Jenny Petrén (Berggren) kommer till Kungsbacka!

En popstjärna som skriver en bok. Kan det bli något annat än en historia om framgång, pengar och party? Jo, en berättelse om tro. detta skriver Kyrkans Tidning http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/partypinglan_kampade_for_sin_tro_0_10871.news.aspx

Det finns också en länk till en intervju med Jenny.

Vi har alla vår resa genom livet och är man då en person som fått känna på kändisskapet, så blir det kanske lite extra starkt när ett personligt vittnesbörd lyfts fram. Sin kristna tro beskriver Jenny i sin bok "Vinna hela världen" (Libris förlag).

Hon kommer fredag kväll den 27 november till Kungsbacka kyrka. Välkommen!

Joachim - som är övertygad om att vi behöver höra varandras vittnesbörd.

(Bildtext: Soloplatta på gång. I den egna musiken vågar Jenny Berggren sjunga om Gud. Foto: Patrick Sörquist)

Apropå viktiga valfrågor i kyrkovalet 2009

Frågan om samkönade äktenskap må vara den mest omdebatterade inför kyrkovalet, men den är långt ifrån alla gruppers huvudfråga. Dagen har tagit reda på vilka som är kyrkopartiernas hetaste ämnen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177337

När man läser de olika listornas kärnfrågor så spretar det åt lite olika håll. En del partier finns endast på lokalt plan medan andra finns över hela landet. Några frågor som är viktiga enligt mitt tycke är:

• Hur människor skall komma till tro - missionsbefallning - levandegöra Guds ord.
• Avpolitiseringen - personval
• Församlingstillhörigheten - att vara skriven i den församling man är aktiv.
• Ekumeniken - med andra kristna över världen, så att vi inte isolerar oss.
• Kyrkan bör sträva efter förnyat läroämbete - Det finns så många teologiska frågor som man idag diskuterar. Är Jesus Frälsaren? Vad anser man om aktiv dödshjälp? Måste man tro på allt i trosbekännelsen och om inte, vad kan man då ta bort om man nu kan det? Har Guds ande varit verksam i historien och vem avgör i så fall hur och när? Kyrkans syn på traditionen? Ja, det finns många, många fler frågor och funderingar och jag vet själv vad jag anser i mångt och mycket, men det handlar ju om en gemenskap.
• Ekonomisk utjämning, men med en tydlighet vad pengarna används till. Satsning på de frivilliga krafterna är nödvändig. (De olika nådegåvorna som Herren lagt ner i sin kyrka)
• Jobba med kyrkans strukturer - Om folk, trots att det gått ut information om bl. a. kyrkovalet, ändå inte förstår, så är det något fel i systemet. Folk idag har inte endast bristande kunskap om det kristna utan också om hur kyrkan är uppbyggd. Fråga någon vilket kontrakt de bor i och förhållandet mellan kontrakt och församling?

Detta var bara några av alla frågor som känns centrala och viktiga. Det krävs mycket kärlek, nåd och tålamod att ta tag i allt detta. Och inte minst tro! Låt oss aldrig glömma bort att kyrkan är inte pengarna eller husen först och främst. Den kristna Kyrkan har Jesus själv som hörnstenen och de döpta som levande byggstenar. Jesu missionsbefallning handlar om att gå ut och bygga genom att döpa (inlemmandet i bygget) och genom att lära (i ord och handling) vad han själv visat genom sitt ord (Bibeln).

Joachim - som denna vecka förbereder och genomför en konfirmation. Ungdomarna är inte kyrkans framtid, de är redan en viktig del!

Kyrkovalet 2009

Som de flesta av er säkert märkt har jag inte bloggat på några dagar beroende på faktorer som ovanligt hög arbetsbeslastning samt brist på intressanta artiklar. Kyrkovalet sägs vara viktigt och vi kyrkoherdar skall inte lägga oss i. Men jag kan inte låta bli att tycka, att visionerna saknas på hur kyrkans grunduppdrag skall förverkligas

Att levandegöra Guds ord till nutidens människor är inte bara en fråga om samkönade äktenskap eller hur partipolitisk kyrkan skall vara. Jag kan förstå om människor tappar intresse.

Vi borde istället lyfta fram omvändelsens vikt i ett samhälle som alltmer består av människor som är i behov av nåd. Vi borde lyfta fram källan till förlåtelsen som vanns på Golgata kors! Var finns annars förlåtelsen för den kristne? Vi borde ännu mer lyfta fram vikten av församlingen och att de olika nådegåvorna kommer till sin rätt!

Är jag för "from" när jag tar fram detta? Är jag för insnöad? Kanske i världens ögon sett. Men det konstiga är att när jag lyfter fram detta i min "vardag", på alphakursen, på minnesstunden eller var det nu är, så förvandlas liv! Guds ord är verksamt! Är det inte detta som är uppdraget i missionsbefallningen? Vi har så mycket i kyrkan att lyfta fram som människor frågar efter och som man inte kan få någon annanstans.

Joachim - som med faktiskt med spänning ser fram emot resultatet av kyrkovalet. Jag kommer att rösta!

Kyrkan hoppas på Kalle Anka

Svenska kyrkan i Karlstad hoppas få hjälp av Kalle Anka i kyrkovalet. Stiftet har nämligen beslutat att annonsera i den ärevördiga serietidningen. Man tror på starkt gensvar på annonsen, skriver Nya Wermlands-Tidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176269

Vi är olika och så också vår till (-tro) till serietidningar. Man brukar säga att alla sätt är bra utom de dåliga. Men detta tar väl ändå priset? Hur trovärdigt är det när man annonserar bland leksaker och godis? Och vad är det man vill uppnå? Är det viktigaste antalet som röstar? Man får inte glömma bort att valet handlar om att bl. a. välja in folk som skall ta ansvar i styrelse och nämnder. Vi i kyrkan har en stark press på att handha en god arbetsmiljö i kyrkan. Är Kalle Ankas läsare medvetna om detta?

Personligen tror jag att resultatet kan bli precis tvärtom. Man röstar inte för det känns inte riktigt seriöst.

Joachim - som tydligen får börja läsa serietidningar igen

Falsk Jesus kom till kyrkan

Förra söndagen skickade dansk radio en person utklädd till Jesus till en kyrka i Köpenhamn. Och spelade in det hela med dold kamera. Brist på respekt, menar präster.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176578

Detta med respekt i ett modernt samhälle är inte alltid lätt att förena med oliktänkande. Att göra hur man vill med Jesus. Måla honom, fotomontage, klä ut sig eller vad det nu kan vara är tydligen helt okey enligt somliga. Men för mig är det inte okey eftersom Han är min Frälsare, vän och står mig lika nära som övriga familjemedlemmar. Jag vill känna respekt för detta. Folk får själva ansvara för sin tro, det respekterar jag, men jag målar inte upp deras förbilder på tavlor eller klär ut dem med konstiga kläder.

Jesus klarar det, men jag vill säga som Jesus själv - "förlåt dem för de vet inte vad de gör"

Joachim - som känner att en ömsesidig respekt är eftersträvansvärt

Aldrig förr har det funnits så många kristna i världen som nu!

Vilken är den största nyhet som massmedia konstant missar? Svar: kristendomens enorma växt över världen i dag.Närmare 100 000 människor tar varje dag, värl­den över, ett beslut att bli personligt kristna. Uppskattningsvis 3 000 församlingar grundas varje vecka. År 2000 var, enligt religionsstatistikern David Barrett, 33 procent av världens befolkning döpta till namnet Jesus. Den siffran beräknas öka till 33,4 procent år 2025 och 34,3 procent år 2050.

Läs hela artikeln i Världen idag. Det är Carl-Erik Sahlberg som skriver i Världen idag. http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5106&Itemid=191

Man skall komma ihåg att det är inte i första hand i de traditionella kyrkorna detta sker. Om så är fallet, är det framför allt bland de människor som bejakar den karismatiska rörelsen. Det handlar inte om att vara passivt i ett sammanhang utan beslut om att bli personligt kristna. Detta påminner mig om en konfirmand som i veckan ställde den begåvade frågan om man kan vara kristen utan att vara troende?

Svensken har en tendens att tro att man vet hur det ser ut i världen. Vi vet hur man skall lösa konflikten mellan judar och palestiner i Israel. Vi ansåg för något år sedan att vi skulle ha världens bästa skola och sjukvård. Vi bygger de bästa bilarna och är snällast mot våra kossor. Men sanningen ser annorlunda ut och till denna sanningsbild kommer också bilden av kyrka och tro. Den allmänna synen på kyrkan, kristendomen, präster m.m. är inte särskild positiv. Tvärtom är uppfattningen att de kristna lever i periferin.

Vi är i Sverige inte störst och vackrast utan vårt land och vårt folk är bland andra och vi har på alla plan något att lära av andra, också när det gäller tro. Kanske låter vi oss bli inspirerade av vad som sker ute i världen, kanske kan vi bli lite mer ödmjuka! Kanske lär vi oss något! eller så lever vi vidare med en falsk självbild.

Joachim - som tror att vi kommer att få missionärer som kommer till vårt land och inte tvärtom

Vigselfrågan splittrar biskopar

Själva rubriken visar på en av anledningarna till att frågan är så komplicerad. Det blir splittring som i sin tur leder till bristande dialog och att var och en går sin väg. Hela artikeln i Dagen andas hur svårt det är och när det inte ens är större enighet bland biskoparna bör man vänta med att ta beslut. Läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176090

Det sägs många hårda ord i denna fråga som skall handla om kärlek och trohet. Man slår på varandra och menar indirekt att man själv är mer kärleksfull än ens antagonist. Söndagens evangelium om farisén och publikanen rymmer samma mekanismer.

Folk blir lätt irriterade på farisén som är så krass mot den stackars publikanen och t o m tackar Gud för att han inte är som han. I samma ögonblick som man tänker den tanken ställer man sig själv på fariséns sida och blir dömande. Jesus kritiserar inte hans liv, men det är endast genom nåden och vår relation till Jesus Kristus som frälsningen kan ske. Inte egenrättfärdighet eller genom åsikter eller något annat. Så den djupa frågan är vad Jesus säger i Bibeln om äktenskap och hur vi skall tolka honom.

Joachim - som hoppas på ett beslut som inte splittrar

Religion och partipolitik

Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna. Det visar en omfattande undersökning som Magnus Hagevi, statsvetare vid Växjö universitet, gjort.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175767

Detta är intressant för naturligtvis ligger det sanning i resonemanget. Samtidigt får man inte glömma att det finns undantag. Och alla kan vi analysera konsekvenser av undersökningen. Betyder detta att t ex socialdemokraterna, som är största partiet, strävar efter att tillmötesgå muslimerna mer än de andra partierna. Att det t o m kan bli så att man går emot kristna värderingar för att visa den stora gruppen muslimer ett trovärdigt förhållningssätt?

Eller är det så att de borgliga är så trångsynta, att de stänger ute det mångkulturella samhället trots att man menar att man är positiv. Det finns kanske rädslor och annat som ligger under ytan?

Hur man än vänder och vrider, så är det önskvärt att skilja på partipolitik och religion. Det måste finnas en frihet på båda sidor, att välja gemenskap. Själv är jag inte partibunden! Fast med tanke på undersökningen av Hagevi är jag säker betraktad som borgerlig. För mig finns det en radikalitet i Jesu förkunnelse och liv, som går emot både vänstern och högern. Jesus ser till ett personligt ansvar (borgligt) men är är väldigt mycket för solidariteten (vänstern).

Låt oss tillsammans bygga ett gott samhälle med en kyrka som har apostlarna och Bibeln som grund.

Joachim - som tycker det är viktigt att kyrka och samhälle för en dialog.

”Sätt tron och Jesus i centrum”

Ska en församling överleva och växa till bör gudstjänsterna tydligt sätta tron och Jesus i centrum. Den slutsatsen drar statsvetaren Magnus Hagevi efter att ha studerat människors religiositet. Läs på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175476 (Bilden är Dagens men är tagen i Kungsbacka kyrka!)

För mig och många runt i församlingen är det en självklarhet att Jesus är central i allt Kyrkan skall ägna sig åt. Inte minst handlar söndagens gudstjänst om att varje människas relation till honom skall kunna fördjupas. Det bör alltså inte enbart vara en massa ord om Jesus och om vad som står i bibeln, utan det handlar också om vad den tredje personen i gudomen, den Helige Anden kan göra. Det är hans verk att församlingens vision "Att varje människa i Kungsbacka/Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus" kan bli möjlig.

Anden hjälper var och en in i en dimension av lärjungeliv, som inte bara handlar om hjärnans förmåga utan som tar in hela min kropp, själ och ande. Han är lika verklig och verksam som alla andra och glömmer man bort detta blir gudstjänsten och församlingens liv utan livsavgörande näring. Där Ande finns finns det liv!

Jag förstår inte motsatsen, att man är otydlig i detta? Att inte Jesus Kristus lyfts fram i en kyrka som menar sig vara en del av Kristi kropp? Människor i dag är i ett enormt behov av evangelium, det goda budskapet om vad Jesus har gjort och gör. Vi som kallar oss kristna är ju skyldiga att räcka detta vidare. Naturligtvis på ett sätt och med en attityd som visar på omsorg och kärlek. Men vi behöver inte skämmas.

Ingen av oss blir helt färdiga eller fullkomliga, men riktningen är klar. Jesus har visat att han är vägen, sanningen och livet .. .. ..

Joachim - som ofta brottas åt andra hållet, att inte bli "övertydlig" utan också lyssna in rätt tillfälle och situation. Men det finns nog rätt många "förspillda tillfällen" i ev. kritikers liv!

Dansk polisaktion i kyrka väcker starka protester

Den danska polisens aktion mot avvisade irakier i en kyrka i Köpenhamn har väckt starka känslor i Danmark. Både utom och inom Folkekirken. Detta skriver Kyrkans tidning och fenomenet är intressant. Kyrkorådet och kyrkoherden är eniga mot biskopen i denna specifika situation. Men vad är rätt och riktigt? Hur trovärdig är kyrkan om den inte låter ord och handling bli ett?

Läs hela artikeln på följande länk: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/dansk_polisaktion_i_kyrka_vacker_starka_protester_0_10512.news.aspx

"Biskopen i Fyens stift Kresten Drejergaard, kallar protesterna för ”patetiskt sladder” enligt Kristeligt Dagblad, och menar att kyrkorummet blev missbrukat redan då irakierna flyttade in." Undrar hur det känns att bli betraktad som den som levererar "patetiskt sladder"? Om de som nu hyste flyktingarna gjorde fel så blir det väl inte bättre med andra sorters påhopp?

Får vi i kyrkan vara kritiska mot myndigheter? Civil olydnad är det syndigt? Och vem avgör var gränserna går?

Läs också om en f d medarbetare på migrationsverket. Nu håller säkert inte alla med honom, men han är en röst: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175270

Joachim - som tror att även vi, i större utsträckning, kommer att hamna i situationer som den i Danmark.

Alexander Bard uppmanar fler kristna att lämna Folkpartiet

Herr Bards syn återspeglar ett ganska otäckt beteende som med jämna mellanrum dyker upp under historien, att de som har en annan tro skall rensas ut och det är de som delar det egna synsättet som skall vara kvar. Läs om Bard i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175034

Och så tänker jag på herr Ohly som anklagade Israel för att var en "Skurkstat". Men han nämnde inget om de andra grannländerna som inte har några demokratiska val över huvud taget.

Det är inte utan att man känner att vi har religionsförföljelse på gång. Fast samtidigt känns det som om man vill måla ut en grupp för att framställa sig lite bättre. Bard gillar inte människor med kristen övertygelse och det behöver han inte heller, men nog har vi rätt att rösta på vilket parti vi vill, utan att han behöver bry sig!

Ser med spänning fram emot när alla ljumma troende i vårt land börjar bli medvetna om att det är dags att bekänna färg. Det handlar inte så mycket om att kritisera andras tro som om att bli medveten om vad man själv har för övertygelse. För det är ju den man skall leva med och det är den som styr ens val och tankar.

Joachim - glad över att vi är olika

En uppbygglig sång

"Att lämna allt" är en sång som jag är uppväxt med. Under ungdomsårens kamp i att hitta en hållbar tro blev denna sång en liten men viktig pusselbit. Att textförfattaren skulle bli en personlig vän i vuxen ålder känns riktigt bra. Dan har skrivit texten och brodern Frank sjunger. Lyssna och låt dig bli inspirerad!

http://www.youtube.com/watch?v=fNNhX48TRYA

Joachim - som gärna lyssnar till gamla godingar

Ju fler vi är tillsammans

Vid varje terminsupptakt funderar man på vad man skall ha skall sitt fokus. För min del blir församlingen bara viktigare och viktigare och pastor Bill Hybels tes om att "församlingen är världens hopp" känns rätt och riktigt. Inte minst i en tid då individualismen leder till mänsklig ensamhet och likgiltighet. Vi pratar mycket om tolerans, men det känns som vi levererar mycket likgiltighet och visar attityd på att vara blasé på mycket.

Församlingarnas uppbyggnad och storlek har betydelse och det visar följande artikel i Dagen

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174952

Balansen mellan att vara "kulturellt relevant och ändå stå för evangeliets kärna" är utmanande. Trots detta får inte kyrkan gå på någon annans uppdrag än Frälsarens. Bara den församling som lyckas vara lyhörd inför Kristus och inför hans ord växer i längden. Det handlar om visionstänkande och att man jobbar med mål. På kort sikt kan vilken församling som helst vinna i popularitet, men till slut handlar det om insidan och det exklusivt kristna. Om att Hjälparen, den helige Anden, tillåts blåsa liv i det hela.

Den stora utmaningen i vår tid är att sträva efter detta och hålla fast vid det i en tid då det också kommer förföljelser. En stor församling kan då innebära trygghet och känsla av gemenskap som man inte bara skall bortförklara för att rädda mindre sammanhang.

Joachim - som tror på den kristna församlingen som består av levande byggstenar och med Jesus som hörnstenen.

Hur vårt bibelläsande ser ut!

Det var många som svarade på enkäten när det gäller bibelläsandet och nedan ser du svaren. Några små analyser kan man dock göra. Jag har ställt upp svarsalternativen i den ordning där det mest självklara står överst och sedan kommer svaren i en fallande skala. Nu tror jag ju att de flesta som läser bloggen är troende eller åtminstone kyrkligt intresserade och att svaren hade blivit på ett annat vis om man t ex hade haft frågeställningen i Aftonbladet. Samtidigt tycker jag det är viktigt att vi får en sund självbild!

Ni som har svarat menar tydligt att bibeln är Guds ord. Och om ni, vilket jag tror, utgör en grupp engagerade kristna, så är det viktigt att ni möts med den respekten. Så att man inte börjar ta bort bibelord som är obekväma eller tillrättalägger på något annat sätt. Ett stort antal har ju dessutom svarat att hela bibeln är lika viktig.

Men det finns också en längtan efter mer undervisning. Just för att bibeln är så väsentlig vill man lyfta fram den mer. Tron får annars inte den näring den behöver.

Ser man på de svaren som fått lägst procent, så kan man ändå tolka att evangelierna intar en särplats och att böcker som skriver om Gud eller om Jesus egentligen inte har speciellt stor genomslagskraft. De kan möjligtvis tjänstgöra som en "katalysator" som påskyndar människors nyfikenhet och intresse för det andliga.

Kom gärna med dina funderingar när det gäller vårt bibelläsande!

Ser bibeln som Guds ord. 83 (71%)

Hela bibeln är lika viktig. 66 (56%)
Vill ha mer bibelundervisning i församlingen. 60 (51%)

Utan bibeln skulle min kristna tro tyna bort. 58 (50%)
Anser att bibeln skulle komma fram mer i predikan. 54 (46%)

Läser i bibeln varje dag! 51 (43%)
Läser på morgonen. 25 (21%)

Läser ingen speciell tid. 38 (32%)
Läser tillsammans med andra. 34 (29%)
För en kristen är nya testamentet viktigast. 30 (25%)
Följer en bibelläsningsplan. 29 (25%)
Läser på kvällen. 23 (19%)
Läser helst ur evangelierna 18 (15%)
Bibeln är endast ett människopåfund. 10 (8%)
Läser helst ur breven. 7 (6%)
Anser inte att bibelläsandet är viktigt för den kristna tron. 5 (4%)
Bibeln är likvärdig med andra böcker om Gud och Jesus. 1 (0%)
Läser helst från gamla testamentet 1 (0%)

Apropå bibeln skriver Dagen om vikten av att översätta den till flera språk. se http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175014

Joachim - som mer och mer uppskattar att läsa olika bibelöversättningar, fast folkbibeln har en speciell plats.

Lite uppmuntrande lovsång

Här kommer en länk till den kanske mest kända lovsången just nu. Det är Michael W. Smith som sjunger. Lyssna och se på bilderna!

www.youtube.com/watch?v=4rBX9B4jxEY&feature=related

Joachim - med önskan om en välsignad dag!

Troende - men ändå utanför

"Vanekristna i olika kyrkor kan faktiskt inte föreställa sig hur det är att växa upp och leva helt utanför deras umgänge och sedan, ändå, bli varse vår Herre och vad han har gjort för oss." Säger Per Johansson, fil dr i humanekologi, konsult och författare i tidningen Dagen. Se http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174488

Som engagerad Alphaledare ser jag varje termin nya ansikten i församlingsgemenskapen som hungrar efter och gläds över saker som sker i församlingen. Man lyfter fram både sin egen växt och gläds samtidigt med andra. För dem som varit med ett tag i församlingsgemenskapen kan detta bli en utmaning. Ens plats på söndagen är upptagen. Tiden de anställda lägger ned delas upp på fler personer och de "nya" tycks "ta för sig". Detta, plus mycket annat, gör att man lätt kan känna sig utanför fast man är med.

Grundproblemet handlar om hur olika församlingsbor kan visa på hänsyn och inte ha prestige gentemot varandra. Viktigt är det att församlingen har en tydlig vision och att nya respekterar traditioner samtidigt som äldre visar på förnyelse och överseende.

Som med så mycket annat handlar det i grunden om kommunikation och gott ledarskap. Men man bör vara varse om de frågeställningar som artikelförfattaren tar upp.

Joachim - som vill att många nya ansikten skall dyka upp. Vi "gamla" behöver det!

Lättare att lära av framgång än av motgång

"Om du gör allt för att inte upprepa dina misstag men ändå misslyckas, så finns det nu en vetenskaplig förklaring till det. Det är nämligen betydligt lättare att lära av sina framgångar, enligt en ny amerikansk hjärnstudie." menar SvD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3277825.svd

Hur ofta har man inte hört motsatsen, också i kyrkan, att det är genom prövningarna man växer och blir stark. Naturligtvis handlar det om hur man förhåller sig till både med- och motgång. Men jag håller med att medgångar har ibland varit alltför underskattade. Kanske beror det på missundsamhet och Jantelagen i vårt land. Alla har vi våra gåvor och genom att använda dem på rätt sätt, i rätt sammanhang och dessutom bli uppmuntrad i detta är gott och inspirerande för den enskilde!

Framgång som inte kommer av att skada eller utnyttja andra är något vi kan uppmuntra varandra i. Jag tror att vi genom det kan lösgöra många goda gärningar.

Joachim - som bara vill lyfta fram, att gammal vetenskap är inte alltid så hundraprocentig. Men Jesu ord och gärning håller. Han hade stor framgång och har så alltjämt!

Kristi förklarings dag

Har kommit hem från Strömstad och pingstkyrkan i vilken jag under söndagen predikade. Dan och Frank Ådahl spelade, medan Margot och jag undervisade (Margot sjöng en av Dans sånger också!).

Temat för gudstjänsten var att vi alla som vill följa Jesus kan vara förvissade om att vi är rustade för det som han vill att vi skall göra. Det handlar om gåvor han ger oss (sjunga, vittna, tjäna, lyssna etc.) och att vi inte behöver vänta på att han hela tiden skall behöva ge oss mer förrän vi börjar tjäna. Somliga kommer aldrig dit under sitt jordeliv och det är faktiskt en synd, att inte använda det Gud redan har gett och istället bara koncentrera sig på sin ofullkomlighet.

Kristus blev förklarad på berget av tre relationer:

1. Sin Fader i himmelen - Gud

2. Lagen och profeterna - Skriften och traditionen

3. Sina närmaste - Församlingen/Kristi kyrka, lärjungarna

Dessa tre relationer hjälper dig, så att du blir förklarad vem du är och vad som är mening med ditt liv och vad du är perfekt rustad för att göra/tjäna.

1. Gud kommer med sin helige Ande med smörjelse. Jesus uppmanar att invänta den hjälpen. Anden är livgivaren/hjälparen, den som pekar på Jesus och som för vår talan (parakletos).

2. Vi har inte bara gamla testamentet utan hela Guds uppenbarelse i Skriften. Bibeln är nödvändig vägledning för lärjungen - att behandla den ovarsamt är som att ta bort sidor ur livets kartbok och lätt hamna vilse. Vi ser mängder av exempel idag på just detta - vilsenhet!

3. Församlingen är världens hopp säger pastor Bill Hybels från Willow Creek. Det handlar om vittnesbörd, förbön, omsorg, förkunnelse, andlig gemenskap, lydnad, omvändelse, en smittande tro etc. Finns det idag och hur uppmuntrar vi varandra till kristen tro? Många känner en väldig ensamhet i sitt lärjungaliv, så skulle det inte behöva vara!

Läs 2 Tim. 1:6 ff och låt "den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig....

Joachim - som känner tacksamhet över vännerna i helgen och den gästvänlighet vi mötte av släkten Ådahl, inte minst systern Elisabeth och hennes fam.

OAS - konferensen i Borås

Nu är jag hemma och är mycket nöjd med OAS - konferensen i Borås! Vet inte hur många vi var men Boråshallen var nästan full vid varje möte och närmare 750 000 kronor kom in i offergåva! Vi var nog 6-7 tusen personer och 10 tusen på Webben.

Men det är inte antalet eller siffror som är det mest intressanta, utan vad som händer och sägs. Mängder av vittnesbörd om olika sorters helande. Undervisningsstunder av messianska judar och en ortodox präst och våra egna inspiratörer. Tillfälle till förbön och bikt och annan betjäning under hela veckan och goda samtal i pauserna. Allt detta ihop gör att det är en sådan bredd.

Var själv mötesledare och mer engagerad än tidigare och var av naturliga skäl lite spänd inför detta. Men fick mersmak och är ännu mer övertygad om att OAS har en mycket viktig roll för den kristna utvecklingen i landet. Att vara med och be för människor i olika sammanhang och höra deras nöd som både finns på fysiskt, själsligt och inte minst på ett andligt plan, är både tungt och utmanande och samtidigt är det ju därför man tackar ja till kallelsen att vara, i mitt fall, präst. Kristus bär en i sin famn och utgjuter sin välsigne och nåd, och man kommer hem från ett OAS - möte med så mycket att vara ödmjukt tacksam över.

Nästa år blir det återigen i Borås och jag vill tillsammans med alla andra rikta ett stort tack till alla dem som frivilligt ställt upp och även Borås stad, som varit så tillmötesgående. Bara det gör att man känner ett hopp för framtiden!

Joachim - som nu förbereder sig för kvällens gudstjänst kl. 19:00 i Saron, Strömstad.

Tidsbrist

Vill bara meddela bloggläsare att min tid går åt till alla möten som just nu är på OAS sommarkonferens. Läs gärna i Dagen om vad som sker. http://www.dagen.se/ De har flera artiklar.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174204 (Helandegudstjänster)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174202 (Ulf Ekmans ursäkt)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174203 (Berit Simonssons förmåga att undervisa)

Även Kyrkans tidning tar fasta på detta, att Ulf Ekman bad om ursäkt för saker som skett tidigare år.

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/ulf_ekman_bad_om_forlatelse_pa_oas-mote_0_10365.news.aspx

Under dessa dagar händer så mycket gott. Inte minst alla samtal mellan de stora mötena är uppbyggliga. Vi är många kristna syskon från olika traditioner. Men det viktigaste vi har gemensamt är det som är veckans tema: En enda Herre, Jesus Kristus (1 Kor. 8:6)

Joachim - som känner tacksamhet

Bara en tanke

Det står just nu mycket om Svininfluensan och i dagarna är fokus på att hela arbetslag kommer att eventuellt insjukna. Jag ser framför mig hur vi får sammanlysa gudstjänster och ställa in verksamheter.

Men den tanke som just nu maler i mitt inre, när det gäller detta, är att man vill vaccinera hela befolkningen för att de inte skall bli sjuka. Även om man tydligen inte vet om alla biverkningar av just detta vaccin, så är det ändå det man vill göra. Du och jag skall ta en spruta, både för egen del och i solidaritet med andra. Svininfluensan kan leda till döden och det är detta vi vill undvika.

På något sätt känner jag igen grundtankarna. Också jag som präst och herde vill varna för det som leder till lidande och död. Jag vill komma med ett botemedel, frälsning i Jesus Kristus, och budskapet om detta är evangeliet - det glada budskapet. Botemedlet innehåller liv, förlåtelse, tröst och mycket annat som vi längtar efter. Dessutom finns inga dokumenterade biverkningar, man har ju provat denna medicin i två tusen år! Det finns nog ingen medicin som blivit så noggrannt undersökt och kritiskt ifrågasatt. Och just nu är det många som tar till sig den, även i vårt land! Även om massmedia gärna skriver något annat. Och ser man ut i världen, så är det "vaccinations-väckelse" i många länder.

Problemet är när man handskas ovarsamt med ordet - evangeliet. Många mäter upp sin privata dos. Vi lever ju i lagomlandet! Man tar till sig det man vill och så var det nog inte tänkt. Man kan väl inte ta halva vaccinsprutan? När Jesus undervisade om omvändelse, så är det ordet 180 grader han använder, inte 90!

Joachim - som vill vaccinera hela folket med Kristus!

”På sikt kan Svenska kyrkan bli isolerad”

Vilket pris är man beredd att betala för att få igenom sin sak? Detta är inte lätt, särskilt inte om prestige och stolthet finns med i bilden. Om det vore så, att det är mängden röster som avgör, så skulle ju inte Mose kunna fortsätta sin vandring från Egypten! Vad styr?

Helt klart är det så att om beslutet tas om homoäktenskap blir det splittring både inom vår egen kyrka och i relationen med andra. De båda ärkebiskoparna uttrycker sin vånda inför framtiden: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173834
Även nuvarande biskopen, Sven Thidevall i Växjö, har uttalat sig: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173878
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-vi_kan_vara_pa_vag_att_bli_isolerade-_0_10319.news.aspx

Läser man noga hans ord så känns det som det finns en klar osäkerhet i konsekvenserna i ett framtida beslut. Det är i alla fall inte så enhetligt som andra biskopar vill framhålla.

Det finns så många infallsvinklar i denna frågeställning och en är om denna fråga är värd så mycket uppmärksamhet? Är det en salighetsfråga? För en del är den det, eftersom den hör samman med respekten för själva Bibeln. Vi kommer ju inte ifrån att just detta står omnämnt i Skriften och det betyder att man medvetet tar bort delar.

Medan vi diskuterar denna fråga, så borde vårt fokus vara ännu mer på hur fler kommer till tro på Jesus Kristus. Var finns ivern och energin till detta? För det är ju inte så att de senaste årens anpassning till samhället per automatik lett till fler gudstjänstfirare. Tvärtom står det i dagens Kyrkans tidning om att våra invandrarvänner söker sig till andra kyrkor än Svenska kyrkan http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/invandrarna_valjer_frikyrkan_0_10292.news.aspx

Situationen är allvarlig och det känns som att oavsett vilken väg man väljer kommer splittringen att vara ett faktum. Och frågan som återstår är WWJD - Vad skulle Jesus göra?

Joachim - som inte kan göra annat än att be och försöka se det väsentliga

Anglikanska kyrkan till ärkebiskopen: Era beslut om äktenskap riskerar splittra oss

"Svenska kyrkans sätt att gå sin egen väg i synen på sexualitet riskerar att försvaga samarbetet med andra kyrkor. Det menar Anglikanska kyrkan, som i ett brev till ärkebiskop Anders Wejryd varnar för splittring."

Läs http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173738

Vi har sedan Söderbloms dagar varit mån om att ha en god ekumenik, åtminstone med andra lutherska kyrkotraditioner. Borgå överenskommelsen är ett bevis på detta! Och jag tror det är bibliskt eftersom Jesus verkligen inte vill ha splittring i sin familj. Hans bön i Joh. 17 är viktig att bära med sig.

Men vad händer nu? Skall detta brev från Anglikanska kyrkan upplevas som hot och bristande respekt för vår kyrka? Finns det anledning till lyhördhet. Vår egen kyrka riskerar att bli en kyrka i periferin både nationellt och internationellt om man endast går sina egna vägar.

I det s k mångkulturella så försvinner mer och mer det kristna. Och det har inte endast med vissa speciella frågeställningar att göra. En tankeställare är att man på en en annan plats i tidningen kan läsa om hur Alingsås kommun hjälper muslimska vänner http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173703

Hur deras syn i sakfrågan ser ut vet jag inte riktigt, men den kristna rösten i samhället blir betydligt svagare om vi inte har stöd från våra syskonkyrkor. Dessa konsekvenser får man ta i beaktande.

Joachim - som är hoppas att det skall dyka upp lösningar som passar de flesta

Gud spelar en allt större roll på världsscenen

"Religionen frodas i den moderna världen. Det hävdar journalisterna John Micklethwait och Adrian Wooldridge i sin nya bok ”God is Back”. De menar också att det är omöjligt att förstå internationell politik idag om man inte tar religionen i beräkning."

Detta stod i Svenska Dagbladet den 14 juli och hela artikeln kan du läsa på:

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3201221.svd

Religionernas inflytande har alltid varit viktig i ett samhälles utveckling. Antingen har religionen varit på de fattigas sida och stöttat de som behövt upprättelse (Jfr. solidaritet i Polen) eller så har den bidragit till samhällsdebatter och utveckling av undervisning och sjukvård. Tyvärr har religionerna också utövat makt på ett negativt sätt, så att människor blivit kuvade.

Men genom hela historien är det viktigt att skilja mellan religionen och dess utövare. Många gånger är det inte särskilt lämpliga förebilder man kan lyfta fram. Sedan finns det andra som verkligen är bra och trovärdiga. Oavsett handlar det ju till slut om var man själv står och hurdan man själv är. Men ett samhälle utan religion finns inte. Och en medveten kristen tro vill något gott.

Joachim - som kämpar för en sund kristen tro

Dödshjälp - något i tiden!

"Det är dubbelt så många svenskar som är för aktiv dödshjälp, som de som är emot. De som är negativa är framför allt frikyrkliga och Kristdemokrater. Det visar en ny rapport från SOM-Insitutet. Nu vill förespråkarna få upp frågan om aktiv dödshjälp på riksdagens agenda." Dagen skriver om detta:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173706

I takt med att människan blir alltmer individuell, egocentrerad, så måste önskan bli att var och en bestämmer om och när man vill dö. Har man dessutom inte en medveten tro som talar emot aktiv dödshjälp så är ju motståndet ännu mindre. Sedan lever vi i ett samhälle där vi matas, så gott som dagligen, att man skall vara stark, snygg, rik och inte ligga någon till last. Vem uppfyller alla de kriterierna? Sakta får vi kollektivt en sämre självkänsla genom all denna påverkan.

Kyrkan och församlingarna vill många gånger precis tvärtom, i alla fall jag. Du lever inte för din egen skull, du behövs även när du är svag och sjuk, vi är en familj och det är inte vi själva som skall avgöra hur många dagar vi skall ha på denna jord. Och det är viktigt att skilja mellan aktiv och passiv dödshjälp.

Jag hoppas verkligen att inte den allmänna trenden i samhället skall visa sig i denna fråga. Då tänker jag på att man slutar bry sig och alla får väl göra som de själva vill. Det kommer att bli många gränsdragningar som etisk blir svårhanterliga.

Joachim - som vill hjälpa men inte ta liv

Välkommen till OAS-mötet 21-25 Juli i Borås

Här kommer en liten reklamfilm. Hoppas att den kan inspirera!

http://www.youtube.com/watch?v=zbsHzXF5QDs

Joachim - som är förväntansfull

Hur ett sommarmöte kan vara - 2

Här förmedlas en länk från en anonym vän som skriver så här:

"De svenskspråkiga laestadianerna har förresten just hållit sitt stormöte i Ytteresse. Filmen kan ses genom att klicka på mitt namn eller genom att mata in följande:

http://www.youtube.com/watch?v=1cGBFjkdgdg

Jag tänkte att du kanske skulle vara intresserad, då du tidigare länkat till en film."

Jag tackar för detta. För den som inte vet hur den kristna kartan ser ut i Sverige är det intressant att det finns så många kristna syskon uppe i norr. Filmen är på nästan 10 minuter. Vi här i söder önskar verkligen Guds välsignelse över ert arbete och er mission.

Joachim - som snart är på OAS-möte i Borås

Jesus kan ha dött av spjut!

"Jesus kan ha dött av ett romerskt spjut. Och korset kanske inte alls var är ett kors. Det menar forskaren Gunnar Samuelsson som studerat korsfästelsestraffet under antiken." Dagen: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173538

Gunnar är beläst och duktig och det jag funderar på när jag studerar hans resonemang är att det är lätt att ta till sig s. k. sanningar om man bara har hört de tillräckligt ofta. Mycket av det som folk i dag anser vara självklart är kanske inte det. Det är viktigt att gå till källorna! Inte minst när det är frågan om den heliga Skriften, Bibeln. Men samhällets trender, politiska vindar m m leder till att vissa saker upplevs som självklara och kanske också är det. Men man har ingen riktig kunskap eller bryr sig inte om att alltid ta reda på fakta.

Om man tar en jämförelse, hur lätt det är att dras med i almänna trender. I den trakt där jag verkar, Kungsbacka, har jag förstått att det fanns många nazistsympatisörer under kriget. Man såg utvecklingen i Europa som något stort. Industrierna gick för fullt och det var en positiv anda. Detta i jämförelse med svårigheterna under 30-talet. Men när sanningen blev känd, när alla hemska krigsförbrytelser uppdagades, ändrades folks medvetande.

Ändå går det just nu runt ett mejl (PowerPoint) som beskriver andra världskriget. I detta menar man att man tydligen har tagit bort de värsta hemskheter från historieböckerna i Storbritannien, eftersom en del hävdar att förintelsen aldrig ägt rum. Så är det ofta när det gått en tid, att förnekelsen kommer. Detsamma gäller ju om man går ännu längre tillbaks.

Men sanningen skall göra oss fria och den behöver vi aldrig frukta. Tack Jesus, för du är vägen, sanningen och livet! Att du dog för våra synders skull, råder det ingen tvekan om!

Joachim - som upplever att det händer mycket kring Jesu person just nu

Bort med dålig tv

Byt ut dokusåporna mot scouterna. Det säger i dag kung Carl XVI Gustaf i en intervju Kungen går till attack mot den nya tidens tv-underhållning. Och det är såväl "Expedition: Robinson" och "Big Brother" som döms ut.med GT. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173528

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5486525.ab

En vanlig kommentar är att det "finns inget att se på tv i kväll". Trots det har vi fler kanaler och ett enormt utbud av inte minst serier/såpor där människor väljer ut andra människor, antingen för att leva tillsammans med eller för att de inte skall få vara kvar. Vi sitter där alla som domare och säger att hon/han är så trevlig eller ser bra ut eller något annat.

Medvetet eller omedvetet måste detta synsätt påverka oss i vår "verkliga vardag". Vi intar Guds plats och bedömer våra medmänniskor efter utseende och prestationer. Visst kanske jag överdriver, men jag är övertygad om att dessa serier påverkar, inte minst, yngre generationer negativt och att de skulle må bättre av att göra något annat. Det finns en risk, tror jag, att vi alla blir mättade av allt, så till slut reagerar vi inte på något. Allt och inget är s. k. "normalt".

Joachim - som vill ändra på tv-utbudet

Roland Hellsten oroas av försämrad bibelkunskap

Utan bibelläsning riskerar församlingen sin identitet. Det menar pastor Roland Hellsten, som ser hur bibelkunskapen urholkas alltmer. På Hönökonferensen får dock bibelundervisningen fortfarande stort utrymme.

Läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173444

Idag läser många människor sällan eller aldrig i bibeln och ser man till kunskapsnivån så är den inte särskilt hög. Detta märks bland annat när man ser på frågeprogram i TV där frågor kring kristen tro är i fokus.

Men likväl kan man i diskussioner ha olika uppfattningar om vad Gud tycker i olika sammanhang. Och det är väl okey. Men det sker ibland på ett sätt, att man ger sken av att "veta". Man får en känsla av att bibelkunskap är en subjektiv företeelse som har ganska låg status. Ofta kan man höra resonemang att det kan väl Gud ändå inte bry sig om. Det intressanta är egentligen hur mycket man behöver veta i bibeln? Behöver man läsa den för att växa i tron? Är bibeln Guds eget ord, så borde den få en annan status, åtminstonde bland de kristna! Bibeln är inte enkel utan den är sprängstoff. Men likväl, hur man än vänder och vrider på diskussionen, så är det den uppenbarelse som vi har fått. Bibeln är inte och kommer heller aldrig att bli en bok bland alla andra. Och bygger man på något annat, så är det till slut inte fråga om kristendom, utan en egen synkretistisk religion.

Joachim - som önskar att bibeln fick en ny ställning bland människor.

Prästyrket har blivit kvinnoyrke

Intressant att utvecklingen går åt detta håll och föga förvånande. Själva rubriken är lite fel eftersom många, män och kvinnor, nog inte ser det som ett yrke utan ett kall. Samtidigt känns det som om detta med kallelse är ett förlegat sätt att resonera på, när det gäller anledningen till att man blir präst.

Läs den lilla artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173451

Det som jag reflekterar lite över är att argumentet till att det är fler kvinnor beror på att "det är fler kvinnor som söker till akademiska utbildningar". Att jag blev präst innebar att jag var tvungen att skaffa mig en akademisk utbildning. Men det var den yttre och inre kallelsen som var absolut avgörande för min del.

En grundläggande orsak kan vara att prästyrket blir mer i folks uppfattningar omvårdande än undervisande. Detta med sakramentsförvaltning talas det inte heller särskilt mycket om. Och eftersom vi undervisar mindre idag så vet färre vilka sakrament vi har. Ja, generellt frågas det mer och mer i församlingen efter undervisning i bibeln eftersom kunskapen inte är särskilt stor.

Det finns mycket att fundera kring detta och några enkla svar finns inte.

Joachim - som snart kanske blir något exklusivt - en manlig präst

Helgmålsringning med Frank Ådahl

Här kommer en länk till lördagens helgmålsbön med Frank Ådahl. Han sjunger "en liten stund med Jesus ... " och berättar kort om fundamentet i sin tro. Se själv på http://svtplay.se/t/102856/helgmalsringning (denna länk finns t o m 3 aug)

Joachim - som gillar att man kan se många tv-program på SVT play

4 juli - USA's nationaldag

Har för första gången firat ett annat lands nationaldag. På grund av vänskap med amerikanare skedde detta och vad man än tycker så är våra vänner från det stora landet i väst stolta över sitt land. Denna dag samlas det amerikanska folket till utflykter, grillning och fyrverkerier.

Samma nationella "yra" har norrmännen den 17 maj och om jag nu skall översätta detta till mitt medborgaskap i ett annat rike så finns det lite funderingar. Jag är ju medborgare i Guds rike och det blev jag genom dopet. Om jag nu skulle vara en riktig nationalist och lokalpatriot, hur skulle det då yttra sig? Ja, absolut mer stolthet och mer glädje över landsmännen (andra bekännande kristna). Man skulle ta vara på tillfällena att fira och sjunga till lammets fana. Kanske lite fyrverkeri då och då?

Tryggheten att tillhöra en gemenskap skulle bli tydligare och att om någon ger sig på en så ger man sig på alla! Det handlar om solidaritet och visioner.

Det finns säkert många associationer, men ibland måste man fundera på hur det märks för utomstående att man är med i Guds rike. När man är utomlands så berättar man om ABBA, Björn Borg, Naturen, Volvo etc. Vad är signifikativt för Guds rike och vad berättar vi med stolthet?

Joachim - som vet att varje rike innebär skyldigheter och privilegier

Kristna motorcykelklubbar

Härom dagen stod det om den kristna motorcykelklubben Messenger i Alingsås i GP. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=882&a=408751

Själv är jag med i en klubb som heter Skyriders och som håller till på västkusten (Gbg - Kungsbacka - Varberg - Falkenberg). Det är så fascinerande att vara med i dessa sammanhang för de som är med har mycket positivt att lyfta fram, och de som inte är med betraktar det hela med blandade känslor. Från att vara fascinerade till att vara mer avvaktande. De flesta är dock väldigt uppmuntrande.

Vi har dessutom kontakt med en klubb som heter likadant i USA och då skulle det ju kunna bli konkurrens om namnet! Men tvärtom, vi ser oss som syskon och betraktar oss istället som en internationell klubb!

I dagens GP står det också om en pastor som kör hoj och vi är i landet väldigt många kristna som gör det. Skyriders har idag ca 50 medlemmar och växer för varje år i antal. Jag skulle verkligen vilja uppmana alla i denna regionen att ta kontakt med klubben, för tillsammans kan vi göra mycket gott.

Skyriders har som vision att vara brobyggare mellan människor. Det handlar dels mellan olika kristna traditioner, dels mellan troende och ännu inte troende. Naturligtvis handlar det hela tiden om ett brobygge med vår himmelske Fader. Se gärna mer på hemsidan: http://skyriders-fc.se/ (fc står "for Christ").

"Skyriders Sång"
Text & musik: Bjarne S Andersson
Ja, vi är Skyriders, vi åker många mil,
vi åker tvåhjuling, vi gillar inte bil.
Vi är ett härligt gäng, och vi har en poäng,
vi älskar Jesus, som åker med en sväng.
Vi åker vägar upp, vi åker vägar ner,
Vi åker in i stan, och vi blir fler och fler.
Ibland vi gör ett stopp och tar en kaffekopp,
och Jesus är alltid vårat hopp!"

Joachim - som ser att många goda saker möts - gemenskap, tro, frihetskänsla

Hur kan tron bli naturlig för en människa som lever i ett modernt samhälle?

Något som jag funderar mycket på är hur man skall ha en fungerande kristen tro i ett modernt samhälle. Själv har jag privilegiet att vara i kyrkan så gott som varje dag. Men i detta samhälle finns följande attityder:

Man skall inte be i skola eller på arbetsplatser.

Man får ofta försvara varför man går i kyrkan (på söndagen eller på en Alphakurs etc.).

Man skall inte prata om det, eftersom tron enligt de flesta är en privatsak.

Det känns som att ett allmänt synsätt är att ju mer utvecklat ett samhälle är desto mindre behöver man "ta till tro". Det är stackarna i Afrika som behöver något att tro på.

Samma logiska resonemang för man på det individuella planet, att ju mer beläst/upplyst man är desto mindre behöver man "ta till Gud". (Underförstått att mindre begåvade/svaga människor behöver en Gud).

Jag håller ju inte alls med om detta sätt att resonera, eftersom det finns en annan erfarenhet. Men en del av mitt bekymmer är att även vi i kyrkan, i olika kristna miljöer, har resignerat och tröttnat på visa vår omvärld på alternativ. Passivitet, rädslor, synkretism mm får konsekvenser att icke troende kan uppleva oss som inte tillräckligt seriösa/överlåtna kristna. Nu menar jag inte att man skall visa upp en from fasad utan det måste vara äkta! Problemet ligger inte hos betraktaren utan hos oss. Vi skulle kunna ta för oss mycket mer. Vi skulle kunna uppmuntra varandra mycket mer än vad vi gör idag!

Att jag funderar över dessa frågor beror på att jag verkligen unnar människor omkring mig en sund kristen tro, som bär dem överallt och som fyller dem med glädje. Det råder nämligen ingen tvekan om att många idag har en tomhet inom sig och bär på en längtan. Men om vi kristna drar oss undan, inte finns till hands, vem skall de då möta dem på ett naturligt sätt?

Joachim - som vill att vi troende skall bli mer frimodiga, att vår glädje blir smittsam

Vill informera dig om några datum och händelser

Jag har snart semester V. 29-31, men kanske kan vi ses vid något av kommande inplanerade möten:

• Söndagen den 12 juli är det MC-träff i S. Åsarps kyrka (kl. 18:00) (Limmared) och vill du åka med så träffas vi 14:00 utanför Kungsbacka kyrka, det är öppet för alla intresserade. Här är en länk: http://www.svenskakyrkan.se/Webbplats/System/Filer/fb86e8c1-08d8-4302-9fae-f8edb026cf63.pdf


• Tisdagen den 21 - lördagen den 25 juli är det Oasmöte i Borås med temat "En enda Herre, Jesus Kristus". Det är ett gediget program som du kan se på: http://www.oasrorelsen.se/


• Söndagen den 26 juli kl. 19:00 firas det gudstjänst i Saronkyrkan i Strömstad, där Dan Ådahl leder mötet och jag förkunnar. Även brodern Frank kommer att vara med och temat handlar om hur väl Gud rustar oss - det finns en plan!

Joachim - som gillar att vara i olika sammanhang där Jesus förhärligas

Hur ett sommarmöte kan vara

Laestadian summer services 2009 nära Åbo i Finland. Man kan knappt tro att sådana här skaror samlas i Jesu namn. Men ser man bilderna så får man intryck av människor i blandade åldrar som får något viktigt med sig.

Här länken från mötet:

http://www.youtube.com/watch?v=NHZMtacol5k

Joachim - som tackar Berit för länkinfo

”Skulle moder Teresa vara en bakåtsträvare?”

"Tio kristna svarar på Humanisternas manifest: Kristna värderingar bakom rättssamhället och demokratin." "Vi som skriver den här artikeln har det gemensamt att vi bekänner en personlig tro och är verksamma i olika kyrkor och samfund. Vi är alla vana vid kritiskt tänkande och har inte upplevt att tron tvingats på oss. Vi är heller inte anhängare av religiöst tvång. Religiös tro kan missbrukas."

Detta gick att läsa i DN den 27 juni och artikeln har skapat många kommentarer. Tillsammans visar det att klimatet i vårt land har hårdnat betydligt. Den som är troende måste vara beredd på att stå upp för detta.

Läs artikeln på: http://www.dn.se/opinion/debatt/skulle-moder-teresa-vara-en-bakatstravare-1.899807

Joachim - som gärna vill skapa en frimodigare miljö där man kan leva som kristen