Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".
Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."
Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.
Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott
1 kommentar:
bra att du lyfter fram detta. Kommer at bli annu viktigare ju mer tiden gar. kyrkans uppdrag ar att gora manniskor till larjungar, inte att de promt skall kliva in i alla kyrkliga traditioner.De skall inte heller tvingas làra sig var psalmskatt innan de kan betraktas som fullvardiga medlemmar i farsamlingen. Vi maste ner till basic tro och fundera pa hur gjorde larljungarna och inte minst Jesus sjalv nar han motte manniskor. Mvh Pernilla
Skicka en kommentar