Har kommit hem från Strömstad och pingstkyrkan i vilken jag under söndagen predikade. Dan och Frank Ådahl spelade, medan Margot och jag undervisade (Margot sjöng en av Dans sånger också!).
Temat för gudstjänsten var att vi alla som vill följa Jesus kan vara förvissade om att vi är rustade för det som han vill att vi skall göra. Det handlar om gåvor han ger oss (sjunga, vittna, tjäna, lyssna etc.) och att vi inte behöver vänta på att han hela tiden skall behöva ge oss mer förrän vi börjar tjäna. Somliga kommer aldrig dit under sitt jordeliv och det är faktiskt en synd, att inte använda det Gud redan har gett och istället bara koncentrera sig på sin ofullkomlighet.
Kristus blev förklarad på berget av tre relationer:
1. Sin Fader i himmelen - Gud
2. Lagen och profeterna - Skriften och traditionen
3. Sina närmaste - Församlingen/Kristi kyrka, lärjungarna
Dessa tre relationer hjälper dig, så att du blir förklarad vem du är och vad som är mening med ditt liv och vad du är perfekt rustad för att göra/tjäna.
1. Gud kommer med sin helige Ande med smörjelse. Jesus uppmanar att invänta den hjälpen. Anden är livgivaren/hjälparen, den som pekar på Jesus och som för vår talan (parakletos).
2. Vi har inte bara gamla testamentet utan hela Guds uppenbarelse i Skriften. Bibeln är nödvändig vägledning för lärjungen - att behandla den ovarsamt är som att ta bort sidor ur livets kartbok och lätt hamna vilse. Vi ser mängder av exempel idag på just detta - vilsenhet!
3. Församlingen är världens hopp säger pastor Bill Hybels från Willow Creek. Det handlar om vittnesbörd, förbön, omsorg, förkunnelse, andlig gemenskap, lydnad, omvändelse, en smittande tro etc. Finns det idag och hur uppmuntrar vi varandra till kristen tro? Många känner en väldig ensamhet i sitt lärjungaliv, så skulle det inte behöva vara!
Läs 2 Tim. 1:6 ff och låt "den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig....
Joachim - som känner tacksamhet över vännerna i helgen och den gästvänlighet vi mötte av släkten Ådahl, inte minst systern Elisabeth och hennes fam.
2 kommentarer:
Vad uppmuntrande att höra.
Sant det där ....att skall vi vänta på attvara perfekta innan vi vågar tro att Gud har en uppgift för oss så går både vi själva och andra miste om att lära känna Gud mer. Vår tro växer när vi vågar göra som Petrus - kliva ur båten och pröva. De som inte vågade kliva ur tog ju ingen risk.
Mvh
Pernilla
Har nu läst 2 Tim 1:6 och som så ofta blir jag ju inspirerad att läsa mer och när jag då kom till 4:3 står det ju också lite om "vilsenhet".........."Det kommer en tid......skaffar sig den ene läraren efter en andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar".
Nog är det lätt att hamna i den fällan själv, att bara läsa och ta till sig det som känns bra för en själv. Då är det ju en uppenbar risk att inte få en helhet och bli vilsen.
Där kommer väl verkligen församlingen in i bilden med allt vad den innebär som en hjälp, stöttning och uppmuntran.
Det är oerhört viktigt och stärkande att i samtal, lyssna på vittnesbörd, undervisning, bibelläsning m.m. höra att jag inte är ensam om mina tankar, frågor och funderingar.
Jag tror också att vi ibland behöver hjälp och uppmuntran att upptäcka och inse vilka gåvor vi har och hur vi kan använda dem.
Vi kan nog alla på ett eller annat sätt behöva en liten "knuff" för att, som Pernilla skriver våga "kliva ur båten"
Skicka en kommentar