Vid varje terminsupptakt funderar man på vad man skall ha skall sitt fokus. För min del blir församlingen bara viktigare och viktigare och pastor Bill Hybels tes om att "församlingen är världens hopp" känns rätt och riktigt. Inte minst i en tid då individualismen leder till mänsklig ensamhet och likgiltighet. Vi pratar mycket om tolerans, men det känns som vi levererar mycket likgiltighet och visar attityd på att vara blasé på mycket.
Församlingarnas uppbyggnad och storlek har betydelse och det visar följande artikel i Dagen
Balansen mellan att vara "kulturellt relevant och ändå stå för evangeliets kärna" är utmanande. Trots detta får inte kyrkan gå på någon annans uppdrag än Frälsarens. Bara den församling som lyckas vara lyhörd inför Kristus och inför hans ord växer i längden. Det handlar om visionstänkande och att man jobbar med mål. På kort sikt kan vilken församling som helst vinna i popularitet, men till slut handlar det om insidan och det exklusivt kristna. Om att Hjälparen, den helige Anden, tillåts blåsa liv i det hela.
Den stora utmaningen i vår tid är att sträva efter detta och hålla fast vid det i en tid då det också kommer förföljelser. En stor församling kan då innebära trygghet och känsla av gemenskap som man inte bara skall bortförklara för att rädda mindre sammanhang.
Joachim - som tror på den kristna församlingen som består av levande byggstenar och med Jesus som hörnstenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar