Intressant att utvecklingen går åt detta håll och föga förvånande. Själva rubriken är lite fel eftersom många, män och kvinnor, nog inte ser det som ett yrke utan ett kall. Samtidigt känns det som om detta med kallelse är ett förlegat sätt att resonera på, när det gäller anledningen till att man blir präst.
Läs den lilla artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173451
Det som jag reflekterar lite över är att argumentet till att det är fler kvinnor beror på att "det är fler kvinnor som söker till akademiska utbildningar". Att jag blev präst innebar att jag var tvungen att skaffa mig en akademisk utbildning. Men det var den yttre och inre kallelsen som var absolut avgörande för min del.
En grundläggande orsak kan vara att prästyrket blir mer i folks uppfattningar omvårdande än undervisande. Detta med sakramentsförvaltning talas det inte heller särskilt mycket om. Och eftersom vi undervisar mindre idag så vet färre vilka sakrament vi har. Ja, generellt frågas det mer och mer i församlingen efter undervisning i bibeln eftersom kunskapen inte är särskilt stor.
Det finns mycket att fundera kring detta och några enkla svar finns inte.
Joachim - som snart kanske blir något exklusivt - en manlig präst
1 kommentar:
Det gäller väl knappast i Göteborgs stift:-)
Skicka en kommentar