Undersköterskan Peter Magnusson slog larm om rasism på Södertälje sjukhus. Nu mister han jobbet på sjukhusets intensivvårdsavdelning, skriver Länstidningen.
Vi lever idag i ett samhälle där många skräms till tystnad. Civilkurage är inte lätt, när man riskerar reprimander. Peter var modig, men han ville inte, enligt artikeln, egentligen gå den officiella vägen utan lösa det internt om det hade varit möjligt.
Som aktiv präst möter jag människor som befinner sig i likvärdiga omständigheter. Man har uppfattningar och synpunkter som man håller inom sig själv eftersom det inte exempelvis inte är "politiskt korrekt", kulturen på arbetsplatsen inte är öppen, man är i beroendeställning eller något annat.
Kanske har det alltid varit så här? Samtidigt finns det en tryck- och åsiktsfrihet som inte minst journalisterna åberopar. Och som är väldigt stor. Det finns ju idag inga tabuer inom något, känns det som. Finns det något som skulle kunna chockera dig i tidningarna? Det är denna balans jag funderar över ibland, mellan rädslan att få uttrycka sin uppfattning och samtidigt få skriva om vad som helst utan att man tycks bry sig om personliga konsekvenser för den enskilde.
Det handlar naturligtvis om etik och moral. Vilket syfte man har med det man skriver eller säger.
Joachim - som vill sträva efter ett så öppet samhälle som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar